Sommaren 2025 anställdes fyra unga tjejer i Trollhättan för att öka engagemanget och delaktigheten i kommunala verksamheter och föreningslivet bland tjejer i åldern 13–25. Här delar de med sig av sina tankar.

Introduction

Nonsuicidal self-injury (NSSI) among adolescents is a health concern. Little is known about the patterns of methods adolescents use, in terms of how many and how often different methods are used.

Methods

We used three annual waves of data from 630 Swedish adolescents (T1: age 12–18 years; 56% girls), who reported NSSI use at least once. Latent profile analysis was used to examine profile differences, with supplementary analyses focused on differences and change predicted by gender, internalizing, emotion dysregulation, interpersonal stressors, and severity of NSSI.

Results

Three profiles consistently emerged over time: one very low in NSSI, another with higher frequencies of cutting/scraping skin, and one reporting multiple methods of NSSI, ranging from moderate (T1) to high (T3) frequency. Profile subgroups differed: low subgroups consisted of the fewest girls and reported the lowest levels of intra- and interpersonal issues. Additionally, subgroups differed in severity of NSSI, suggesting damage to the skin may not be the only reason medical attention is needed. Significant change in subgroup membership was also observed.

Conclusions

Although most adolescents engaged in NSSI at very low rates, many used multiple forms, differing in both frequency and versatility. Few differences were found between subgroups characterized by higher frequencies, suggesting that it might be possible to identify adolescents most in need of treatment by attending to the methods most frequently used. Results also suggested that measuring the severity of each method may yield more accurate information than a priori groupings.

To explore young adolescents’ negotiation of their national identity in an educational context, we individually interviewed nine students (ages 10–14) with different backgrounds attending an ethnically diverse school in Sweden. The transcribed interviews were thematically and qualitatively analyzed. Results show that students negotiated their national identity as being quantifiable, often as sized portions of a whole or percentages, and dichotomous (Swedish vs. non-Swedish). Their national identity negotiation further related to feelings of belonging as well as to birthplace, appearance, and language. Results suggest that national identity is more complex for youth with immigrant backgrounds and that the status conferred by being part of the majority group is recognized in ethnically diverse and segregated contexts. These findings on young adolescents’ national identity negotiations can inform future research or educational practices as well as curricula to support national identity development or feelings of belonging in diverse school settings.  

Rapporten och dess syfte 

Med utgångspunkt i kommunens initiativ att göra tjejer i utsatta områden mer delaktiga i kultur- och fritidslivet är syftet med den här rapporten att ge en översikt över den kunskap som finns avseende unga tjejers fritid, med målet att bidra med begreppsdefinitioner som kan ligga till grund för formulerandet av målsättningar samt att inspirera och problematisera. Rapporten är skriven på uppdrag av Trollhättans stad och innehållet har bestämts utifrån kommunens behov och önskemål. Då projektet ser delaktighet i fritidsaktiviteter som integrerande ges först, i kapitlet Bakgrund, en översikt över generella och riktade integrations- och inkluderingsinsatser och vad som gjort dem lyckade. För att kunna bedöma om en insats är lyckad behöver den ha ett väl definierat mål, varför det även förs en diskussion om begreppet integration och integration som mål, medel eller effekt. Bakgrunden avslutas med ett kort avsnitt om tjejers fritid. Därefter följer en mer omfattande forskningsöversikt över 1) delaktigheten i det offentliga kultur- och fritidslivet bland unga tjejer boende i socioekonomiskt utsatta områden, 2) hur deltagande i kultur- och fritidsliv hänger ihop med upplevelser av egenmakt och agens samt 3) unga som förebilder för andra unga, olika former av ambassadör- och mentorskap och viktiga aspekter för att dessa ska vara framgångsrika. 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Sofie Hagström utvecklingsledare, kultur- och fritidsförvaltningen, Trollhättans stad:

I takt med att insikterna om hur ojämlika livsvillkor påverkar barns och ungas möjligheter till samhällsdeltagande fördjupas, framträder ett särskilt angeläget behov: att skapa förutsättningar för att fler tjejer, särskilt i socioekonomiskt utsatta områden, ges reell möjlighet att forma sitt liv, sin fritid och sin framtid.Denna kunskapsöversikt tar sin utgångspunkt i ett pågående utvecklingsarbete i Trollhättan, där kultur- och fritidsförvaltningen genomför ett treårigt projekt (2025–2027) med målet att öka tjejers delaktighet i kultur- och fritidslivet i stadsdelarna Kronogården, Lextorp och Sylte.Projektet vilar på en kartläggning som visar att tjejer i åldern 13–25 från dessa tre områden är kraftigt underrepresenterade i kommunens verksamheter och det lokala föreningslivet. Många flickor i områdena vittnar om ett relativt litet handlingsutrymme i sina liv, med mycket ansvar i hemmet och avsaknad av relevanta fritidsmiljöer anpassade efter dem. Samtidigt pekar både forskning och myndighetsrapporter på att en meningsfull fritid är en skyddsfaktor med stark koppling till psykisk hälsa, framtidstro och egenmakt. Projektets syfte är därmed dubbelt: dels att öka tjejers faktiska deltagande i kultur- och fritidsaktiviteter, dels att prova nya metoder och angreppssätt för ökat medskapande och ökad delaktighet, så att unga själva är med och formar kultur- och fritidsutbudet och de aktiviteter som genomförs. Lärdomarna av detta projekt ska sedan implementeras och integreras i ordinarie verksamhet. Med ett metodiskt arbetssätt som tillvaratar lärande i görandet, baserat på effektmätning och logik, utgör projektet inte bara en lokal insats utan även ett kunskapsbidrag till det nationella samtalet om jämställdhet, delaktighet och medborgarskap. Denna översikt är ett led i att synliggöra erfarenheter, hinder och möjligheter – med förhoppningen att bidra till ett mer inkluderande och rättvist kultur- och fritidslandskap för unga tjejer i Trollhättan.

Swedish schools are highly segregated along the lines of non-im/migrants and im/migrants and their descendants. In this study we explored the processes involved in the negotiation of social identities following a school desegregation initiative in Sweden, aimed to create schools with more heterogeneous student bodies.

We conducted 58 interviews with students and school staff at the closing and receiving schools, before and following the initiative. Drawing on identity theories at the intersection of macro- and micro-levels, we a) descriptively explored the identity labels at each level, and b) analyzed how these identities were negotiated in relation to prevailing power hierarchies. Results showed macro-level identities related to nationality, background, and overarching norms and narratives, while micro-level identities included labels related to “old” and “new” schools/classes/friends, to in-groups based on differences in language proficiency, academic levels, and social needs.

The initiative triggered identity negotiation for all students. However, while students already attending the receiving schools mainly negotiated identities at the micro-level, the dispersed students had to (re)negotiate their identities in relation to both the macro- and micro-levels. Thematic analyses showed four themes of macro-micro negotiations: rejection, accommodation, positioning, and conditioning, where identities at one level restricted possible identities at the other level.

The mission of all primary schools includes offering all pupils educational quality and equality. Municipalities struggle with the negative consequences of school segre-gation, and some local councils decide to implement extensive changes in their school organization to offer all pupils equal opportunities.

This study analyzes the experi-ences of staff and students when a local council implemented organizational changes to reduce the negative consequences of school segregation. A narrative analysis of documentation from the education authority and interviews with pupils and school staff were used to understand the perspectives of staff and pupils. There was strong support from the staff for implementing the changes but also strong criticism of how these changes were carried out. One conclusion is that municipalities implementing similar changes need to plan for the whole process and the participation of pupils and school staff in a systematic way.

I och med att barnkonventionen blivit lag i Sverige har fler yrkesprofessioner ställts inför frågan hur barns röster ska tas i beaktande där det tidigare inte varit gängse. Mot bakgrund av det har denna rapport två syften, dels att ge konkreta exempel på hur professionella arbetar med det som kallas barns och ungas agens, dels att analysera de faktorer som beskrivs hindra eller vara förutsättningar för detta arbete i praktiken. Då vi också vill undersöka vad agens är för de yrkesverksamma, har vi valt ett begrepp som i sig inte påverkar innebörden av agens på samma sätt som formuleringar såsom att ”ge”, ”ta” eller ”ha” agens gör. Vi har i stället valt ”göra” agens – ett begrepp som även är neutralt, i motsats till ”främja” eller ”hämma”.

”Det är lätt att säga men svårt att göra” är en ofta återkommande mening i samtal om barns och ungas agens. De studenter vi möter på de barn- och ungdomsvetenskapliga utbildningarna har ofta stor erfarenhet av att jobba med barn och unga men frågar ändå: Hur gör man då, rent konkret? Det finns inte ett svar på den frågan, och ”hur:et” måste anpassas till respektive verksamhet. Målet med denna rapport är alltså inte att ge ett svar utan att visa på bredden i hur man kan jobba med frågan. Vi vill också uppmana till reflektion kring hur just ditt eller din verksamhets svar ser ut utifrån.

Till grund för undersökningen ligger korta texter skrivna av tio yrkesverksamma studenter på den nationella (magister) respektive internationella (master) barn- och ungdomsvetenskapliga utbildningen på Högskolan Väst. Idén att undersöka hur studenter tillika yrkesverksamma beskriver agens kom från att utbildningarna utgår ifrån att barn och unga ska vara aktörer i sina egna liv och att de som arbetar med barn och unga bör möjliggöra det på olika sätt.

I linje med det första delsyftet presenteras de tio texterna i sin helhet, som inspiration till hur man kan arbeta med barns och ungas agens i olika verksamheter. Därefter följer analysen i det andra delsyftet, vilken visar att agens ses på olika sätt av de yrkesverksamma. Barn och unga beskrivs som delaktiga aktörer, som jämlikar och experter, men det finns även beskrivningar av den vuxna som en möjliggörare av agens. Barns och ungas agens beskrivs ligga till grund för positiv personlig utveckling, men också för demokrati och inflytande genom ansvar för en själv och andra.

De delvis olika beskrivningarna av vad agens är påverkar skildringarna av hur agens görs. De sammanfattas i en modell bestående av fyra delar: den vuxnas roll, barnets/den ungas roll, samspelets roll respektive kontextens roll i görandet av agens. Resultaten presenteras under samma teman, med identifierade framgångsfaktorer och hinder som underteman (se innehållsförteckningen). Utifrån resultaten i de olika delarna har vi formulerat diskussionsfrågor, tänkta att kopplas till läsarens egen verksamhet och hur barns och ungas agens tar sig uttryck där.

Under HT20 tog politiker i Trollhättan beslut om att stänga två grundskolor för att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten för kommunens elever. Eleverna på stängande skolor anvisades plats på en av fem andra skolor och erbjöds skolskjuts. I ett samverkansprojekt med Utbildningsförvaltningen på Trollhättan stad, följdes processen och elevers och skolpersonals upplevelse av omorganisationen från det att beslutet togs till efter genomförandet.I denna session presenterar jag resultaten från en artikel om elevernas sociala identiteter, både de som bytt skola och de som inte bytt skola, i relation till skolstängningarna. Frågor som undersökts är: Vilka nya ”vi” skapas och hur förhandlas dessa fram, av vilka elever och om vilka elever? Efter presentationen diskuterar vi tillsammans resultatens betydelse och användning, hur skolor kan jobba för att undvika farorna med negativa, tillskrivna identiteter, samt aspekter av hur vi som forskare kan undersöka frågor om identitet utan att bidra till att tillskriva och kategorisera.

I och med att barnkonventionen blivit lag i Sverige har fler yrkesprofessioner ställts inför frågan hur barns röster ska tas i beaktande där det tidigare inte varit gängse. Mot bakgrund av det ville vi i detta projekt dels ge konkreta exempel på hur professionella arbetar med barns och ungas agens, dels undersöka vilka faktorer som beskrivs hindra eller vara förutsättningar för detta arbete i praktiken, dvs. att ”göra” agens.

Undersökningen baseras på texter skrivna av tio yrkesverksamma studenter på barn- och ungdomsvetenskapliga magisterutbildningen på Högskolan Väst där de beskriver sitt praktiska arbete med barns och ungas agens. I den kortrapport som vi skrev presenteras texterna i sin helhet för att visa på konkreta exempel. Texterna analyserades även gällande vad agens beskrivs vara, och hindrande och främjande faktorer. I denna presentation fokuserar vi på ”görandet” av agens och visar på exempel från studenternas texter.

Skolsegregation är ett växande samhällsproblem både i Sverige och internationellt som har stora negativa konsekvenser för elevers måluppfyllelse och rätt till likvärdig utbildning och därmed likvärdiga livschanser.

Den här rapporten är en sammanställning av empiriskt material som samlats in inom ramen för ett samverkansprojekt kopplat till Trollhättans Stads arbete med att minska skolsegregation och öka likvärdigheten för kommunens elever. Efter vårterminen 2020 stängdes två skolenheter i Trollhättan och skolornas elever anvisades plats på och erbjöds skolskjuts till fem andra skolor. I samband med beslutet om denna omorganisering påbörjades ett samverkansprojekt mellan utbildningsförvaltningen på Trollhättans Stad och Högskolan Väst. Ett samverkansprojekt är ett tidsbegränsat forskningsprojekt där båda parter gemensamt formulerar syfte och forskningsfrågor. Syftet med detta samverkansprojekt var att skildra hur berörda aktörer – rektorer, lärare, övrig skolpersonal och elever – upplevde kommunens förändringsarbete för att motverka segregation och öka likvärdighet genom skolstängningar. De frågor som undersöktes var:

• Hur arbetar rektorer och lärare för att inkludera de nya eleverna och vilka framgångsfaktorer och utmaningar kan identifieras i arbetet med inkludering?

• Vad betyder den sociala och språkliga miljön för elevers lärande?

• Hur upplever eleverna, både de som flyttar och de som går på de mottagande skolorna, sammanslagningarna utifrån ett psykosocialt perspektiv?