Bakgrund: Personcentrerad vård och arbetssätt har kommit att få stor plats i den svenska hälso- och sjukvården. Krav ställs på vården för införande genom lagar och politiska beslut. Det saknas dock konsensus av begreppet och hur det ska kunna mätas. Det upplevs också som provocerande och som kritik mot den vård som redan utförs idag. Syfte: Syftet med studien var att beskriva och jämföra framgångsfaktorer för implementering av personcentrerad vård/arbetssätt. Metod: Studien var baserad på en kvalitativ metod. Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från utvecklingsledare och förändringsledare för åtta vårdavdelningar, fyra öppenvårdsmottagningar, fyra vårdcentraler samt fokusgruppsintervju av åtta sjuksköterskor i klinisk verksamhet. Resultaten analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultaten visar på flera gemensamma faktorer oavsett kontext och där personlig utveckling var bärande för utvecklingen Slutsats: Grunden ligger i en personlig utveckling av mellanmänskliga färdigheter och ett genuint intresse att förändra utifrån både vårdens och patientens perspektiv. Detta kan ske genom reflektion, individuellt, men framför allt tillsammans med andra, ett uppmuntrande förhållningssätt samt samverkan med patienterna. Avsaknad av modell och hur det ska införas har givit en handlingsfrihet att utveckla arbetet i sin egen kontext vilket har skapat delaktighet och meningsfullhet. Stöd från chefer och intresse från ledningsnivå krävs för att bekräfta att det är ett viktigt och högt prioriterat arbete. Tid för reflektion och utveckling samt långsiktiga politiska mål, behövs för implementering i det vardagliga arbetet.