Ungdomar tillbringar i dagens läge allt mer tid i skolan, därmed är psykisk ohälsa bland ungdomar relativt i förhållande till skolvardagen för elever. Hur skolor arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa, samt identifierar psykisk ohälsa, är ett område som det inte forskats relativt mycket kring. Den aktuella undersökningens syfte är att undersöka skolans arbete kring elever med psykisk ohälsa i årskurs 7–9 (åldersgrupp 12–16 år). Vi skall även undersöker hur skolans professionella aktörer förebygger den psykiska ohälsan hos elever. Målet är även att förstå forskningsområdet utifrån empowerment teorin. Den aktuella studien är en fallstudie. Undersökningen kommer genomföras genom en kvalitativ metod och datainsamlingen skall ske genom fyra individuella semistrukturerade intervjuer. De fyra deltagarna i studien är professionella aktörer från skolan med olika yrkesroller och arbetserfarenheter. Intervjuerna skall analyseras med hjälp av tematisk analys. I förhållande till empowerment teorin och tidigare forskning, analyseras även begreppen delaktighet, relation och kommunikation i studien. Studiens resultat påvisar skolans förebyggande metoder och arbetssätt mot psykisk ohälsa bland elever. Ur resultatet framkommer även kännetecken för psykisk ohälsa och hur dessa medför att professionella aktörer lättare kan identifiera psykisk ohälsa hos elever.Sammanfattningsvis påvisar studien relevansen i delaktighet, kommunikation och relation samt stöd och insatser för elever. Eventuella implikationer för social-och socialpedagogiskt arbete är att skolans sociala arbete samt stödet och hjälpen som erbjuds av olika professionella aktörer, påverkar och mottas olika mycket av elever. Detta beror på dessa professionella aktörers yrkesroller varierar samt att deras relationer till elever ser olika ut.