As digitalisation and organisational change reshape healthcare practice, professionals are required not only to master new technologies but also to continuously adapt their practice. In rural settings, these demands tend to be particularly pronounced. Geographical distance, ageing populations and strong community ties all intersect with national ambitions for digital transformation. The overall aim of this thesis is to advance the understanding of how opportunities for learning and co-participation – shaped by the social, organisational and geographical conditions of rural primary care – influence informal learning among healthcare professionals during the implementation and everyday use of e-health services. 

The research design is progressive, combining inductive, deductive and conceptual approaches across three studies. Theoretically, the thesis integrates perspectives on informal workplace learning, workplace affordances and place. Workplace affordances are conceptualised as relational possibilities for participation and learning that emerge through the interplay between professional agency, organisational arrangements, technologies and the social and geographical context of rural healthcare. Drawing on qualitative interview data collected between 2021 and 2024 at two rural primary healthcare centres in Sweden, the thesis explores how learning emerges through the interaction between healthcare professionals, patients, technologies and the affordances of place – that is, the local contexts in which care and learning take place. The empirical material consists of semi-structured interviews with healthcare professionals from multiple occupational groups (N=33) and patients aged 65 years and above (N=14). 

A central contribution of the thesis is the development of a place-sensitive understanding of affordances, conceptualised as learning in place. The findings show that informal learning in rural primary care is deeply embedded in everyday patient encounters and community relations. When healthcare professionals are expected to integrate e-health solutions into everyday practice, tensions arise between established values of relational care and technology. 

The studies further demonstrate that workplace affordances for learning are unevenly distributed across professions, tasks and technologies and that some digital affordances remain weak, constrained, or unrealised due to, for instance, lack of professional and personal legitimacy. The thesis presents an analytical framework that operationalises workplace affordances by distinguishing how technologies enable, constrain, or refuse learning in practice. By integrating insights from science and technology studies with workplace learning theory, the thesis thus provides a refined vocabulary for analysing how affordances operate, for whom and under what conditions. 

Overall, the thesis contributes to research on workplace learning, rural healthcare, and e-health by demonstrating that learning is not only situated in practice but also in place. Context should therefore be understood not as a passive backdrop for learning and digitalisation, but as an active condition that shapes what becomes possible in practice, giving rise to what can be understood as learning in place.

Introduktion

E-hälsa har under de senaste årtiondena fått en allt mer central roll i hälso- och sjukvården. Det kan handla om allt från patientportaler och videomöten till interna digitala system som stödjer vårdens kommunikation och dokumentation. Samtidigt handlar e-hälsa om mer än bara teknik. E-hälsa förändrar hur vårdpersonal arbetar, samarbetar och möter patienter i vardagen. I primärvård på landsbygden sker dessa förändringar under särskilda förutsättningar, såsom långa geografiska avstånd, en äldre befolkning och brist på resurser. När e-hälsa införs och används i en sådan miljö aktualiseras frågor om hur arbetsplatsens och platsens villkor påverkar möjligheterna till lärande i den vardagliga vårdpraktiken.

Syftet med denna avhandling är att öka förståelsen för hur lärande kring e-hälsa formas i primärvård på landsbygden, med särskilt fokus på hur arbetsplatsen såväl som den lokala platsen skapar möjligheter och begränsningar för lärande i det dagliga arbetet. Ett centralt begrepp i avhandlingen är handlingserbjudanden (eng.workplace affordances). Med handlingserbjudanden avses de möjligheter arbetsplatsen ger personalen att delta, lära och utvecklas. Perspektivet innebär också att platsen ses som något mer än bara en geografisk lokalisering. Lokala relationer, arbetssätt och organisatoriska villkor påverkar hur e-hälsa används – och vilka möjligheter vårdpersonal faktiskt har att lära i sitt arbete.

Avhandlingen bygger på intervjuer genomförda mellan 2021 och 2024 vid två vårdcentraler i svenska landsbygdskommuner. Totalt intervjuades 33 yrkesverksamma inom olika vårdprofessioner (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, medicinska sekreterare, psykologer och verksamhetschefer) samt 14 patienter (65 år och äldre). Avhandlingen består av tre delstudier som belyser lärande och e-hälsa ur olika perspektiv. Den första studien berör platsens betydelse när e-hälsoverktyg ska komma till användning, den andra studien analyserar handlingserbjudanden för lärande i relation till e-hälsa, medan den sista studien är konceptuell och fördjupar förståelsen av hur lärandemöjligheter uppstår, begränsas eller uteblir. Tillsammans visar studierna hur lärande växer fram i samspelet mellan vårdpersonal, patienter och digital teknik, men även det lokala sammanhanget.

Resultat och slutsatser

Avhandlingens inledande studie visar hur handlingserbjudanden formas i relation till vårdprofessioners föreställningar om e-hälsa och patienters vilja och förmåga att använda digital vård. I praktiken innebär detta att vårdpersonalens antaganden om patienters digitala kompetens, ålder och preferenser påverkar vilka digitala vårdtjänster som överhuvudtaget erbjuds – och därmed också vilka möjligheter som skapas för lärande och teknikanvändning. Studien visar hur en vårdcentral på landsbygden inte enbart kan fungera som en plats för medicinsk behandling, utan också som ett viktigt socialt rum – en mötesplats – som bidrar till social samvaro, trygghet och kontinuitet på orten. Både vårdprofessioner och patienter beskriver hur de upplever det fysiska mötet som centralt för relationer, tillit och upplevelsen av god vård. Studien synliggör på så sätt hur e-hälsa och lärande inte kan förstås isolerat från platsen där vården bedrivs. Digitala lösningar konkurrerar inte bara med andra tekniska alternativ, utan också med etablerade sociala praktiker och värden som är starkt knutna till den lokala vårdcentralen och dess upplevda roll. Sammantaget bidrar studien med en rumslig förståelse av e-hälsa och lärande i primärvård på landsbygden.

Avhandlingens andra studie analyserar handlingserbjudanden i ytterligare en vårdcentralsmiljö. Analysen visar att även i verksamheter som i många avseenden präglas av gynnsamma lärmiljöer leder detta inte alltid till lärande inom digital vård. Trots att formella och informella möjligheter till lärande finns, kan användningen av e-hälsoverktyg förbli begränsad eller till och med mötas av motstånd. Resultaten synliggör hur lärande när det gäller e-hälsa formas i skärningspunkten mellan professionella värderingar, etablerade patientrelationer, tekniska system och lokala organisatoriska prioriteringar. Studien visar hur olika yrkesgrupper möter skilda villkor för deltagande och lärande, vilket bidrar till att förstärka skillnader i hur e-hälsa förstås, används och värderas i praktiken.

Den tredje studien är en teoretisk studie som syftar till att göra begreppet workplace affordances mer användbart för att förstå lärande i arbetslivet. Studien utgår från att begreppet ofta används på ett övergripande och binärt sätt (att antingen finns möjligheter till lärande, eller så finns de inte), vilket gör det svårt att förklara varför vissa möjligheter till lärande tas till vara av en del men inte av andra. Genom att kombinera perspektiv från lärandeforskning med andra forskningsfält presenterar studien ett analytiskt ramverk som synliggör hur olika lärandemöjligheter fungerar i praktiken, och vilka villkor som påverkar om de faktiskt leder till lärande. Ramverket gör det därmed möjligt att förstå varför möjligheter till lärande kan se olika ut för olika yrkesgrupper – även inom samma arbetsplats. 

Sammantaget visar avhandlingen att användningen av e-hälsa i primärvård på landsbygden behöver förstås med hänsyn till platsens sociala, organisatoriska och materiella förutsättningar. Lärande framträder som platsbundet, i den meningen att det formas i och genom det lokala sammanhangets relationer, normer och praktiska möjligheter. För att synliggöra platsens betydelse för lärande använder avhandlingen begreppet learning in place som fångar både vad arbetsplatsen erbjuder i form av deltagande och lärande och hur den omgivande platsen kan möjliggöra eller begränsa dessa processer. 

Avhandlingen visar sammantaget hur lärande i vården kan förstås som en process där lokala relationer, organisatoriska villkor och materiella förutsättningar spelar en avgörande roll. Ett sådant platskänsligt perspektiv kan bidra till mer hållbara och realistiska sätt att implementera e-hälsa i primärvård på landsbygden i framtiden.