Skolfrånvaro har på senare år uppmärksammats som ett växande problem. Både den giltiga och den ogiltiga frånvaron är högst i högstadiet, där 25–35 procent av niondeklassarna har minst 15 procents frånvaro och 2–3 procent är frånvarande 50 procent eller mer (Skolverket 2021). Problematiken smyger sig dock ner i åldrarna och frånvaron ökar även på lågstadiet och i förskoleklass.

Mot denna bakgrund arbetar svenska skolor och kommuner i allt högre grad med att hantera skolfrånvaro och främja skolnärvaro. Bland annat pekar Skolverket (2021) på betydelsen av skolans samarbete med externa aktörer, såsom socialtjänst och hälso och sjukvård, och vikten av att det  fortsätter utvecklas ”för att de elever som behöver insatser även från dessa aktörer ska kunna få det i den utsträckning som de behöver det” (Skolverket 2021, s. 104). En annan central samverkanspart som lyfts är föräldrarna.

En avgörande förutsättning för att komma till rätta med den problematiska skolfrånvaron är att de professionella, särskilt skolan, har en tillräckligt god och stödjande relation med föräldrarna (Ekstrand 2015; Forsell 2020). Att ta tillvara deras kunskap och tidiga signaler på problematisk skolfrånvaro är viktigt för att förstå problemet, hitta lösningar (Myhill 2017; Forsell 2020) och motverka allvarligare former av skolfrånvaro. Föräldrarna är vanligtvis de första att inse att deras barn har svårt att närvara i skolan (Forsell 2020). Det är också genom föräldrarna som kommunikation och motivering kan ske, och Myhill (2017) poängterar vikten av att utveckla sätt att förbättra kvaliteten i relationen mellan föräldrar och professionella. I det ingår att förstå de stöttande faktorer respektive hinder som påverkar föräldrars motivation att söka hjälp och stöd. 

Den här rapporten tar sin utgångspunkt i SKIFO Orust (sedan 2024 skolsocialt team), den sam verkan mellan skolan och individ och familje omsorgen i Orust kommun som sedan 2021 arbetar med problematisk skolfrånvaro med elevens behov i fokus. Medan en tidigare studie ( Johansson 2023b) följde framväxten av verksamheten och undersökte samverkans arbetet mellan skola och socialt jänst, har denna studie istället fokus på föräldrars erfarenheter av SKIFO:s insatser. Det övergripande syftet med studien är att ta reda på vad i SKIFO:s arbetsmodell som hindrar respektive främjar ökad skolnärvaro utifrån föräldrarnas perspektiv och därmed bidra till verksamhetens utveckling. De specifika frågeställningar som undersökts är: Vilka erfarenheter har föräldrar av att deras barn har fått insatser från SKIFO Orust? Vilken typ av insatser har de fått och hur uppfattar de stödet? Hur främjas föräldrarnas delaktighet?

Föräldrar till barn och unga med problematisk skolfrånvaro som ansökt och blivit beviljade insatser av SKIFO ses i den här studien som ”brukare”. Det är inte ett oproblematiskt begrepp, dels i relation till begreppen ”klient”, ”kund” (SKR 2020) och ”anhörig”, dels då föräldrar generellt inte kan ses som legitima företrädare för brukarintresset. Genom att anlägga ett så kallat brukarperspektiv är dock ambitionen att synliggöra föräldrarnas erfarenheter och resurser, i syfte att stärka deras delaktighet och möjlighet att bidra till utvecklingen av samverkansarbetet runt problematisk skolfrånvaro. Betydelsen av brukarmedverkan för att finna ”komplexa lösningar på komplexa problem” (Hedberg Rundgren m.fl. 2022, s. 449) kan inte nog betonas. Problematisk skolfrånvaro är just ett sådant komplext problem.