Bakgrund

Under förskollärarutbildningen har det lyfts fram att det oftast saknas utbildning om art literacy på förskolor. Detta tillsammans med de observationer runt högläsningsstunder som jag har gjort under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), har idén om att undersöka hur verksamma förskollärare använder bilden i boken för ett språkutvecklande syfte framkommit. Den tidigare forskningen visar också på vikten av högläsning och samtal samt att arbetet med bilden gynnar barns språkutveckling. Det finns lite forskning kring hur bilden används som ett språkutvecklande syfte vid högläsning.

Syfte

Studiens syfte har varit att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bildens betydelse för barns språkutveckling vid högläsning samt hur de arbetar med bilden vid högläsning i språkutvecklande syfte. 

Metod

För att besvara studiens frågeställningar valde jag att använda mig av en kvalitativ metod i form av intervjuer och en inspelad diskussion. I studien deltog sju förskollärare. Fyra förskollärare deltog i enskilda intervjuer med mig och tre förskollärare diskuterade frågorna tillsammans, spelade in svaren och skickade sedan detta till mig. Studien gjordes med förskollärare från två kommuner i västra Götalands län.

Resultat

Resultatet visade att den planerade och spontana lässtunden sker på ett liknande sätt. Det som skiljde dem åt var att den planerade lässtunden var planerad en viss tidpunkt på dagen. Resultatet visade också att majoriteten av förskollärarna valde ut böcker utifrån det barngruppen var intresserade av. Förskollärarna ansåg att bilden är viktig för barns språkutveckling och det framkom i resultatet att deras roll är betydelsefull. Det framkom också att bilderna vid högläsning dock används mer som ett medel än ett mål. Det förekom boksamtal men inte med bilden i fokus utan mer boken i helhet. Resultatet visade att det saknas kunskap om hur bilden kan användas som ett mål för lärandet