I studien bakom denna rapport analyserades samverkansmodellen SSPF (skola, socialtjänst, polis och fritid) som infördes i Trollhättans stad 2023. Kommunen har, mot bakgrund av ett ökat antal orosanmälningar rörande unga i riskzon för kriminalitet, under flera år utvecklat sådana strukturerade brottsförebyggande samverkansinsatser för att få fördjupad kunskap om hur tidiga och riktade insatser utformas, förstås och erfars av berörda aktörer.

Studien riktades dels mot ungas och föräldrars förståelse av SSPF som arbetssätt, dels mot professionellas uppfattning om ungas möjligheter att agera inom denna samverkansstruktur. För datainsamling genomfördes individuella intervjuer med unga och föräldrar som deltagit i SSPF och en enkätundersökning med personal inom SSPF.

Resultatet visar att SSPF samverkan kan ses som stenen som kastas i vattnet, då förändring inte uppstår enbart i själva nedslaget utan också i de ringar som sprider sig över tid. Dessa ringar tar sig uttryck i förbättrade relationer, ökad dialog och förändrade beteenden i ungas vardag. Rent konkret uppfattas SSPF samverkan olika av unga respektive föräldrar. De unga använder sin agens genom att vara aktivt delaktiga i formandet av stöd och visar också på selektivt deltagande genom vilka vuxna de riktar sig till och hur de nyttjar relationerna som stöd. De vittnar om att SSPF 

1) utgör en struktur där de kan använda sin agens för att forma ett effektivt stöd som resulterar i förbättrade skolprestationer såsom ökad närvaro och högre betyg,

2) fungerar som en katalysator för samtal i hemmet, vilket bidrar till att de lyssnar på sina föräldrar och prövar nya handlingssätt som

3) förstärker redan existerande sociala relationer som i sin tur hjälper dem att göra positiva  för ändringar.

Föräldrarna ser SSPF som en mötesplats där de kan få anpassat stöd till sitt barn, men även som en arena där brister i samverkan mellan aktörer blir tydliga. Initialt kan SSPF också upplevas som hotfull eftersom både socialtjänst och polis – aktörer med tvångsbefogenheter – deltar, vilket kan väcka oro för omhändertagande eller stigmatisering. Denna oro minskar dock när tillit etableras. Vidare beskriver föräldrarna, i likhet med de unga, att SSPF fungerar som en katalysator för positiva samtal i hemmet och inom det sociala nätverket. De uppfattar även att strukturer inom SSPF, exempelvis kontrakt, kan användas som ett stöd i deras föräldraskap.

Personalen anser att de unga i varierande grad uttrycker förståelse för vad SSPF kan bidra med och uppfattar dem som motiverade att få till en positiv förändring. De flesta unga uppfattas tycka att det är okej att delta. Personalens uppfattning är också att de unga i hög eller åtminstone viss utsträckning får vara med och påverka beslut, och att de unga själva uppfattar detsamma. När de unga lämnar egna förslag menar personalen att de vuxna oftast, men inte alltid, följer dessa.  Samtidigt uppfattar de att ungefär hälften av de unga följer vuxnas förslag i hög eller viss utsträckning. Eftersom personalgrupperna är små och inga signifikanstest genomförts bör resultaten av enkäten betraktas som guidande insikter på lokal nivå snarare än generaliserad kunskap.