That Sweden's self - image as one of the world's most tolerant countries, in which racism and exclusion from people is only of marginal societal relevance, is not in line with the series of empirical studies. During the last three decades, various research results have systematically shown that racism and exclusion have a varying degree of impact on social life in many areas of society and in various ethical groups in Sweden, where the Somali group appears as a particularly vulnerable group, both from a humanistic and economic perspective. The purpose of the thesis is to investigate how men with a Somali background themselves perceive reasons for the low labor force participation of this ethnic group in Sweden and how increased participation in working life could be facilitated. The thesis is conducted through a qualitative study and the interviewees are Somali foreign-born men between 20 - 65 years, living in a reasonably large city in Sweden. Factors such as the lack of upper secondary education, foreign - born, language and discrimination as well as health were discussed and analyzed, as they have proven to be central to the phenomenon. The results of the study showed that these factors result in the informants not feeling a sense of belonging to Sweden and that they live under reduced economic resources, power, profession, education,households, etc. The informants expressed that society and the environment's views, and expectations create feelings and experiences of injustice because they do not have a job and stigma and structural discrimination are the concepts that permeate and result in these feelings and experiences. With these results, the study was also able to show that unemployment results in deteriorating physical, mental and social health conditions in the form of a bad mood of emotions such as loneliness, depression, stress and lower self-confidence of the informants.

Att Sveriges självbild som ett av världens mest toleranta länder, i vilket rasism och exkludering mot människor endast är av marginell samhällsrelevans, står inte i samklang med den rad empiriska studier. Under de tre senaste decennierna har olika forskningsresultat systematiskt påvisat att rasism och exkludering i olika grad har en inverkan på socialt liv inom många samhällsarenor och inom olika etiska grupper i Sverige, där den somaliska gruppen framstår som en särskilt utsatt grupp, både ur ett humanistiskt och ekonomiskt perspektiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur män med somalisk bakgrund uppfattar orsaker till det låga arbetskraftsdeltagandet hos denna etniska grupp i Sverige och hur ett ökat deltagande i arbetslivet skulle kunna underlättas. Uppsatsen bedrivs genom en kvalitativ studie och intervjupersonerna är somaliska utrikes födda män mellan 20 – 65 år, bosatta i en medel stor stad i Sverige. Faktorer som avsaknaden av gymnasial utbildning, utrikes - inrikes födda, språk och diskriminering samt hälsa diskuterades och analyserades, eftersom de har visat sig vara centrala för fenomenet. Det som framgick i studiens resultat påvisade att dessa faktorer resulterar i att respondenterna inte känner tillhörighet till Sverige och att de lever under försämrade ekonomiska resurser, makt, yrke, utbildning och hushåll. Respondenterna uttryckte att samhällets och omgivningens syn samt förväntningar skapar känslor och upplevelser av orättvisa av den anledningen att de inte har ett arbete, och stigmatisering och strukturell diskriminering är begrepp som genomsyrar och resulterar dessa känslor och upplevelser. I och med dessa resultat kunde studien påvisa även att arbetslösheten resulterar i försämrade fysiska, psykiska och sociala hälsotillstånd i form av ett dåligt mående av känslor som ensamhet, depression, stress och lägre självförtroende hos respondenterna.