Bakgrund: Skolverkets mål är att elever som saknar eller har begränsade kunskaper i läs- och skrivfärdigheter ska kunna få lära sig detta på en grundläggande funktionell nivå för att kunna klara sig i vardagslivet. Forskning visar att vuxna läsinlärare vill använda material från verkligheten i sin läsinlärning. I den svenska skolan finns en lång tradition med läsning av skönlitteratur i undervisningen. Huruvida det är möjligt att förena en skönlitterär lästradition med Skolverkets mål att ge läsfärdigheter på en grundläggande funktionell nivå för att kunna klara sig i vardagslivet är frågan i denna uppsats.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka om skönlitteratur kan användas i undervisning för att främja funktionell litteracitet i en grupp sfi-elever med liten eller ingen färdighet i läsning på sitt modersmål.

Metod: Undersökningen genomförs med en kvalitativ, fenomenologisk inriktning. Den undersökningsmetoder som används är deltagande observationer i klassrum med en grupp elever i 1B på sfi samt semistrukturerade intervjuer med tre av eleverna i gruppen. Resultatet från observationerna respektive intervjuerna analyseras och diskuteras sedan i relation till teori och forskning om funktionell litteracitet.

Resultat: Det som framkommer i undersökningen är att användning av skönlitteratur främjar funktionell litteracitet i den grupp elever som observerats. Läsinlärning med hjälp av skönlitteratur ger eleverna möjlighet att öva färdighet i avkodning samt möjlighet till en ökad ord- och textförståelse, vilket kännetecknar funktionell litteracitet. Vidare ger användningen av skönlitteratur eleverna möjlighet att koppla läsningen till den egna vardagen, vilket även det ingår i funktionell litteracietet.