Digital teknik för in nya möjligheter i svenskämnet, som exempelvis multimodala inslag och hypertexter, men ställer också förändrade krav både på elevers läsning, design och utvärdering av texter och lärares undervisning. Förändringar i läroplan och styrdokument tyder på en önskan om att elever ska vara digitalt textkompetenta. Genom en metatolkande ansats har ett urval av aktuell svensk forskning på området reanalyserats. Syftet är att problematisera och synliggöra de möjligheter och utmaningar den digitala tidsåldern ställer på elever och lärare när det gäller att utveckla digitala textkompetenser. Analysen bygger på studier som spänner över grund- och gymnasieskola och behandlar frågor som rör elevers lärprocesser och lärares beredskap till handledning, stöttning och bedömning när elever söker, tolkar, läser, skapar och hanterar digitala, multimodala texter. Analysen indikerar att elever behöver stöd i att värdera och tolka information samt att designa texter multimodalt. Den visar dessutom att lärare är i behov av redskap för att uppfatta och värdera digitala, multimodala textkompetenser. Kursplanerevideringarna avseende digitalisering uppvisar ett tekniskt perspektiv på användning av digitala verktyg snarare än kvalitativa aspekter av elevernas multimodala textarbete. Konsekvensen blir att lärare,oavsett årskurs eller ämne, har svårt att relatera elevers kunskapsproduktioner till kunskapsmålen i kursplanerna. Det pekar i sin tur på ett behov av att utveckla nya sorters kvalitetsindikatorer för bedömning och betygssättning gällande digital multimodal textanvändning. Om lärare och elever har en gemensam förståelse för digitala, multi-modala texter, kan det utgöra en grund för att forma mer fokuserade och medvetna samtal om kvalitet i digitalt utformat innehåll.