Bakgrund: Vänskap mellan barn stimulerar deras sociala och kognitiva utveckling (Jonsdottir, 2007, s. 16). Samtidigt visar forskning på att beteenden och situationer som skapar rädsla, ångest och oro påverkar sociala relationer negativt (Turkóglu, 2019, s. 177). I granskning av tidigare forskning finner vi att större delen av forskningsfältet berör vuxnas uppfattning om barns sociala relationer. Genom att höra barnens upplevelser kan vi bidra med ett kunskapstillskott som kan ge ett stöd i förskollärarens arbete att främja sociala relationer och gemenskap i förskolan. Syfte: Studiens syfte är att beskriva barns upplevelser av vänskap och att tillhöra en gemenskap i förskolan. Metod: I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer som metod för insamling av data. Informanterna har ingått i fokusgrupper där både enskilda och gemensamma tankar och upplevelser förts fram. Materialet har analyserats med hjälp av Interpretativ fenomenologisk analys, IPA- metoden, där barnens beskrivningar presenteras och tolkas. Resultat: Vi finner att barns sociala relationer i förskolan består av olika nivåer av vänskapsrelationer. Vänskap betyder bland annat att ha en kompis att leka med, någon som de kan ha en intim och ömsesidig relation med, men också dela intressen och hemligheter med. Barnen beskriver faktorer som påverkar deras relationer i förskolan. Faktorer som att vara snäll, hjälpsam och artig, vilka värderas positivt i kompisrelationen. De beskriver även negativa faktorer i form av fysiskt eller verbalt utåtagerande vilka ansågs av barnen påverka kompisrelationen negativt. Barnen uttrycker att det är positivt att tillhöra en gemenskap i förskolan. Däremot händer det att de utesluts ur gemenskapen av olika anledningar. Strategier har utvecklats för att undvika uteslutning eller att få tillträde till gemenskapen.