Bakgrund: För att elever ska kunna tillämpa sig kunskaperna i matematikundervisningen djupare krävs det att de får lära sig det teoretiska genom praktiska och kreativa övningar. Det krävs enligt forskningen även att elever får diskutera matematik med varandra och att de har lärare och pedagoger som är väl utbildade tillika bekväma med att undervisa traditionell undervisning kombinerat med estetiska uttrycksformer. Därför krävs det även att lärare får kompetensutveckling som gynnar deras arbete med estetiska uttrycksformer i matematikundervisningen. Redan existerande forskning gällande estetiska uttrycksformer inom matematik återfinner man vanligast att den är genomförd i förskolan eller grundskolans äldre år, väldigt sällan återfinns forskning gällande lågstadiet.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt lärare ansåg sig arbeta med estetiska uttrycksformer i matematikundervisningen, vilka tankar de hade om estetiska uttrycksformer samt att få reda på om de fick kompetensutveckling som de ansåg som tillräcklig för att kunna arbeta med estetiska uttrycksformer så som de själva önskade.

Metod: Jag har använt mig av en kvalitativ ansats i form av respondentintervjuer av delvis ostrukturerad karaktär. Främst hade jag velat använda mig av endast parintervjuer vilket skulle lett till att antalet respondenter varit få och därför använde jag mig även av enskilda intervjuer.

Resultat: Resultatet visar att de lärare som medverkat i studien säger sig använda estetiska uttrycksformer i matematikundervisningen i stor utsträckning och jag kan utifrån intervjuerna konstatera att lärarna är väl medvetna om på vilket sätt de använder sig av estetiska uttrycksformer när de planerar undervisningen. Lärarna använder sig av många olika metoder och material för att få kunskaperna att befästas djupare hos eleverna samtidigt som de estetiska uttrycksformerna hjälper lärarna med att kunna se samtliga elevers kunskaper, då estetiska uttrycksformer gör att alla elever får komma till sin rätt. Dock önskar majoriteten av deltagarna mer kompetensutveckling för att kunna få inspiration till nya arbetssätt, till att bli mer bekväma och att kunna utmana sig själva. Enligt lärarna är även tidsbrist en återkommande problemaspekt i yrket då det finns lite tid till att kunna anpassa och ändra undervisningen efter elevernas önskemål eller omvärldens händelser, eller tid till att kunna göra större estetiska projekt då det är antingen för få pedagoger i klassrummet eller för många elever i klasserna.