Bakgrund: Under många år har högläsningen varit ett självklart moment i vardagen på förskolan. Läsrutinen i förskolan sker oftast som en övergångsaktivitet det kan vara på morgonen när barnen kommer, efter lunchen och ibland strax innan barnen går hem. Metoderna för högläsning skiljer sig åt. En del förskollärare använder sig av traditionella böcker och läser upp dem på olika sätt och en del förskollärare använder sig av digitala verktyg för att ge barnen en läs upplevelse. I Läroplanen för förskolan står följande:

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresset för berättelser, bilder och texter i olika typer av medier som exempel digitalt eller annat. Här ska barnen skapa sig en förmåga att använda sig av, tolka ifrågasätta och samtala om dessa”. Läroplanen för förskolan (2018 s.14)

Syfte: Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur förskollärare uppfattar och värderar högläsningen i förskolan.

Metod: Till metodval har jag använt mig av en kvalitativ intervjustudie med sex deltagande förskollärare på två olika förskolor. Barngrupperna som de arbetar i är i olika åldrar, 1–3 år, 3–4 år och 3–6 år.

Resultat: I mitt resultat visar det att förskollärarna använder sig av högläsning på olika vis både planerat och spontant. I resultatet framgår det även att det finns en stor kunskap om vilka positiva effekter högläsningen har i barnens språk och språkutveckling. Man kan även se en skillnad i hur förskollärarna arbetar utifrån vilken åldersgrupp som de har ansvar för. Resultatet tar även upp svårigheter som finns utifrån stora barngrupper och barn som har ett annat modersmål och hur de kan möta dessa utmaningar.