Background: Intimate partner violence is a structural problem in our society because of the inequality between men and women. Nurses are often the first person to meet the abused woman in health care and therefore have an important role in identifying the violence and in trying to influence the women's future choices in life.

Aim: To illustrate nurses' experiences of meeting women exposed to partner violence.

Method: A literature-based study based on analysis of 10 qualitative scientific articles.

Results: Nurses meeting women subjected to partner violence experienced a lot of emotions both at work and in private. They experienced that the lack of time in care was crucial to how they were able to respond to the women. According to the nurses, lack of training and knowledge were the main reasons to why they refrained from posing questions on experiences of violence. Fear, frustration, suffering and the feeling of not being able to perform good care affected the well-being of the nurses.

Conclusion: Knowledge about the topic and time for the healthcare encounter are crucial for nurses to create trustworthy relationships and provide a good care for women subjected to partner violence. Importantly, the findings in this study show that time and knowledge are the major barriers in the care of these women.

En av fyra kvinnor i Sverige blir utsatta för partnervåld. Partnervåld förklaras vanligen med att vi lever i ett ojämställt samhälle där män som grupp strukturellt har mer makt än kvinnor. Forskning visar att orsaken till våldet framförallt handlar om mannens behov av att kontrollera kvinnan. Våld mot kvinnor går långt tillbaka i tiden och var länge ett accepterat beteende för män i samhället. Våldet är i dagens samhälle ett tabubelagt problem vilket gör att många våldsutsatta kvinnor lever i tystnad med skam och rädsla för att anmäla. Det är känt att våldsutsatta kvinnor ofta söker vård för andra symtom än de våldet orsakat. Det är därför av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap och tid för att kunna identifiera de eventuella underliggande orsakerna till vårdbesöket samt det våld som kvinnan utsatts för. Mötet mellan den våldsutsatta kvinnan och sjuksköterskan utspelar sig olika beroende på hur sjuksköterskan väljer att bemöta henne. Personcentrerad vård lyfts ofta fram som nyckeln till bättre förutsättningar för sjuksköterskan att möta den våldsutsatta kvinnan där hon befinner sig psykiskt. En utmaning är samtidigt den emotionella påfrestning som dessa möten utgör för sjuksköterskan. Ledningen inom sjukvården har här ett stort ansvar att stötta sjuksköterskor för att kunna möta kvinnor som är utsatta för partnervåld.

Studien är en kvalitativ evidensbaserad litteraturstudie. I studien har artiklar från olika länder systematiskt och osystematiskt sökts fram och använts i resultatet. Artiklarna som valdes att inkluderas har sjuksköterskor som är erfarna av att möta våldsutsatta kvinnor. De artiklar som valdes att exkluderas var där de våldsutsatta kvinnorna hade barn eller då den våldsutsatta inte var en kvinna i partnerrelation till mannen som utövade våldet. Samtliga artiklar är granskade med Fribergs (2012) femstegsanalysmetod. Samtliga artiklar granskades även med kvalitetsbedömningsmall samt att alla artiklar har ett etiskt förhållningssätt. 

Resultatet är uppbyggt på tre teman och nio subteman som visade att sjuksköterskor har brist på utbildning, brist på tid, är rädda och upplever frustration under mötet med den våldsutsatta kvinnan. Dessa faktorer kunde leda till att sjuksköterskan valde att inte fråga eller se våldet. Många sjuksköterskor var också rädda för att mötet kunde drabba det personliga välmåendet. Resultatets olika teman som framkom var påverkan på sjuksköterskans personliga liv, sjuksköterskans upplevda känslor och att våga fråga om våld. Sjuksköterskor behöver mer stöd i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Både en ökad praktisk samt teoretisk utbildning är nödvändigt för att kunna minska våld mot kvinnor.