Bakgrund:

Vård i livets slutskede där patienter föredrar att tillbringa sina sista dagar hemma kan innebära stora emotionella och praktiska utmaningar för anhöriga. Det kan skapa möjligheter för värdefull närvaro till den sjuke, men kan även upplevas som en utmaning för de anhöriga. God kommunikation med sjuksköterskan har beskrivits avgörande för att minska stress och stärka tryggheten, både för patienter och anhöriga. Brist på tydlig dialog kan däremot förvärra osäkerheten hos de anhöriga, medan en harmonisk och empatisk relation kan bidra tillen värdig och stödjande avslutning på livet.

Syfte:

Denna litteraturstudie syftade till att belysa anhörigas erfarenheter av kommunikation och relation med sjuksköterskan under sen palliativ fas och livets slut i hemmet.

Metod:

En induktiv litteraturstudie utgjorde studiens design. Datainsamlingen genomfördes genom litteratursökning i databaserna CINAHL och PubMed. I resultatet ingick 13 vetenskapliga artiklar som analyserades utifrån Polit & Becks nio stegs modell och artiklarna granskades med hjälp av Walsh & Downe.

Resultat:

I resultatet framkom att känslan av tillit och trygghet hos anhöriga som vårdar sjuka familjemedlemmar som befinner sig i livets slutskede, avgjordes av sjuksköterskans kommunikationsförmåga, emotionella stöd samt tillgänglighet. Anhörigas involvering i vårdteamet resulterade i att vården utövades mer individanpassat, vilket bidrog till att anhörigas känsla av delaktighet ökade. Det framkom att kontinuerlig, öppen samt ärlig kommunikation från sjuksköterskans sida, bidrog till minskad upplevelse av osäkerhet, stress och oro hos anhöriga. Kontinuiteten i vårdrelationen bidrog till en personlig relation varpå anhöriga kände trygghet i att uttrycka behov och känslor. Bristande kommunikation samt bristande samordning ökade anhörigas börda, medan tydlig vägledning och information underlättade uppgiften som anhörigvårdare i hemmet. Anhörigas relation till sjuksköterskan var betydande även efter bortgången, där efterlevandestöd samt fortsatt kontakt bidrog till minskande av känslor  som sorg och ensamhet. Sjuksköterskan hade därmed en central roll i vården, som skapade kontinuitet, välbefinnande och trygghet.

Slutsats:

Studien pekar på att anhörigas roll i vården är både central och aktiv för patienter vidlivets slutskede som vårdas hemma. Sjuksköterskans kommunikation, emotionella stöd samt tillgänglighet är betydande vad gäller skapandet av tillit, trygghet samt vård som är individanpassad. Livskvaliteten förbättras och anhörigas belastning minskar när sjuksköterskan har ett helhetsperspektiv som innefattar patientens och anhörigas behov. Sjuksköterskan ställs inför både praktiska och emotionella utmaningar när de vårdar patienter i livets slutskede. Dessa utmaningar kan hanteras genom att inkludera de anhöriga som en aktiv och integrerad del av vårdteamet och samtidigt ge dem klar och tydlig information för att underlätta förståelse och trygghet i situationen.

Background:

End-of-life care, where patients prefer to spend their final days at home, presents significant emotional and practical challenges for family members. While it provides opportunities for meaningful presence with the patient, it can also be experienced as challenging for relatives. Effective communication with the nurse is crucial for reducing stress and enhancing a sense of security for both patients and their families. A lack of communication can increase the relatives´ feelings of uncertainty, where as a harmonious and empathetic relationship can contribute to a dignified and supportive end-of-life experience.

Aim:

This literature study aimed to highlight the family´s experience of communication andrelationship with the nurse during the late palliative phase and end of life care at home.

Method:

An inductive literature study constituted the design of the study. The data collection was carried out through a literature search in the databases CINAHL and PubMed. The result included 13 scientific articles that were analyzed based on the Polit and Beck work progress.

Results:

The results revealed that the sense of trust and security among family members caring for a loved one at the end of life was strongly influenced by the nurse’s communication skills, emotional support and availability. Involving family members in the care team resulted in more person-centered care, as it enhanced their sense of participation. Continuous, open and honest communication from the nurse was shown to reduce feelings of uncertainty, stress and anxiety among relatives. Continuity among the nurses fostered a personal relationship with the nurse, making family members feel safe to express their needs and emotions. A lack of communication and coordination increased their burden, while clear guidance and information made caregiving at home more manageable. The relationship with the nurse remained important even after the patient’s death, where bereavement support and ongoing contact helped reduce feelings of grief and loneliness. The nurse played a central role in end-of-life care, promoting continuity, wellbeing and a sense of security.

Conclusion:

The study highlights that the role of family members in end-of-life care at home is both central and active. The nurse’s communication, emotional support and availability are crucial in building trust, safety and person-centered care. Quality of life improves, and caregiver burden decreases when a holistic perspective is applied, addressing both patient and family needs. By including family members as a part of the care team and providing clear information, the nurse can help manage both practical and emotional challenges at the end of life.