Bakgrund: Sverige har de senaste tjugo till trettio åren, genomgått en stor demografisk förändring mot en mer heterogen befolkning och därmed en större språklig och kulturell mångfald. Denna demografiska förändring har lett till att hur vi lär ut skolämnens innehåll fått större betydelse. Ett fördjupat studium av språkinriktad ämnesundervisning motiveras både i skollagen (SFS 2010:800, kap 1§5) och av tidigare forskning. Tidigare forskning visar nämligen att lärarens medvetenhet och kunskap om de språkliga aspekterna i ämnet samt vilka metoder och strategier denne använder i sin undervisning, har betydelse för hur väl elever utvecklar och fördjupar sina ämnes- och språkkunskaper. Det är nämligen inte i språklärarnas klassrum, utan i ämneslärarnas klassrum som eleverna tillbringar den största delen av sin skoldag, och därför är det där skolframgången avgörs.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur ämneslärare i samhällskunskap och fysik på nationella gymnasieprogram arbetar med ämnesspråket i sina respektive ämnen samt vilka arbetssätt de använder för att utveckla elevernas ämneslitteracitet, d.v.s. elevernas kunskap om de ämnesspecifika begreppen

Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod med utgångspunkt i den livsvärldsfenomenologiska ansatsen. Empiri har samlats in genom enskilda intervjuer med lärare på en av Sveriges gymnasieskolor.

Resultat: Studien visar att de flesta av de intervjuade lärarna, både har reflekterat över och arbetar med språket med hjälp av olika metoder och strategier på ett medvetet sätt. Flera av lärarna har också reflekterat över de nyanländas möjligheter och utmaningar vad gäller just deras ämnesspråk. Studien tyder också på att de lärare som har kunskap och erfarenhet arbetar på ett mer medvetet sätt med språket i deras ämnen än vad de lärare som inte har lika stor kunskap och erfarenhet gör. Vad gäller de nyanländas möjligheter och utmaningar verkar det som att det som främst kan vara en utmaning i lärandet av ämnesspråket för dessa elever är de kunskapsluckor i ordförrådets bas och utbyggnad som kan finnas hos de nyanlända. Undersökningen tyder dessutom på att även klassrumsinteraktionen, d.v.s. de intersubjektiva rum som skapas i olika sociokulturella kontexter, kan vara en utmaning för de nyanlända.