Basic principles of social pedagogy have been emphasised in various research and practice contexts and across national traditions (Hämäläinen, 2012). However, these principles have rarely been explored in relation to a leadership context. An exception can be found in Charfe (2023), who identifies and analyses the characteristics of Social Pedagogical Leadership (SPL) from a human learning perspective, highlighting the importance of relational approaches, organisational cultures, and ethics. This presentation outlines the background and rationale for a paper on Social Pedagogical Leadership (SPL) in a Swedish context.

The aim is to discuss how social pedagogy can contribute to traditional understandings and definitions of leadership in social work. The guiding questions are: What is the contribution of social pedagogy to social work leadership? and What challenges and dilemmas do social work students identify in potential future SPL roles?

SPL is discussed in relation to both national and international research and to philosophical perspectives on judgement and the ability to navigate uncertainty and unpredictability in human service organisations. Thinkers such as Hannah Arendt, Jonna Bornemark, Hans-Georg Gadamer, and Emmanuel Levinas provide the conceptual foundation for this discussion. These ideas are related to the ethical challenges and dilemmas identified by social work students in their imagined future leadership roles.

The paper primarily builds on a conceptual and theoretical discussion of SPL in relation to the complexity that future social workers are expected to face in their professional practice. To illustrate this complexity, social work students (n = 60) were invited, as part of a course assignment, to reflect on ethically problematic or challenging situations they might encounter in future leadership roles. The learning objective was to enable students to identify, critically appraise, and respond to ethical challenges associated with leadership. This assignment formed part of a leadership course within a social work programme with a social pedagogical profile in Sweden.

The analysis highlights the importance of organisational culture, relationship-based practice, and key social pedagogical concepts such as ‘Haltung’ and ‘The Common Third’. A preliminary conclusion is that SPL can provide a conceptual framework for future leaders in social work by (1) integrating a value-based moral compass within teams; (2) sustaining an open and reflective organisational culture grounded in the core values of social work; (3) adopting a relationship-based approach as emphasised in social pedagogy; and (4) recognising the potential of distributed leadership. 

From a learning perspective, future social workers in leadership roles need more than the “ability to manage uncertainty”. They require tools to cultivate critical and reflective approaches within teams, enabling them to collectively identify, discuss, and address ethical challenges in professional practice.

Social workers often experience difficulties involving children in the assessment process for disability support, but we know less about how children and their parents experience meeting with social workers in a statutory practicing context. This study examines how increased participation can be possible for children with disabilities throughout the Swedish Disability Act (SDA) assessment process. Eleven children and twelve parents were interviewed, using Talking Mats with the children. Malterud’s phenomenological method was used for analysing the data. Children feel they are listened to, but they need support expressing what they find difficult, and believe Augmentative and Alternative Communication can support their understanding. When planning a meeting, children need information beforehand to be involved in the planning.

Parents believe that children should be involved in decision-making; hence, their own involvement is needed. Many children who are eligible for SDA interventions would be able to speak for themselves later in life if introduced to actively participating in assessment processes at a younger age. Accordingly, it becomes important that children with disabilities, together with parents and social workers, also gain experience in talking about sensitive topics. This may, in the long term, alleviate parents’ worries and uncertainty about how to protect their children.

Socialsekreterare upplever ofta svårigheter att involvera barn i utredningsprocessen enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vi vet dock ganska lite om hur barn och deras föräldrar upplever mötet med socialsekreterare i en myndighetskontext. Denna studie undersöker hur ökat delaktighet genom hela utredningsprocessen kan möjliggöras för barn med funktionsnedsättning. Elva barn och tolv föräldrar intervjuades. Samtalsmatta användes när barnen intervjuades. I analysen av materialet använde vi Malteruds fenomenologiska metod för systematisk textkondensering. Barn upplever att de blir lyssnade på, men behöver stöd för att uttrycka sina svårigheter, exempelvis genom Alternativ och Kompletterande Kommunikation. När ett möte planeras behöver barn information i förväg om vad som kommer att hända samt vara delaktiga i planeringen.

Föräldrar anser att barn ska vara delaktiga i utredningsprocessenen, men att deras eget engagemang också behövs. Många barn som är berättigade till LSS-insatser skulle kunna tala för sig själva senare i livet om de introducerades till att aktivt delta i utredningsprocesser i yngre ålder. Därför blir det viktigt att barn med funktionsnedsättning, tillsammans med föräldrar och socialsekreterare, också får erfarenhet av att prata om känsliga ämnen. Detta kan på lång sikt lindra föräldrars oro och osäkerhet hur de ska skydda sina barn.

Den här rapporten beskriver ett treårigt forskningsprojekt, genomfört av Högskolan Väst och finansierat av Forte, som pågick mellan juli 2020 och juli 2023. Det övergripande syftet med studien var att undersöka, såväl ur de professionellas som ur barnens och deras föräldrars perspektiv, hur barn kan bli mer delaktiga i den utredningsprocess som följer på ansökan om stödinsatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Många barn som är aktuella för insatser enligt LSS kan lättare bli delaktiga i mötet med socialtjänsten om handläggaren använder sig av alternativa kommunikationssätt. Det kan underlätta deras möjligheter både att förstå processen och att själva komma till tals och därmed bli lyssnade på. Ett mer specifikt syfte med studien var därför att undersöka hur barns delaktighet kan underlättas med stöd av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

Resultaten av fokusgruppsintervjuer (N=17) och individuella intervjuer (N=11) med handläggande socialsekreterare visar att det ofta finns en beredskap och en vilja att lyssna på barn under utredningssamtalen. Handläggare upplever dock en rad underlättande men framför allt komplicerande faktorer i mötet med barnet och dess föräldrar. Svårigheterna handlar främst om ambivalens och osäkerhet gällande i vilken mån de har tillräckliga kunskaper om AKK samt rädsla för att göra misstag eller såra barnet. Men de handlar också om tidsbrist och begränsade möjligheter att skapa en relation till barnet. Det kan konkluderas att handläggarnas professionella handlingsutrymme för att främja barns delaktighet i viss mån påverkas av den rådande organisationskulturen, där ett tilllåtande arbetsklimat och proaktivt ledarskap tillskrivs stor betydelse.Vid intervjuer med barnen (N=11) och deras föräldrar (N=12) framkom att barn känner att de blir lyssnade på, men att de ofta behöver hjälp för att uttrycka behov och svårigheter. Här kan AKK vara ett stöd. Inför ett möte behöver barn också informeras om och delta i planeringen, för att under samtalet med handläggaren sedan kunna vara mer delaktiga. Föräldrar anser att barn bör involveras i beslutsfattandet, men även att deras eget engagemang behövs.

Många barn som är berättigade till LSS-insatser skulle kunna tala för sig själva senare i livet om de redan i yngre ålder introduceras till att delta aktivt i bedömningsprocesser. Därför är det viktigt att barn med funktionsnedsättningar, tillsammans med föräldrar och handläggare, får erfarenhet av att prata om känsliga ämnen. Detta kan på längre sikt lindra föräldrars oro kring hur de ska skydda sina barn och värna om deras framtid.I denna rapport redogör vi även för den Fortefinansierade nyttiggörandeinsats som genomfördes i samband med projektets slutförande. Detta arbete bestod i att ta fram ett illustrativt och barnvänligt informationsbrev som handläggande socialsekreterare kan skicka hem till barnet inför ett möte. I detta ”barnbrev” finns enkla frågor om hur barnet vill ha det när det träffar den handläggande socialsekreteraren. Forskargruppen har också tagit fram ett enkelt bildstödmaterial som handläggare kan använda för att pek-prata med barn som behöver stöd att förstå och/eller berätta med vanligt tal.

There is a need for more knowledge about how to enhance children’s participation in the assessment process when applying for support in accordance with the Swedish Disability Act (SDA). Here, Augmentative and Alternative Communication (AAC) has been highlighted as a successful way of letting children have a say in matters that concern their everyday lives. This study examines, from social workers’ perspectives, how increased participation can be made possible for children with disabilities during the process of decision-making and planning for support. Based on focus group interviews (N = 17) and individual interviews (N = 11) the findings reveal that the social worker shows a readiness to listen to children’s voices. However, they experience a range of both facilitating, but predominantly complicating, factors when meeting with the child and their parents. It is argued that the social workers’ professional discretion to some extent is influenced by the prevailing organisational culture, where a permissive work climate and proactive leadership are attributed great importance.

Det behövs mer kunskap om hur barns delaktighet kan stärkas i bedömningsprocessen vid ansökan om stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Här har Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) lyfts fram som ett framgångsrikt sätt att låta barn komma till tals i frågor som rör deras vardag. Denna studie undersöker, utifrån socialarbetares perspektiv, hur ökad delaktighet kan möjliggöras för barn med funktionsnedsättning under beslutsfattande och planering för stöd. Baserat på fokusgruppsintervjuer (N = 17) och individuella intervjuer (N = 11) visar resultaten att den handläggande socialarbetaren ofta visar en beredskap och vilja att lyssna på barns röster. De upplever dock en rad både underlättande men framför allt komplicerande faktorer i mötet med barnet och dess föräldrar. Studien konkluderar att socialarbetarnas professionella handlingsutrymme för att främja barns delaktighet i utredningsprocessen i viss mån påverkas av den rådande organisationskulturen, där tillåtande arbetsklimat och proaktivt ledarskap tillskrivs stor betydelse.

Accessible Summaries for the whole journal:

The digital inclusion of people with learning disabilitiesis an important topic because more of our lives arespent using technology and being online.

Articles in this special issue talk about the digitalinclusion of people with learning disabilities. We look attheir experiences and the experiences of other peoplein their lives.

The articles talk about how people with learningdisabilities use technology and the things that helpand  stop  people  from  using  the  internet  andtechnology.

The articles also talk about how using technologyhelped a lot of people during the coronavirus dis-ease 2019 pandemic.

The articles talk about how people with learningdisabilities need choices, opportunities, support andtraining to make digital inclusion happen so they canuse technology like everybody else.

 La participation sociale est un indicateur de santé et de bien-être despersonnes en situation de handicap. Or, l’avènement du web a donnénaissance à un nouvel espace, voire une communauté virtuelle, dans lesquelsles citoyens sont appelés à participer. Pourtant, les instruments de mesure de laparticipation sociale actuellement employés ne semblent pas tenir compte duprésent contexte numérique. Cet article questionne d’abord la définition de laparticipation sociale numérique. Ensuite, une recension des écrits portant surles instruments de mesure de cette participation sociale appliquée auxpersonnes qui présentent une déficience intellectuelle est effectuée. Vingt-troisinstruments sont examinés pour en faire ressortir les items tenant compte dela participation sociale numérique. Parmi ce nombre, 10 ne comportent aucunitem en lien avec l’utilisation des TIC et 13 en comprennent de 1 à 4, dans lesdomaines de la communication et des loisirs. Des lacunes sont identifiées, etdes objets spécifiques sur lesquels pourrait porter la mesure de la participationsociale numérique sont proposés.

Social participation is used as an indicator of the health and well-being of peoplewith disabilities. However, the advent of the web has given birth to a new space, a virtualcommunity, in which citizens can interact and participate. Unfortunately, current measuresof social participation do not seem to consider the actual digital era we live in. This articleoffers a definition of digital social participation. Next, a review of published socialparticipation measures is carried out. These measures are examined to extract items linkedto digital social participation. Gaps are identified and specific targets of digital socialparticipation are proposed for future measures.