This research project examines the symbiosis between serious leisure (e.g. Stebbins, 1982; 1992; Green & Jones, 2005) activities and place-making within Brodalen, a community on Sweden's west coast. It focuses on the serious leisure of climbing and its social aspects (Lee, 2020) in reimagining the region's intangible cultural heritage (e.g. Pailliè Pérez, 2016) — traditionally associated with small-scale farming— into a modern narrative capital enriched by small businesses, sharing economy initiatives, and co-working spaces.   The reconfiguration is deeply intertwined with daily practices such as nature experiences, physical challenges, and mental testing, forming a cultural fabric of the climber community, which includes full-time residents, seasonal dwellers, and tourists, thereby contributing to a revised collective cultural heritage and place-making.  The research utilizes a case study methodology to investigate the climbers' influence on place-making and Brodalen's transformation. Their involvement is identified as 'serious leisure', which transcends recreational activity to embody personal development, community engagement, and the perpetuation of intangible cultural practices (e.g. Rossetti & Quinn, 2023). The study includes interviews with eleven participants, representing a cross-section of the climbing community conducted in Brodalen in late 2024 and early 2024.  The study's findings reveal that the climbers' deep-rooted engagement with their sport and their environment is creating a unique place identity for Brodalen. This identity is not only about the place itself but also about the rituals, social interactions, and communal experiences that form the essence of the climbers' intangible cultural heritage.  The research advocates for inclusive place-making strategies that acknowledge the serious leisure of climbing. By integrating their stories and values, Brodalen as a destination can resonate more deeply with individuals seeking serious climbing leisure.  

Digital twins have emerged as a transformative technology in city planning and development, offering significant potential for enhancing operational efficiency, transparency, and stakeholder engagement in urban settings. Digital twins are digital entities that reflect physical entities' behavior rules, continuously updating throughout their lifecycle. A core aspect of digital twins is their role in developing smart cities and supporting place attractiveness.

This paper and work-in-progress investigates how stakeholder involvement in digital twinning can enhance place attractiveness and expand participation in urban development. Specifically, it addresses the following research questions:

In what ways can digital twinning and stakeholder-oriented design enhance place attractiveness?How does municipal governance impact the efficiency and outcomes of digital twinning projects and urban design?The study advances the shift from digital twins as a product to digital twinning as a process, driving the evolution of digital twins into intelligent platforms. This approach allows for dynamic and interactive representations of urban areas, facilitating more inclusive and detailed stakeholder engagement.

The municipality of Trollhättan, Sweden, serves as the focal point in the presented case study, exploring the benefits of digital twinning in enhancing entrepreneurship and place attractiveness. As part of the city's digitalization strategy, the city's 3D map is leveraged to create engaging and interactive experiences for visitors and residents. Empirical insights on the challenges and opportunities of implementing digital twins/twinning were gathered through workshops with various stakeholders, including students, real estate agents, and business entrepreneurs.

The empirical results support the idea that digital twinning, especially a stakeholder-oriented design, can improve place attractiveness in several ways. By involving citizens, businesses and organizations in urban planning, municipalities can ensure that digital twin projects align with society's needs and preferences. For example, place attractiveness can be increased through realistic visualizations, integration of community resources, customizable features, and adding historical layers to the digital twin. The study shows that digital twinning offers significant opportunities to improve urban planning and citizen dialogue.

Ofta slås jag av tjänsteproducerande företag ibland glömmer bort sin viktigaste resurs: medarbetarna! Vid flera tillfällen har jag pratat med butikschefer och butiksmedarbetare, servitriser och telecom-försäljare, frisörer och lokalvårdare, där alla uttrycker samma sak: vi känner oss inte som en värdefull resurs! Det är väl egentligen bara Ikea som sticker ut från mängden eftersom både medarbetare och chefer alltid säger att den viktigaste resursen är människorna.  Och skam vore det väl om denna gigant inte också hade haft en sådan uppfattning med tanke på deras vision ”To create a better everyday life for the many people”.

I de branscher där medarbetare befinner sig i direkt kontakt med slutkunden är det avgörande att de anställda förstår sitt värde, men också uppskattas för sitt arbete. Eftersom det är i mötet mellan kund och medarbetare som utbytet sker. Och då pratar jag inte bara om det enkla utbytet bestående av varor mot pengar, nej, det finns så många fler utbyten i mötet. Det kan handla om emotionella utbyten och informationsutbyten som i sin tur kan bekräfta kundens val, stärka kunden, hjälpa kunden att välja bort, att välja rätt och som dessutom kan bidra till känslor som glädje, lust, empati och nyfikenhet. Den direkta interaktionen på plats innebär också att det blir lättare att uppfatta reaktioner, kroppsspråk och uttryck på ett sätt som inte annars är möjligt. Medarbetaren kan ge personlig rådgivning och rekommendationer baserat på kundernas specifika behov och preferenser. Butiksmedarbetaren kan till exempel observera kundernas beteende och inköpsmönster i butiken. De kan se vilka produkter som får mest uppmärksamhet, vilka kundgrupper som oftast besöker butiken och vilka kunder som lämnar utan att ha köpt något. Genom att ha en djupare insikt i kundbeteende kan butiksmedarbetaren bidra till att optimera butiksdisplayer, kampanjer och sortiment för att bättre tillgodose kundernas behov. Det är i mötet mellan kund och medarbetare som magi uppstår, långt utanför idén om en affärstransaktion. Det är också i mötet som kundinsikt uppstår. Medarbetaren sitter ofta på en guldgruva av kunskaper och ju större yrkeserfarenhet, desto mer värdefull är insikterna.

Jag har också stött på dåliga exempel där chefer och högsta ledning försökt lyfta medarbetare med kundnära kontakt utan att lyckas. I sådana fall har det oftast handlat om att ge beröm utan att egentligen mena det, prata sig varm om samarbete och teamwork och ”kommunicera på ett öppet och inkluderande sätt”. Bra exempel har sällan den typen av åtgärder i sin verktygslåda. I stället handlar det om att lyssna aktivt på åsikter, idéer och bekymmer men framför allt – att delegera ansvar. Chefer som delegerar ansvar visar att de litar på medarbetarna och ser dem som kompetenta och betydelsefulla. Det ger medarbetarna möjlighet att växa och känna sig involverade i beslutsfattandet, vilket kan öka deras känsla av betydelse.

Om vi vill förstå de där nyckfulla och märkliga kunderna, verkligen förstå, då borde företagen delegera mer och snällt be medarbetarna som faktiskt möter kunderna att hjälpa till. För närmast kunden i beslutsögonblicket är servicemedarbetaren.

I tider av ökad inflation och mindre pengar i plånboken så får dagligvaruhandeln utstå en hel del kritik på grund av höjda matpriser. Men ibland kan jag tycka att dagligvaruhandeln ofta får klä skott för allt som är dåligt och vi glömmer sådant som är bra.

Det var dagligvaruhandeln som fick idén om ett gemensamt retursystem för glas och flaskor (Svenska Retursystem AB), ett system som både utökats och blivit mer effektivt genom åren.

I takt med att hållbarhet blivit allt viktigare och att FN satt upp globala hållbarhetsmål, så är det kanske inte en vild gissning att det kommer att vara dagligvaruhandeln som kommer att visa vägen med hjälp av lönsamma innovationer. Varför då? Jo, den bästa motivationen till omställning mot en mer hållbar värld är hushållning av knappa resurser med ett fokus på kostnadssänkningar och lönsamhet! Låt mig ge några exempel på hur dagligvaruhandeln fokuserar på hållbarhet utan att tappa lönsamhetsfokus:

Matsvinn: Dagligvarusektorn står för en betydande mängd matsvinn varje år som både är ohållbart och kostsamt. Många livsmedelsbutiker har därför vidtagit åtgärder för att minska matsvinnet, t.ex. genom att donera överflödig mat till matbanker men även genom att använda teknik för att spåra och hantera lager mer effektivt. Genom att minska matsvinnet kan livsmedelsbutiker både spara pengar och resurser.

Närproducerat och hållbart jordbruk: Många livsmedelsbutiker främjar lokalt och hållbart jordbruk genom att köpa produkter från närliggande bönder och producenter som använder hållbara jordbruksmetoder. Detta stödjer inte bara lokala ekonomier utan minskar också koldioxidavtrycket i samband med transport och distribution.

Minska plastavfall: Många butiker erbjuder återanvändbara påsar och behållare, samt fasar ut engångsplastpåsar och -förpackningar. De höjer också priserna på engångspåsar och förpackningar och har börjat ta betalt för påsar till lösviktsvaror. Detta bidrar till att minska mängden plastavfall som hamnar på deponier och hav, vilket kan ha en betydande påverkan på miljön.

Investera i hållbar teknik: Många livsmedelsbutiker investerar i hållbar teknik för att förbättra sin verksamhet och minska sin påverkan på miljön. Till exempel använder vissa butiker energieffektiva belysnings- och kylsystem, medan andra använder digital skyltning och e-kvitton för att minska papperssvinnet.

Dagligvaruhandeln har potentialen att bli den mest hållbara sektorn av alla tack vare sitt fokus på lönsamhet (dvs hållbar ekonomi), något som en del ofta kritiserar branschen för. Men jakten på lönsamhet kan vara positiv och leda till bra saker, som att minska matsvinnet, främja hållbart jordbruk, minska plastavfallet, anamma förnybar energi och investera i hållbar teknik.

//Malin Sundström

Jag har förmånen att känna en person som älskar detaljhandel, har en unik förmåga att alltid sprida värme och glädje kring sig och som nästan alltid är positiv. Detta trots att hon är egenföretagare och driver butik, något som varje riskmedveten människor borde få rysningar av att höra. Hon heter Tanja Olsson Öhrn och förtjänar egentligen så mycket mer än ett par bloggrader, men någonstans måste jag börja.

Så länge jag känt Tanja har hon varit synonym med detaljhandelspassion och under de år hon fanns på Staples visade hon prov på både praktisk och teoretisk finess när vi samarbetade i Handelslabbet (en forskningsmiljö vid Högskolan i Borås). Det var nästan med lite avundsjuka som jag noterade att hon tagit steget och startat egen butik i Laholm för ett tag sedan – LYKKEMAJA! Bara namnet säger en hel del och trots att jag ännu inte varit på besök, så vågar jag utlova något unikt. För sådan är hon, Tanja!

Tanja är aktiv på LinkedIn och där följer jag henne med spänning. Och för ett tag sedan hade jag svårt att sluta skratta när jag läste ett av hennes inlägg – ett inlägg där hon ”synliggör det osynliga” och kaxigt ifrågasätter butiksdöden. För även om jag kanske varit en av de där kraxande korparna som länge förutsett de utmaningar som butikshandeln står inför, så kan jag inte annat än att hålla med Tanja när hon säger att det också är en fråga om inställning. Läs och avgör själva huruvida Tanja har en poäng. Här kan du läsa hennes inlägg

Inlägget i text

Att synliggöra det osynligaHäromveckan fick en stackars person lyssna på en lång, intensiv monolog om Laholm och all dess förträfflighet. Ni som känner mig, ni vet att jag har en kopiös verbal förmåga när jag sätter den sidan till. Denna stackars representant från en marknadsbyrå i ”storebrorstaden” Halmstad hade nog sår i öronen i flera dagar.

Varför kände jag ett så starkt behov av att prata av mig när hen ringde för att sälja in byråns tjänster. Jo för personen inleder med fraser i stil med ”vi vet ju hur svårt det är för fysiska butiker”, ”svårt att konkurrera med e-handeln” och ”den där butiksdöden och alla tomma butikslokaler”. När personen dessutom nämnde en familjär koppling till Laholm blev jag helt förbluffad. Så min inledande mening på monologen blev ”nu förstår jag faktiskt inte vad du pratar om för att ….”

Vill tydliggöra att samtalet var i enbart positiva tongångar. Jag avslutade med en hjärtlig och ärlig inbjudan att när personen är hemma i Laholm och hälsar på nästa gång så ställer jag gärna upp som guide och visar all positiv förändring som skett.

Efter samtalet kunde jag inte sluta fundera på varför personen i fråga bara antagit att vi handlare i Laholm lever med ena foten i någon slags domedagsprofetia. Förstå mig rätt, självklart finns det utmaningar för oss alla. Och för vissa är det betydligt tuffare än för andra. Min lilla butik behöver behöver bland annat växa ett par storlekar till omsättningsmässigt. Men samtidigt så är det viktigt att komma ihåg att vi har inga butikslokaler tillgängliga för uthyrning i centrala Laholm. Vilket städer kan skryta med det?

Har fortfarande inte kommit till någon klok insikt kring vad som ligger bakom personens förutfattade meningar. Men samtalet gav mig ännu mer vatten på min kvarn om att våga lyfta det positiva, även om det kan kännas som små, osynliga saker. Så även om det igår kändes lite löjligt att lägga upp i sociala medier om att vi investerat i en ny kassa så skickar det ett signalvärde. För LYKKEMAJA är det en stor, ekonomisk och teknisk, investering som inte ens märks. För handen på hjärtat, hade du sett att din lokala barnklädesbutik hade köpt en ny kassa. Ja kanske ni riktigt inbitna nördar! Men för kunden är en sådan investering osynlig. Samtidigt så signalerar investeringen att vi tror på den fysiska handeln, vi tror på Laholm. Att vi tror på våra kunder och för deras skull vill vi fortsätta utveckla butiken.

Så jag får kanske tacka den där domedagsprofeten på marknadsbyrån för en sund påminnelse om hur enkelt det är för människor att utgå från det värsta. Så det skadar inte att tjata om det positiva.

/Malin Sundström, professor i företagsekonomi inriktning arbetsintegrerat lärande, Högskolan Väst

Foto från Attraktiva Laholm

Organiseringen av nutidens stadskärnor är bland annat ett resultat av historia, ekonomi och sociala aspekter. Ofta utvecklades ett centrum kring något viktigt landmärke t.ex. en katedral, en regeringsbyggnad eller ett marknadstorg, eftersom det var fenomen som lockade människor till platsen. Med tiden etablerades också företag och bostäder runt dessa centrum och stadskärnorna blev navet för kommersiell verksamhet i en stad.

Den här hösten har jag tillsammans med Trollhättans Stad, närmare bestämt samhällsbyggnadsförvaltningen och Högskolan Väst startat ett spännande forskningsprojekt kring en levande och digital stadskärna. Forskningsfrågan som ligger till grund för projektet lyder: Hur kan en kommun i samverkan med näringslivet effektivt överföra sin strategi till konkreta implementeringar för en digitalt innovativ och levande stadskärna?

Projektet erhåller finansiering från Riksbankens Jubileumsfond genom Flexit-programmet. Inför uppstarten av projektet funderade jag över hur jag bäst kunde engagera mina nya kollegor på staden. Skulle jag hålla en presentation, boka in möten för att diskutera projektet eller kanske identifiera nyckelpersoner som kunde bidra? Även om dessa steg kändes som naturliga val, kändes de även något förutsägbara. Fanns det inget annat jag kunde göra?

Och då slog det mig, eftersom jag ändå verkar på en samhällsbyggnadsförvaltning – varför inte bygga tillsammans? När jag var Akademisk föreståndare för Swedish Institute for Innovative Retailing (SIIR) på Högskolan i Borås fick vi för flera år sedan för oss att ett byggprojekt skulle stärka gemenskapen bland forskare och kollegor. Av det skälet köpte vi in ett antal Lego-byggen och SIIR-vännerna bjöds in att delta. ”Ta en stund för reflektion och co-bygg med Lego”. Resultatet blev väl ”så där” med avseende på gemenskap. Det visade sig att Lego-bygget växte fram i rasande takt men att det i princip bara var två personer som ägnade sig helhjärtat åt samproduktionen. Men vi hade stor nytta av bygget när det var klart. För vi hade valt det stora köpcentret som byggnation och det blev en perfekt installation att ha i vårt HandelslabbJ

Som ny medarbetare på Högskolan Väst beslutade jag mig för att prova samma tillvägagångssätt och uppmuntrade mina kollegor på institutionen att bygga tillsammans med hjälp av ett större Lego-set. Tyvärr var resultatet denna gång inte lika framgångsrikt. Aktiviteten fick ingen riktning, med en del som byggde sporadiskt, andra som förändrade eller rev ner, och några som byggde utan en tydlig vision. Efter en månad insåg jag att det inte skulle bli någon riktigt framgångsrik samproduktion.

Med dessa erfarenheter i ryggen tog jag ändå beslutet att satsa på Lego-byggande och skickade ut följande instruktion:

Ni som tagit en sväng förbi fikarummet har säkert sett att det ligger Lego där. Det är till för alla och om ni vill så bygger vi något tillsammans (välj själv om du ska välja ritningarna eller göra något ”utanför boxen”). Precis som det forskningsprojekt jag är ansvarig för, som handlar om att göra stadskärnan levande och spännande med digital innovation, så handlar Lego-byggande om kreativitet och uthållighet. Det ska bli spännande att se vad vi tillsammans kan åstadkomma i fikarummet! Och vem vet, kanske kommer vi också allesammans att bidra till att göra centrum mer attraktivt med hjälp av digitala verktyg? 

Efter två veckor stod bygget klart och min uppfattning är att många personer deltagit i det framgångsrika bygget. En del har till och med tagit tiden på hur snabbt de kunde bygga. Kommentarerna har också kommit spontant som ”kul idé”, ”vilken grej” och i dag när jag kom till arbetsplatsen fick jag frågan av en kollega ”Kommer du med en nytt Lego snart?”.

Det går givetvis att dra många olika slutsatser från det här samproduktionsexperimentet men instinktivt tänkte jag att det måste handla om människorna i organisationen. De var helt enkelt nyfikna, intresserade och tycker om att göra saker tillsammans, egenskaper som kan förstärkas om organisationen präglas av den typen av kultur och värderingar. Men sedan tänkte jag ett varv till och började fundera över de drivkrafter som uppstår när vi ska göra något nytt. Vi vet att vi genom att kombinera resurser och kunskap kan uppnå innovation snabbare än vad vi skulle kunna göra på egen hand. Vi vet också att många av dagens utmaningar – vare sig det gäller miljö, hälsa, teknik eller samhälle – är komplexa och bäst hanteras genom flerdimensionella, samarbetsinriktade lösningar. Vi vet också att när människor ges autonomi och möjlighet att fatta beslut kan det leda till ökad kreativitet och produktivitet. Kanske var det förvaltningens kärnvärden mod, nytänkande, delaktighet och handlingskraft, som uttrycktes i byggandet? Oavsett så känns insikten om att jag har samproducerande kollegor runt mig i projektet som en stort tillskott.

/Malin Sundström, Högskolan Väst

De som prövat Chat gpt brukar fastna! Men AI-verktyget kan ibland göra oss användare lite konfunderade. Även om möjligheterna till synes tycks oändliga, så skaver en känsla av osäkerhet och risk. Vad kommer den här typen av AI-plattformar att innebära för framtidens företagande och branscher? När jag gick i skolan och läste om den industriella revolutionen och Spinning-Jenny tolkades ofta ”teknik och teknologi” som en möjliggörare till ökad effektivitet, men också ett hot mot jobben. Och historien visade att det fanns ett berättigande i rädslorna kring arbetslöshet. För yrken försvann. Men samtidigt dök det upp nya yrkeskategorier och vi fick ställa om, skaffa oss andra kompetenser och anpassa oss till en ny verklighet.

I samband med att öppna AI-plattformar dyker upp i rask takt just nu, så kommer givetvis samma farhågor om framtiden upp. Kommer läkaryrket och läraryrket försvinna, kommer vi att vänja oss vid att läsa AI-producerade deckarnoveller, tar de självkörande lastbilarna över åkeriflottan och kommer robotar att servera skolmaten? Ingen vet och det är komplicerat att ge ett svar, men med stor sannolikhet så måste alla förhålla sig till den nya teknologin, fundera över vad den innebär och hur den kan användas så bra som möjligt.

Själv insåg jag att jag måste bli mycket bättre på att ställa frågor. Jag måste lära mig att variera mina frågor och komplettera med relevant information när jag ”pratar” med Chat gpt. För om alla ställer liknande frågor, ja då riskerar svaren att bli både fyrkantiga och mindre värda. Vilket för mig till den ödesmättade digitaliseringsdystopin som också stämmer perfekt mot dagens AI-plattformar: Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Allt som digitaliseras kan kopieras. Allt som kopieras minskar i värde.

När det gäller olika branscher i näringslivet är det precis lika viktigt att bli superproffs på att ställa frågor och kapitalisera på svaren. Om vi lyckas med det så kanske det rent av kan bli möjligt att i framtiden fråga den artificiella intelligensen när vi behöver råd om gröna investeringar, arbetsrättsliga utmaningar eller en strategisk marknadsplan för en start-up? Fast å andra sidan – om alla ställer ungefär samma typ av frågor, hur mycket blir då svaren värda?

/Malin Sundström

#AI #Chatgpt #digitalisering #företagsekonomi #AI-plattformar #SpinningJenny

Malin Sundström arbetar som professor i företagsekonomi med inriktning mot arbetsintegrerat lärande på och har bland annat forskat om detaljhandel, e-handel och digitalisering. Malin är en ”akademisk entreprenör” med doktorsexamen i företagsekonomi (marknadsföring) och verksam vid Högskolan Väst och Institutionen för ekonomi och IT. Hon arbetar gärna tillsammans med företag och har lång erfarenhet av samverkan och uppdragsforskning.

Jag kan ibland tycka att Bianca Ingrosso med familj får alltför stort utrymme i mina touchpoints och till och med på GeKås i Ullared möts jag av Pernilla Wahlgrens ”egen design”.  Men när irritationen lagt sig blir jag eftertänksam och tycker rent av synd om personerna som gått från människa till ett varumärke. Det måste vara oerhört pressande!

När jag letade efter studier om personal branding in social media, studsade jag nästan när jag fann en artikel vars syfte var att ge tips till studenter om hur de bäst förmedlar sin bild på sociala medier och därigenom bygger framgångsrika karriärer! (Artikeln finns att läsa via den här länken) För mig känns den sortens rekommendationer inte alls självklara och jag tror att det finns ett värde i att reflektera över de risker som kan förknippas med personligt varumärkesbyggande.

I detta inlägg lägger jag fram tre risker med att ”köpa” trenden kring personvarumärken:

1.Personvarumärken är starkt kopplade till den enskilda individen, vilket utsätter personen för stor sårbarhet om hen hamnar i kontroverser eller negativa händelser.Det här tror jag inte att särskilt många personer som aspirerar på att bli kändisar och bygga personvarumärken tänker på. Det är lätt gjort att de positiva sidorna av varumärkesbyggandet tar överhanden. Ett exempel i närtid på person som fått känna på de negativa sidorna är Margaux Dietz, influencern som tilldelades Johnny Bode-priset med motiveringen: ”Likt Johnny Bode har Margaux Dietz ett stort intresse för lyx, glamour och uppmärksamhet. Människosynen och nivån av empati är också något som förenar Bode och Dietz, liksom den uppriktiga förvåningen när omgivningen inte har samma syn på hur man bör bete sig.”

2. Om en person överexponeras eller överutnyttjar sin popularitet kan det leda till att varumärket förlorar sin attraktionskraft och uppfattas som påträngande, uttjatat, eller rent av obehagligt.Den där gränsen mellan vad som är ”cute” och vad som är ”creepy” är hårfin och det krävs fingertoppskänsla för att göra rätt sorts avvägningar. Ett fingerat exempel på vad som kan hända är Anna, en populär influencer som har byggt varumärket runt sin charmiga personlighet och spontanitet. Hennes följare älskar hennes bilder och stil, och hon är känd för sina positiva och livsbejakande inlägg på sociala medier. Men en dag börjar Anna lägga upp bilder och videor som ger inblick i mycket intima delar av hennes liv, som till exempel hennes sängkammare eller badrumsrutiner. Hon börjar också dela extremt personlig information om hennes relationer, familj och personliga problem. Dessa förändringar gör att Annas följare börjar känna obehag. De har alltid uppskattat hennes äkta och positiva image, men nu känns det som om hon delar för mycket information och bryter mot gränserna för vad de anser vara lämpligt. Det som en gång var ”cute” börjar nu kännas ”creepy” eftersom det känns som om Anna inte respekterar sitt egen eller sina följares privatliv. I det här fallet har Anna missförstått vad hennes publik vill se och vilka gränser som bör upprätthållas på sociala medier. Genom att försöka vara ännu mer ”verklig” och ”autentisk”, har hon råkat skapa en obekväm situation för sin publik. Detta kan leda till att hon förlorar följare och skadar sitt personvarumärke.

3.Att bygga personvarumärken kan vara begränsande när det gäller att skala upp verksamheten och diversifiera erbjudanden.En person kan ha svårt att vara närvarande på flera platser samtidigt eller erbjuda olika produkter och tjänster utan att varumärket förlorar sin autenticitet. Denna risk är uppenbar i fallet Bianca Ingrosso. För om Bianca syns för mycket kan det leda till överexponering och då blir publiken trött på henne och tappar intresset. Detta kan i sin tur leda till minskat engagemang på hennes sociala medieplattformar och potentiellt minskad inkomst från samarbeten och hennes egna produkter. En annan risk med att synas för mycket är att det kan skada uppfattningen om hennes autenticitet/äkthet. Om hon ständigt syns i kommersiella samarbeten, reklamer och kampanjer kan det börja verka som att hon säljer sitt varumärke till högstbjudande, snarare än att dela sitt verkliga liv och intressen.

Två personer som var väldigt tidiga med att bygga personvarumärken i Sverige via sociala medier var Kenza Zouiten och Isabella Löwengrip. Jag undrar om de i dag reflekterar mer över riskerna med den sortens varumärkesbyggande?…

/Malin Sundström, professor i företagsekonomi inriktning arbetsintegrerat lärande, Högskolan Väst

I det här avsnittet är dagens värd Ek Dr Malin Sundström som forskar om detaljhandel och marknadsföring. Avsnittets gäst är Petra Ohldin Lampinen som är näringspolitiskt ansvarig på Fastighetsägarna GFR AB. Petra går ut hårt genom att direkt slå hål på den stereotypa myten att fastighetsbranschen leds av män. Hon berättar att det är en av de roligaste branscherna man kan arbeta i eftersom det handlar om människor. Petra menar också att fastighetsbranschen tar ett stort ansvar för att bidra till levande stadskärnor genom att skapa olika typer av mötesplatser. Men hon betonar också att det är ett samspel mellan många aktörer. Lyssna särskilt på Petra när hon säger ”det går faktiskt att bygga bort ensamhet”. Vi introduceras bland annat för begreppet ”co-living”, en affärsmodell som fastighetsägarna utvecklat.De stora regionala utmaningarna vad gäller stads- och platsutveckling kopplat till fastighetsbranschen, är till exempel utmaningarna kring utanförskap, energiomställning, trygghet och platsattraktion.Är du företagare eller arbetar i näringslivet och vill dela med dig av dina erfarenheter och utmaningar i programserien? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

Är du intresserad av staden och centrumfrågor? Har du någon gång undrat vad en centrumledare gör och vilka utmaningar som är vanliga när man arbetar med centrumutveckling? Då ska du absolut lyssna på det här samtalet där Marcus Pallvid, Centrumutvecklare på City Trollhättan, berättar om sitt arbete. Längre fram i avsnittet pratar vi också om hur samverkan mellan forskare och näringsliv skulle kunna se ut. Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Serien ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst

Lyssna på David Lidén, COO och medgrundare till World 360, som i ett samtal med Malin Sundström, pratar e-handel och ger råd till de som precis startat upp sin verksamhet. De vanligaste nybörjarmisstagen vad gäller e-handelsverksamhet är att inte ha koll på logistiken. Ett annat misstag är att inte ta höjd för eventuella returer. David menar också att det finns många e-handlare som skulle behöva "composable commerce" istället för att välja ett system som hanterar allt. Composable commerce är en skalbar lösning där man bygger upp flera olika system som skapar en helhet, men allt eftersom man växer, så kan man byta ut delar och ersätta med sådant som är relevant för stunden. För nyckeln till framgångsrik e-handel är ofta flexibilitet och att undvika fastlåsning i dyra plattformar. Vi pratar också givetvis om Metaverse och framtidens e-handel. Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

Lyssna på ett samtal mellan Cecilia Hellner, VD på Nolato Cerbo och Malin Sundström, professor i företagsekonomi på Högskolan Väst. Nolato Cerbos kunder är framför allt läkemedels- och medicinteknisk industri där de utvecklar och tillverkar innovativa plastprodukter som t.ex. farmaceutiska plastförpackningar. Har du någon gång till exempel köpt näringstillskott i hälsoaffären, så har du säkert också haft en Nolato Cerbo-burk i din hand.

Cecilia berättar om hur plastindustrin kan gå före och visa vägen mot en mer hållbar plastkonsumtion med hjälp av "nudging". Det finns många fördelar med att försöka "knuffa" både sina medarbetare och sina kunder mot bättre beteenden. Vi pratar också om hur bra det kan vara för industrin att låna en företagsekonomisk forskare, eftersom verksamheten får ett värdefullt utifrån-och-in-perspektiv. Lite skratt och trams bjuds det också på:-)

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? 

Thomas Sätmark, vd på IUC Väst samtalar med Malin Sundström och Eva Johansson, företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. I avsnittet tar vi "tempen" på regional industri, där Thomas berättar om viktiga utmaningar. För den som inte känner till IUC Väst är det här poddavsnittet perfekt, eftersom du får en föredömlig beskrivning av verksamheten och vilka kompetenser som erbjuds. Vi pratar en hel del om omställningsbehoven som industrin står inför och vad som kommer att behövas för att kunna möta framtiden där cirkularitet är centralt. IUC Väst har en viktig roll i branschen genom att lyssna och fånga upp sina medlemmars utmaningar, men också genom att inspirera och bidra med kompetensutveckling.

Men vi pratar också om "kaffebryggare" :-) industrikultur och regionens DNA.

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare?  

Karin Hilmér gästar de företagsekonomiska forskarna på Högskolan Väst och berättar om livet som bonde, och alla utmaningar som är kopplade till livsmedelsproducentbranschen. Vi får också veta hur det kom sig att en ung tjej från Stockholm hamnade i Mellerud och varför våra svenska lantbrukare är så fenomenalt duktiga på samverkan och innovation. För dagens lantbrukare har många olika roller: praktiska mångsysslare, entreprenörer, arbetsgivare, förvaltare och utvecklare.

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

I det här avsnittet av poddserien får vi ta del av Pia Olssons erfarenheter av att leda och rekrytera medarbetare på Ikea. Som People & Culture Manager på Ikea Uddevalla går Pia till jobbet med glädje - varje dag. Pia kallar det för "självledarskap" och menar att en bra arbetsplats styrs av värderingar som den anställde också delar. Det är inte säkert att alla personer som kommer till Ikea matchas mot företagets värderingar. Då är "The Ikea Way" inte rätt arbetsplats.Vi pratar också om vad som kännetecknar en bra ledare på Ikea, vad det innebär att vara närvarande och att se människor utvecklas. Pia betonar också vikten av att ha en känsla för att identifiera ledarskapstalanger tidigt.

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

I det här avsnittet möter vi Gun-Britt Reteike som är näringslivsutvecklare på Vänersborgs Kommun. Den som inte vet vad en näringslivsutvecklare gör får en bra beskrivning av rollen och det är lätt att förstå att det krävs erfarenhet för att lyckas i en sådan roll.Men det krävs också särskilda egenskaper vad gäller förmågan att nätverka och "kroka arm", som Gun-Britt säger. Samverkan är A och O om kommuner ska skapa förutsättningar för ett välmående näringsliv. Men det krävs också fantasi och förmåga att se in i framtiden, något som Gun-Britt visar prov på när hon pratar om framtidens drönarlogistik. Huuur intressant som helst!

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

I det här avsnittet möter de företagsekonomiska forskarna på Högskolan Väst Yohanna Carlsson som äger och driver butiken ChokladMaja i Trollhättan. I samtalet får vi veta mer om hur det är att driva butik och att det krävs både mod och kreativitet för att lyckas med butikshandel. Men givetvis måste man som butiksinnehavare också ha andra talanger där kanske den främsta förmågan är kundkännedom. Genom att lära känna sina kunder skapas också möjligheter att förfina sitt sortiment, bygga kundrelationer och på så sätt få kunder som vill komma tillbaka. Lyssna på Yohanna för hon har massor att lära ut!

Avsnittet är en del i programserien "Företagande på riktigt" där praktik och akademi möts för att prata verklighetsnära utmaningar. Podden är en del av en serie som ges ut av företagsekonomiska forskare på Högskolan Väst. Är DU en entreprenör eller företagare i Fyrbodal och övriga Västra Götaland? Vill du diskutera dina företagsutmaningar med oss forskare? Kontakta oss på: malin.sundstrom@hv.se

Under lång tid har akademiker och praktiker varit relativt överens om att en köpprocess går att förstå som en serie handlingar som följer på varandra: från första medvetandet till köp och efter köp. En del kallar dessa handlingar för en kundresa och det finns oändligt många företag som lagt stor kraft på att visualisera just ”sin” kunds kundresa eftersom det ökar förståelsen för hela processen. En vanlig (och ganska välkänd modell) ser ut så här:

Medvetenhet: Detta är den första fasen där en kund blir medveten om ett företag eller en produkt. Detta kan vara genom reklam, word of mouth, sociala medier, eller någon annan marknadsföringskanal.Informationssökande: Under denna fas börjar kunden överväga om de ska köpa produkten eller tjänsten. De kan jämföra alternativ, läsa recensioner, eller söka mer information.Utvärdering av alternativ: Vid detta skede har kunden samlat tillräckligt med information för att ta ett köpbeslut. De kan välja att köpa produkten eller tjänsten, eller att gå till en konkurrent.Köp: Detta är den fas där kunden faktiskt genomför köpet. Det kan involvera att lägga produkten i en kundvagn online, genomgå kassan, och betala för produkten eller tjänsten.Efter köp: Efter köpet kan kunden uppleva produktanvändning, kundtjänst, och kanske även återköp. I denna fas kan kunder också ge feedback, skriva recensioner, eller dela sin upplevelse med andra.

Genom att visualisera köpprocessen går det att bättre förstå kundens upplevelse och de olika val som görs samt vilka utmaningar kunden kan stöta på, vilket ger företag kunskap om vilka flaskhalsar eller problemområden som kan förbättras. Förståelsen innebär också att företag kan rikta sin marknadsföring mer effektivt. Till exempel kan de fokusera på specifika steg i köpprocessen där kunder kanske tvekar eller behöver mer information. Det är ofta så vi använt föreställningen om ”kundresan” – i vart fall innan konsumenter blev digitala och världen global.

Men nu börjar den där ”gamla kundresan” att ifrågasättas och jag har en doktorand som under några år arbetat intensivt med att fånga och förstå den digitala kundresan av i dag. Patrik Stoopendahls arbete visar till exempel att forskning inom kundresors kartläggning ofta fokuserar på att följa kunder när de färdas över kontaktpunkter som definieras av detaljhandeln eller tjänsteleverantören själv. Problemet här är att konsumenten antas ha en upplevelse som är begränsad till de kontaktpunkter som ett företag tillhandahåller. Men i verkligheten är det sällan på det sättet! I verkligheten rör sig kunderna mellan många kontaktpunkter från olika företag, men också mellan kontaktpunkter som erbjuder C2C-försäljning, återbruk, donationer etc.

Patriks arbete visar att den ”gamla” kundresans design har ett ensidigt fokus på enskilda kontaktpunkter för att förbättra eller förutsäga kundresan. Men när kundresan betraktas ur detta perspektiv glömmer vi bort att kundresan är en del av en kontext där konsumenter inte är ensamma, utan interagerar med både mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Den ”gamla” kundresan antar ofta att marknaden är ett resultat av utbud och efterfrågan där kundresan utgör processen som kopplar samman de två. Men kunden agerar ju nästan aldrig utifrån ett sådant syfte. De har inget intresse av att koppla samman utbud och efterfrågan till ett köp. De har självklart syften med att starta kundresor, men syftet behöver inte vara ”att köpa”. De kanske bara vill titta, inspireras, jämföra, kolla priser (så att de själva kan sälja något och känna till värdet) eller tipsa någon vän om något. Deras kundresor kan ha väldigt många olika syften!

Min doktorand visar att den ”gamla kundresan” har en massa brister och antaganden som behöver ifrågasättas. Det behövs en mer holistisk förståelse av kundresan, snarare än att separera faserna från varandra eller inrikta sig på enstaka kontaktpunkter. Det behövs också en bättre förståelse för vad som händer i konsumentens vardagsliv och agerande med detaljhandelsföretagens kontaktpunkter och kanaler. Patrik Stoopendahls avhandlingsarbete börjar närma sig sitt slut och det finns säkert många som vill ta del av hans forskningsresultat när de läggs fram.

Ibland får jag frågor om vad en marknadsförare gör och vad de har för kunskaper annat än att göra reklam och bidra till konsumtionsöverflöd. Då brukar jag ge något exempel som handlar om att sälja och påverka, men som samtidigt är teoretiskt förankrat, högst realistiskt i dagens samhälle och som också tar hänsyn till ”bra konsumtion”. Jag brukar prata om svenska livsmedel och nudging.

Redan som barn lärde jag mig att svenska livsmedel var bra livsmedel. Helst skulle grönsakerna komma från det egna trädgårdslandet där pappa alltid låg och rensade, eller från morfar som födde upp grisar på gården. Bland de som ofta väljer svenska livsmedel tror jag att många förknippar svenska livsmedel med hög kvalitet, djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och ett lägre klimatavtryck jämfört med livsmedel från andra länder. Utöver dessa fördelar bidrar valet att köpa svenska livsmedel generellt också till att stärka vår försörjningstrygghet och säkerställa att vi har en livsmedelsproduktion här i Sverige även i händelse av kris eller konflikt. Men trots dessa positiva aspekter är det dock oroande att betalningsviljan för svenska livsmedel sjunker i takt med att plånbokens utrymme blir mindre. Kan en marknadsförare göra något åt denna utmaning och går det att använda ”nudging” för att få fler svenskar att välja svenska livsmedel?

Nedan lägger jag fram några argument för varför svenska livsmedel är bra samt ger förslag på några nuding-tekniker som skulle kunna vara värda att pröva. Nudging är en teknik som används inom beteendeekonomi för att föreslå eller uppmuntra vissa beteenden genom att subtilt ändra hur val presenteras.

Värden och fördelar med svenska livsmedelSvenska livsmedel har ett välkänt rykte för hög kvalitet, vilket ger konsumenterna förtroende och trygghet i sina val. Livsmedel som produceras i Sverige följer strikta regler och standarder för livsmedelssäkerhet och spårbarhet.

Djurvälfärd och hållbarhetSvenska lantbrukare har tagit ett ansvar för djurens välbefinnande och strävar efter att ge dem ett bra liv. Ett exempel på bonde som verkligen arbetar med djurvälfärd och hållbarhet kan ni bekanta er med om ni lyssnar på podden ”Företagande på riktigt” där Karin Hilmér besöker Högskolan Väst och berättar om livet som bonde. Genom att välja svenska livsmedel kan konsumenter stödja och uppmuntra goda djurhållningspraxis. Dessutom har svenska lantbrukare arbetat aktivt för att minska sin klimatpåverkan och bidra till en hållbar livsmedelsproduktion.

Försörjningstrygghet och nationell säkerhetAtt ha en stark svensk livsmedelsproduktion är avgörande för att säkerställa försörjningstrygghet och oberoende. Genom att köpa svenska livsmedel kan konsumenterna aktivt bidra till att upprätthålla och stärka vår inhemska livsmedelsproduktion.

Dessa argument innebär goda möjligheter för nudging-tekniker eftersom det går att använda de positiva avtryck som kan uppstå av att välja svenska alternativ. Här är några exempel på hur nudging kan användas för att uppmuntra svenska konsumenter att välja svenska livsmedel:

Valarkitektur: Valarkitektur är ett begrepp inom beteendeekonomi som handlar om hur olika valalternativ presenteras för människor. Det inkluderar allt från utformningen av menyer och skyltning till formuläret för pensionsplaner eller valet mellan att ta trappan eller hissen. Tanken är att designen av hur val presenteras kan ha stor påverkan på de beslut människor tar. När det gäller svenska livsmedel kan återförsäljaren till exempel skapa en speciell ’Svensk’ avdelning i butiken eller på webbplatsen där alla svenska livsmedel finns samlade. Detta gör det enklare för konsumenter att välja svenska produkter utan att behöva söka igenom hela butiken eller webbplatsen.

Gruppidentitet: Koppla konsumtionen av svenska produkter till en stark gruppidentitet, till exempel ”vi som stödjer det lokala”. Detta kan framföras genom kommunikation i butiken, på förpackningen eller på webbplatsen.

Gör valet till default: I restauranger kan restaurangägaren göra rätter tillagade med svenska ingredienser till standardalternativet som kunden får om de inte specifikt ber om något annat.

Miljöpåverkan: Framhäv de miljömässiga fördelarna med att välja lokalproducerade produkter. Detta kan vara effektivt för miljömedvetna konsumenter.

Använda ankareffekten: Ett psykologiskt fenomen där en individ baserar eller ”ankrar” sina beslut på den första biten information de får, vilket är ”ankaret”. Den första informationen vi får om något sätter en standard, som sedan påverkar våra efterföljande bedömningar och beslut. Genom att placera svenska livsmedel bredvid dyrare importerade livsmedel, kan konsumenterna uppfatta ett bättre värde på de svenska produkterna.

Marknadsföringsämnet är full av spännande teoretiska begrepp som nästan alltid går att tillämpa på praktiska fenomen. Jag hoppas att dessa exempel kan inspirera fler till att intressera sig för marknadsföring – och svenska livsmedel.

/Malin Sundström

Digital transformation är ett begrepp som ofta framkallar rädslor. Vi stöter ständigt på det – i nyheterna, litteraturen, politiska diskussioner, eller runt middagsbordet. Det omtalas även under termer som ”digitala konsumenter”, ”smart teknik” och ”digitala upplevelser”. Men förstår vi verkligen vad digital transformation innebär, särskilt för våra städer?

I det här inlägget ska jag djupdyka i digital transformation: vad det innebär, ge några konkreta svenska exempel, och utforska dess potentiella konsekvenser för våra städer och samhällen.

Digital transformation är processen där digital teknik integreras i alla aspekter av en verksamhet. Det leder till fundamentala förändringar i verksamhetens funktion och värdeerbjudande till kunderna. Det handlar inte enbart om att ersätta analoga system med digitala, utan om att förnya processer, kultur och kundupplevelser för att svara på skiftande affärsbehov. Modern teknik kan även medföra nya affärsmodeller och intäktskällor.

Låt oss ta några svenska exempel:

Banksektorn: Tack vare Swish har traditionell bankverksamhet i Sverige genomgått en revolution. Med denna mobila betalningstjänst, skapad av svenska storbanker, kan användare enkelt betala varor och tjänster med sina mobiler.

Offentlig sektor: E-legitimation, som BankID, har blivit standard i Sverige för digital identifiering, vilket gör det enkelt för medborgare att utföra säkra digitala transaktioner.

Hälso- och sjukvård: Under pandemin ökade användningen av digitala vårdtjänster markant. Verktyg som KRY har möjliggjort för patienter att konsultera läkare via videolänk.

Detaljhandeln: Ikea erbjuder nu augmented reality (AR)-verktyg som låter kunder visualisera hur möbler skulle passa in i deras hem före köp.

Dessa exempel understryker att digital transformation inte enbart handlar om teknik, utan om att omforma hur vi arbetar, interagerar med kunder och gör affärer.

Städer kommer sannolikt att bli mer teknikcentrerade i denna digitala era, där digitala konsumenter kommer att ha stor inverkan på stadsutvecklingen. Detta ställer staden och dess beslutsfattare inför nya utmaningar. Det är avgörande att integrera IT på ett sätt som gynnar alla medborgare, och inte enbart följa teknikutvecklingen blint. Vi måste vara förberedda; den digitala revolutionen tar ingen paus. Genom att vara proaktiva, lyhörda för medborgarnas behov, och integrera digitala verktyg ansvarsfullt, kan våra städer bli ännu mer livskraftiga och inkluderande i en post-pandemisk framtid.

Två exempel på hur detta kan göras återfinns om vi tittar på konst och belysning. Genom att erbjuda digitala konstinstallationer där besökare kan interagera via sina smartphones och skapa egen konst eller delta i digitala skattjakter kan platsen få ett större attraktionsvärde. Genom att använda LED-belysning som kan ändra färg eller intensitet baserat på tid på dagen, väder eller speciella evenemang, kan man skapa unika atmosfärer och göra stadskärnan mer inbjudande på kvällen.

Slutligen, även om den digitala transformationen kan tyckas överväldigande, ger den oss också en möjlighet att omforma och skapa en bättre, mer sammanlänkad och hållbar framtid. Vilken riktning vi väljer att ta är upp till oss.

/Malin Sundström

Inom ramen för ett forskningsprojekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond Flexit, Högskolan Väst och Trollhättans Stad har undertecknad genomfört en enkätstudie i syfte att ta reda på vad stadens besökare/invånare tycker om Trollhättans stadskärna i dag och varför de besöker stadskärnan. Enkätfrågorna har även handlat om besökarens/invånarens användning av digitala verktyg när de befinner sig i stadskärnan. Denna rapport innehåller en sammanställning och analys av enkätsvaren. Rapporten vänder sig till en bred målgrupp som bland annat omfattar en intresserad allmänhet, samhällsbyggnadsförvaltningen, näringslivskontoret, turist- och besöksorganisationer, lokala företagare, investerare, fastighetsutvecklare, politiska beslutsfattare och forskare som är intresserade av platsattraktion och urban utveckling.

Som barn bodde jag på landet och stortrivdes med natur och djur runt husknuten samt ett stort fotbollsintresse. Närmaste stad var Borås och i ärlighetens namn var kanske inte folkliv, trafik, butiksutbud och larm det som stod högst upp på önskelistan. Men allt eftersom åren gick blev det mer och mer intressant eftersom det fanns så mycket mer av allting och du slapp ta bilen när du skulle någonstans. Sedan många år tillbaka är jag bosatt i Borås och beskriver mig som ”Boråsare” även om jag fortfarande i själ och hjärta är en ”Holsljungabo” som längtar hem ibland. Eller som Verner von Heidenstam så elegant skrev: Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Den där längtan gör också att jag ibland funderar över hur landsbygd och stad skulle kunna samverka bättre, till exempel via smartare leveranskedjor, turism och kunskapsdelning. Lokalt producerad mat är något som vi borde bli mycket bättre på att stötta. Landsbygdens unika naturupplevelser och rekreation kan locka många stadsbor till besök och stad och landsbygd kan samarbeta för att utveckla och marknadsföra turistattraktioner, som vandringsleder, gårdsturer, lokalproducerade matfestivaler och mycket mer.

Städer kan ofta erbjuda utbildningsresurser, mentorskap och nätverksmöjligheter som kan vara till nytta för landsbygdsentreprenörer. Omvänt kan landsbygdsentreprenörer dela sin kunskap och erfarenhet av att driva företag i en landsbygdsmiljö – för det är verkligen en utmaning och värd all respekt! Det finns oändliga möjligheter att samarbeta kring gröna energiprojekt, naturupplevelser, kulturella evenemang och hantverkstraditioner. Och samverkan behöver inte alltid vara fysisk utan kan med fördel vara digital. Entreprenörer på landet kan erbjuda sina produkter eller tjänster online och därigenom skapa synergier som gynnar både landsbygd och stad samt bidra till en mer hållbar och inkluderande ekonomi.

Jag har ett favoritexempel på hur man som entreprenör bosatt på landet kan arbeta för att göra platsen attraktiv för besökare och därigenom göra landsbygden lite närmare för stadsborna. Företaget heter Reunion Nordic och är grundat av Maria Engström, samägt med sonen och håller på med inredning, mode, livsmedel, fantastiska bakverk och upplevelser i en salig blandning. Företaget är beläget på härliga Österlen i Skåne där kunderna besöker Reuniongården i Hagestad!

Marias långa erfarenhet av småskalig produktion, entreprenörskap, fingerkänsla för sortiment och fantastiska kommunikationsförmåga har givetvis bidragit till företagets framgångar, men det som varit avgörande (tror jag) är hur hon använder sociala medier som Facebook och Instagram. Utan sociala medier hade Reunion Nordic inte funnits. Det finns en stor kraft i att blogga, fotografera sin vardag, uttrycka sina tankar om både människor och händelser. En kraft som attraherar och förenar.

/Malin Sundström

This study elaborates on the concept of loyalty. Strategic work to increase loyalty such as loyalty programs is increasingly being questioned. Using a relational perspective, viewing loyalty as an ongoing process of social exchanges, the paradoxical relationship between loyalty strategies and customer loyalty is underlined. The empirical data comprised qualitative interviews with eight key managers in Swedish retail companies. The result shows that loyalty programs foster rational shopping behaviours, misinterpreted by the retailers as loyalty. Thus, the concrete nature of loyalty programs make the customers less loyal only returning the concrete resources given. Particular resources will not be given by customers if none are offered by retailers. From the perspective of social exchanges, a shift from tangible rewards to forming meaningful emotional bonds is needed in order to achieve customer loyalty.