Socialstyrelsen lyfter förskolan och dess pedagoger som en skyddande faktor och en viktig arena i att upptäcka barn i utsatt hemmiljö. Forskning inom området tenderar att fokusera på anmälningsplikten och förskolepedagogernas upplevelse gentemot deras arbete med utsatta barn ter sig relativt outforskat. Syftet med uppsatsstudien är att ge en inblick i vilken roll förskolepedagoger upplever sig kunna ha i ett utsatt barns liv för att minska risken för framtida social utsatthet. Studien ämnar utifrån detta besvara frågeställningarna ”vilka faktorer upplever förskolepedagoger är av vikt för att kunna stötta barn som lever i en utsatt hemmiljö” samt ”hur upplever förskolepedagoger att deras arbete gentemot barn i utsatt hemmiljö kan göra skillnad i barnets livssituation”. Uppsatsstudien är en kvalitativ intervjustudie som undersökt det studerade fenomenet via semistrukturerade djupintervjuer med 7 förskolepedagoger, samtliga med tidigare erfarenhet av arbete i förskola med barn som lever i utsatt hemmiljö. Studien har tagit avstamp i anknytningsteorin för att skapa en förståelse för anknytningens verkan i förskolepedagogers arbete. De primära resultaten visar att förskolepedagoger upplever sig ha goda möjligheter att göra skillnad för barn i utsatt hemmiljö och att viktiga faktorer i arbetet är att ge barnen en trygg tillvaro, goda relationer, möjlighet att bli sedda och lyssnade på samt sunda grundvärderingar om sig själva och andra. Resultaten visar att förskolepedagogernas arbete påverkas av deras kunskap och erfarenhet samt att de vid situationer bortom de egna möjligheterna att bidra till förbättring ser en möjlighet för barnet i att anmäla sin oro för barn i utsatthet till socialtjänsten