More than thirty years after the publication of the the Brundtland report “Our Common Future” (World Commission on Environmental and Development, 1987), the social dimension of sustainability remains theoretically underdeveloped. Sweden has since the adoption of the Global Sustainable Development Goals set out to take a leading role in the implementation of these goals. Granted that Swedish municipalitie s enjoy a considerable degree of autonomy and thus provide citizens with a majority of public services, municipalities are central to the realization of national commitments to international agreements such as the Global Sustainable Development Goals. Consequently, part of the national strategy for realization of the Global Sustainable Development Goals consists of support to municipalities in developing local strategies for implementation of the goals. Previous research on policy implementation highlights the importance of the policy formulation stage for successful implementation of policy (Winter and Nielsen, 2008, Winter, 1986, Bardach, 1977). With the social dimension of sustainability left rather vague and undefined on the international and national level, municipalities are likely to face some challenges both in translating the social dimension of sustainability into local goals but also in the realization of these. Some researchers argue that it is necessary to differentiate between scientific sustainability studies and processes of defining sustainability at the political level (Griessler and Littig, 2005). On the contrary, I argue that one way of developing the concept of social sustainability theoretically could be to study these practical political processes of defining social aspects of sustainability. The aim of this research is thus to explore and understand the complexity of the social sustainability concept in the local context of a municipality in Sweden. This study is part of a collaborative project on sustainable societal development between University West and Trollhättan municipality. The study is designed as an explorative case study of Trollhättan municipality, in which I use theories on policy implementation and social sustainability to conduct a qualitative content analysis of policy documents. In addition to policy documents, I have also included field notes from participant observations from meetings and workshops at Trollhättan municipality during the time-period January-November 2022. The preliminary results of the analysis indicate that Trollhättan municipality understands sustainability as threedimensional consisting of ecological, economic, and social sustainability. Social sustainability is understood as an important dimension in its own right and not merely as a means to support the ecological dimension. The link between the social aspects and the ecological aspects of sustainability is fairly weak. In terms of substantive social sustainability, the local social sustainability strategy has a focus on housing, employment, gender quality, health, and well-being. The understanding of the procedural aspects of social sustainability in Trollhättan is centered around creating pre-conditions, possibilities, and opportunities for social sustainability rather than reaching social sustainability in itself. There is an emphasis on inhabitant participation, but this aspect is not yet clearly defined in terms of how this participation is to be facilitated. The social dimension of sustainable development remains vague and undefined. With this study I exp lore the possibility of using a work-integrated learning approach in order to contribute to the theoretical development of the social dimension of sustainable development. I suggest that one way of gaining a deeper understanding of social sustainability as a concept is to study the practice of formulating, designing, and implementing policy at the level closest to the people affected by it. In Sweden this is the municipal level. This study aims to contribute both to sustainability research, research on public administration and policy implementation as well as work-integrated learning. 

Projektet Kompetensutveckling för kunskapsförsörjning inom skola och utbildning syftar till att belysa behov av nya kompetenser och yrkesinriktningar för att möta utmaningar inom skola och utbildning i framtidens mer mångkulturella samhälle. Barnkullarna ökar och det är brist på legitimerade lärare. Det har under de senaste åren presenterats flera prognoser kring lärare och lärarbristen, tillsammans pekar alla rapporter på att behovet av fler lärare är stort. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting behövs det ungefär 15 000 nyexaminerade lärare varje år för att tillgodose det behov som skolan står inför. Enligt samma prognos innebär detta att det i genomsnitt varje år kommer att examineras 5000 - 7000 lärare för lite.

Lärarutbildningen är högskolans största yrkesutbildning med fler sökande än juristutbildningen och läkarutbildningen. På grund av att dessa andra yrkesutbildningar också behövs i samhället är det en utmaning att öka antalet lärarstudenter. I samarbete med Sotenäs och Uddevalla kommun genomför detta pilotprojekt under hösten 2019 en första kartläggningsstudie där rektorer och skolledare intervjuas om skolans utmaningar och resurser kopplat till den framtida kompetensförsörjningen. Projektets initiala resultat visar på att det i dagsläget finns flera stödfunktioner som saknar fastställd yrkes- och arbetsbeskrivning och därmed överlappar varandra. Det finns därmed ett behov av att förtydliga yrkesroller för att effektivisera arbetssätt och resurser för att möta elevers och lärares utmaningar.

Det har påvisats att det är allt mer heterogena elevgrupper där exempelvis psykosocial ohälsa och skillnader i kunskapsnivå ökar. Därtill upplever rektorerna att lärarens uppdrag har blivit med tidskrävande och de behöver avlastas för att kunna fokusera på det faktiska läraruppdraget. Slutligen uttrycks ett behov av ändamålsenliga lokaler och större samverkan med omgivande samhälle.

Denna rapport fokuserar på gymnasieungdomars egna upplevelser och rörelsemönster i Trollhättan, före och under coronapandemin. Rapporten använder en tidsgeografiskt inspirerad metod för datainsamling där ungdomarna använt sina mobiltelefoner för att under en veckas tid skapa en digital bilddagbok samt därtill besvara en digital intervjuenkät. Studien pekar på att ungdomarna under coronapandemin saknar att umgås med vänner och familj, att röra sig fritt i samhället samt att utöva sina fritidsaktiviteter. Studien visar också att ungdomarna i studien intar en ambivalent position i förhållande till de restriktioner och begränsningar som gäller under pandemin. De förväntas i hög grad fortsätta sin skolgång på ett relativt oförändrat vis, men samtidigt förväntas de ta eget ansvar för att begränsa smittspridningen i sitt vardagsliv. Ungdomarnas situation tenderar att skapa spänningar och förvirring i relation till hur de ska agera såväl privat som i det offentliga rummet.Rapporten avslutas med diskussionsfrågor ämnade att ge kommunens politiker och förvaltningar ökad förståelse för ungas möjligheter till deltagande på lika villkor i det offentliga rummet, både under och efter en pandemi, samt utgöra ett kunskapsunderlag för strategisk planering och beslutsfattande. 

Forsknings- och utvecklingsmiljön Samskapande hållbara samhällen (SHS) vid Högskolan Väst har under flera år arbetat i nära samverkan med kommunen Trollhättans Stad. Främst genomförs samarbetet i form av projekt finansierade av Delegationen mot segregation (Delmos) där fokus ligger på olika aspekter av segregation och social hållbarhet. Denna rapport sammanfattar ett Delmos-projekt som genomförts 2021–2022. Projektet leddes av Samhällsbyggnadsförvaltningen vid Trollhättans Stad och hade stöd i kommunens mål- och resursplan, hållbarhetspolicy och strategi för social hållbarhet. SHS deltog genom forskning samt som utbildare för kunskapsspridning.Segregation har sedan länge varit en svår utmaning för Trollhättans Stad. Tidigare rapporter har beskrivit och analyserat den både ur ett generellt statistiskt perspektiv och ur perspektivet ungas rörelsemönster i staden (Karlsson etal., 2021; Sunnemark etal., 2021). Vad gäller bostadssegregation pekar tidigare rapporter på ett behov av mer kunskap om hur förväntningar på, och identiteter kopplade till, platser i staden påverkar var Trollhättans invånare bor, vistas och lever sina liv. Det Delmos-projekt som ligger till grund för denna rapport tog sin utgångspunkt i dessa resultat och lade grunden för ett hela staden-perspektiv där segregation – speciellt bostadssegregation – inte ses som en angelägenhet enbart för vissa utsatta områden utan är en angelägenhet för alla kommunens invånare. Därmed behövs djupare kunskaper och erfarenheter från ett brett spektrum av kommunens invånare för att driva integrationsarbetet framåt. Denna rapport syftar till att öka denna kunskap samt identifiera metoder för fortsatt kunskapsutveckling som kan stödja konkreta förändringar. En del av arbetet är att identifiera möjligheter och hinder för mer integrerade och inkluderande blandområden att växa fram och utvecklas i Trollhättan. Sådana områden kan identifieras med hjälp av ett antal indikationer i kombination med DeSO1-statistik (Sunnemark etal., 2021:19–24).Dessa två ambitioner – hela staden-perspektivet och blandområdet – förenas i denna rapport. En fallstudie har gjorts i Innovatum – Norra Skoftebyn – Pettersberg (INSP) som potentiellt blandområde. Enligt Segregationsbarometern (2021a) faller det under kategorin ”områden med goda socioekonomiska förutsättningar” och utifrån de ytterligare indikatorer som används i rapporten kan det anses vara ett blandområde. Statistiskt är det representativt för Trollhättan som helhet och kan därför betraktas som ett Trollhättan i miniatyr.Rapporten baseras huvudsakligen på en utvecklad tidsrumslig stadsrumsanalys av INSPområdet, med intervjuer och geografisk information som grund. Tio invånare från området har deltagit i individuella intervjuer och gemensamma fokusgruppsintervjuer. I rapporten benämns dessa invånare stadsdelsexperter, inte för att de besitter en högre grad av expertis om områdets omständigheter än andra utan för att de utgör den mest diversifierade demografiska konstellationen av de sökande till studien och därmed har goda förutsättningar att illustrera livet i området ur både ett brett och ett djupt perspektiv.Studien visar att det finns både möjligheter till och begränsningar för att området utvecklas som blandområde. Möjligheter identifieras främst i relation till rekreation, utbildning, samhällsdeltagande och trygghetsupplevelse, medan begränsningar identifieras i relation till ekonomiska och etniska förutsättningar på bostadsmarknaden, främst sammankopplade med befintligt bostadsbestånd. Etnicitet identifieras som delvis begränsande även i relation till upplevd trygghet och kultivering av en platsidentitet. Slutsatsen är att fortsatt utveckling av ovan nämnda faktorer, gärna i nära samverkan med områdets invånare, är viktigt för att INSP-området ska realiseras som ett blandområde utifrån ett hela staden-perspektiv

Purpose: Social sustainability is a concept frequently referred to in public debates concerning how to construct the governance of future societies. The interpretations of its meaning, however, are ambiguous, and practices often dubious. Confronting top-down technocratic governance structures, this paper aims to argue for for tripartite collaborations between residents, higher education institutions (HEIs) and local government, as an approach toward social sustainability that involves residents’ interests in local governance. Design/methodology/approach: This study argues that a specific time-spatial method of analysis can benefit the co-creation of knowledge as it passes through the spectrum of resident–HEI–local government. It provides a way for resident perceptions to become structured knowledge that originates from the residents, effectively engendering a bottom-up governance structure. Findings: This study shows how to include residents in policymaking and implementation processes as co-creators of knowledge, and thereby displays the possibility of examining knowledge and competence within municipal projects for social sustainability. Originality/value: The model developed in this study can be used as a methodological instrument to analyze and expand resident participation in local social sustainability work. It thereby provides a toolbox for inclusive policymaking and strategies. © 2023, Fredrik Sunnemark, Emil Gahnström, Hedvig Rudström, Erika Karlsson and Per Assmo.