Bakgrund: Att behandla svårläkta sår är ett återkommande moment för distriktssköterskor och kostar samhället enorma summor årligen. Att leva med svårläkta sår kan begränsa det vardagliga livet genom att skapa fysiskt och psykiskt lidande. Problemet är globalt och drabbar framförallt personer över 60 år. Det finns vetenskaplig kunskap om ämnet, men det återstår många frågor som distriktssköterskor behöver kunna besvara för att kunna möta denna patientgrupp.

Syfte: Syftet med denna integrativa litteraturöversikt var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att behandla patienter med svårläkta sår.

Metod: Integrativ litteraturöversikt. Sex vetenskapliga studier sammanställdes efter att de inhämtats genom en systematisk litteratursökning i enlighet med den valda metoden. För att komplettera den inhämtade datan gjordes en manuell sekundär sökning, vilket gav ytterligare tre artiklar som inkluderades i resultatet efter analysen.

Resultat: I detta arbete presenterades åtta teman: Motivation för livsstilsförändring vid svårläkta sår, Otydlig ansvarsfördelning inom sårvård, Kunskap är basen till god sårvård, Betydelsen av samarbete inom sårvård, Att ta saken i egna händer, Tillit som en viktig del i sårvårds arbete, Ambition att se helheten och Känsla av att inte räcka till.

Slutsats: Vård av patienter med svårläkta sår kräver kunskap, erfarenhet och framförallt ett etiskt förhållningssätt. Distriktssköterskan är den som bär på huvudansvaret att skydda patientens integritet och rättighet till god och effektiv sårvård. När patienten inte kan eller vill följa vårdplanen känner distriktssköterskan motivation till att vilja uppmuntra till följsamhet. Distriktssköterskan kan behöva samarbete med kollegor, patienten eller andra yrkeskategorier inom sårvård

Background: Treating hard-to-heal wounds is a recurring moment for district nurses and it costs the community huge sums annually. Living with hard-to-heal wounds can limit everyday life by creating physical and mental suffering. The problem is global and primarily affects people over 60 years of age. There is scientific knowledge about the subject, but many questions remain that district nurses need to address in order to meet this patient group.

Aim: The aim of this integrative literature review was to describe the district nurse's experiences of treating patients with hard-to-heal wounds.

Method: Integrative literature review. Six scientific studies were compiled after they were obtained through a systematic literature search according to the chosen method. To supplement the retrieved data, a manual secondary search was performed which yielded three more scientific studies that were included in the result after the analysis.

Results: This paper presents eight themes: Motivation for lifestyle change in hard-to-heal wounds, Unclear distribution of responsibilities in wound care, Knowledge is the basis of good wound care, The importance of collaboration in wound care, To take the matter into your own hands, Trust as an important part of wound care work, Ambition to see the whole and Feeling not being enough.

Conclusion: Caring for patients with hard-to-heal wounds requires knowledge, experience and above all, an ethical approach. The district nurse is the one who has the main responsibility to protect the patient's integrity and the right to good and effective wound care. When the patient cannot or does not want to follow the care plan, the district nurse feels motivation to encourage compliance. The district nurse may need collaboration with colleagues, the patient or other occupational categories in wound care.