Bakgrund: Denna studie bygger på hur förskolepedagoger främjar barns kamratskapande och förhindrar exkludering i den fria leken. För att analysera pedagogernas berättelser har vi använt oss utav den fenomenologiska teorin som ansats då den fokuserar på människors erfarna livsvärldar.

Syfte: Syftet med den här studien är att bidra till vidare kunskap om barns kamratrelationer i den fria leken på förskolan där fokuset ligger på pedagogernas perspektiv och förhållningssätt.

Metod: Studien bygger på en kvalitativ undersökning, vi har använt intervjuer för att få svar på studiens frågeställningar. I studien ingår det sju intervjuer som utfördes genom digitala videosamtal, ett personligt möte och två skriftliga.

Resultat: Resultatet tyder på att pedagogerna tycker att gemenskap och trygghet i barngruppen är kamratskapande. Det innebär som pedagog att ha ett förhållningssätt som närvarande, lyhörd, dela in barngruppen i mindre grupper samt att leka tillsammans med barnen. Det framkom också att det är viktigt att sätta ord på en känsla för att barnen ska få förståelse för hur det känns att exkluderas ur leken. Barnen kommunicerar genom verbalt och icke-verbalt språk. Förskolans miljö hade ingen större inverkan på att skapa kamratrelationer eller för att motverka exkludering. De utmaningar som pedagogerna ansåg fanns var bland annat att barnen skulle respektera varandra, eller att få med det barnet som kanske mer leker för sig själv in i gemenskapen.