Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om svenska rektorers upp-fattningar om didaktikbegreppets innebörd i fritidshemmet. En tidigare studie har visat särskiljande uppfattningar hos rektorer i relation till andra aktörer inom fritidshemmet, varför behovet av en fördjupad studie av rektorers uppfattningar är relevant. Det empiriska materialet består av en webenkät besvarad av 51 rektorer omfattande öppna och slutna svarsalternativ. Det har analyserats med inferentiell och deskriptiv statistik samt innehållsanalys. Studien synliggör upp-fattningar rektorer har om innehållet i begreppet didaktik i fritidshem. Rektorer anser sig generellt sett ha goda kunskaper om begreppet, men deras beskrivningar av begreppet är relativt knapphändiga. Inga tydliga samband föreligger mellan rektorernas svar och deras ålder eller år inom yrket. Vidare visar resultatet få skill-nader mellan dem som anser sig ha goda kunskaper inom fältet och dem som an-ser sig ha mindre kunskaper. Den kvalitativa analysen av svaren genererade några olika teman om didaktik och undervisning med viss anknytning till didaktisk teoribildning. Slutsatsen är dock att rektorerna inte beskriver begreppet didaktik ingående eller mångfacetterat, men att det i viss mån sammanlänkas med under-visning, särskilt i skolmiljön. Gällande undervisningsbegreppet gör rektorerna mer explicita uttalanden, men dessa kan tolkas som tydligare länkade till rektors-rollen i grundskolan. Inga spår av didaktik i relation till fritidshemmets omsorgs-perspektiv kan skönjas. Ska rektorer leda verksamheten i fritidshemmet på ett framgångsrikt sätt krävs en samsyn mellan dem och personalen om hur upp-dragen ska förstås och genomföras. Där spelar didaktiken en avgörande roll. Av detta skäl ser vi behovet av intensifierad forskning på fältet som stort.  

I artikeln lyfts frågan om tolkningens roll i pedagogisk och didaktisk forskning och specifikt prövas Paul Ricoeurs kritiska hermeneutik i vid empiriska studier. Ricoeurfilosofiska projekt handlar framför allt en kommunikation, där han bygger broar mellan det som kan förefalla vara motsägelsefulla ståndpunkter. I artikeln belyses några möjligheter som kan erbjudas forskare med empiriska data inom ramen för denna inriktning. Mer specifikt prövas här först möjligheten att använda begreppet tid så som Ricoeur framställer det, därefter tolkning där spän-ningsfält mellan att förklara och att förstå står i centrum samt, slutligen några frågeställningar runt transkription av inspelade dialoger. Artikelförfattarna kommer till slutsatsen att kritisk hermeneutik kan lämpa sig väl för praxisnära pedagogisk och didaktisk forskning och att det kritiska hermeneutiska förhållningssättet i många fall kan utgöra en god grund för förståelse och förklaring av fenomen i skolans komplexa och motsägelsefulla värld. Författarna menar också att kritisk hermeneutik öppnar för en reflektiv hållning i relation till empiriska data. Slutligen hävdas att tolkningsprocessen kan och bör uttryckas explicit vid empiriska studier.

Att tveksamheter framförts angående mål- och kunskapsrelate-rade betyg liksom till möjligheten att betygskomplettera är väl känt. Likaså att betygsmedelvärdet har ökat sedan införandet av det nya målrelaterade betygssyste-met. Däremot har det varit oklart vad dessa höjningar av betygen representerar; mer kunskaper eller betygsinflation. Då betygen ska signalera kunskaper, och de kunska-per som eleverna tillägnar sig i gymnasieskolan ska ligga till grund för fortsatt utbildning, är det rimligt att förvänta att ju bättre gymnasiebetyg desto bättre studie-resultat vid fortsatt utbildning. Syftet med föreliggande studie är att undersöka gymnasiebetygens egenskaper och innebörden av betygskomplettering genom att relatera betygens jämförelsetal till studieframgång på civilingenjörs- och läkarpro-grammen. Resultaten visar att gymnasieskolans betygssättning är utsatt för en betydande inflation och att detsamma gäller för betygsförändringar som resultat av komplettering. Hela den genomsnittliga betygsökningen, oavsett om det gäller betygsutveckling eller komplettering, utgörs av »tomma» betygsenheter som inte svarar mot bättre resultat inom högskoleutbildningarna. 

Stephen J. Ball har under senare tid diskuterat hur olika testprak-tiker kommit att dominera utbildningsdiskursen globalt och nationellt. På policy-nivå lyfts ofta de nationella proven fram som lösningen på många problem och har många olika syften. Proven skall fungera både diagnostiskt på individnivå, och ut-värdera måluppfyllelsen på nationell nivå. Dessutom skall de utgöra en kvalitetsindi-kator på skolnivå. I praktiken blir testerna en viktig del av ett kontrollsystem som reglerar hur tiden i skolan används och vad som blir innehållet i undervisningen. Testerna ingår i en »culture of performativity» som dominerar utbildningssystemet. Utifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt visas hur denna kultur kommer till uttryck i vardagen i en svensk skolklass i år 5, när en del av det nationella provet i svenska genomförs. Studien är också policyetnografisk i det att intresset riktas mot hur poli-tiska mål och intentioner omsätts i skolans praktik. Läraren som iscensätter provet har ett ambivalent förhållningssätt till proven, men hon förbereder sig noggrant och hoppas att det skall gå bra för eleverna, samtidigt som hon ifrågasätter poängen med att genomföra proven. Under provsituationen har eleverna ett distanserat förhåll-ningssätt men uppträder som om de verkligen gjort provet då läraren frågar dem. Testningen får effekten att lärare och elever handlar som om testet var ett relevant och objektivt mått på elevernas kunskaper

From a classical sociological perspective, the teaching profession has never fulfilled the criteria characteristic of a profession. In the nineteen nineties, however, the Swedish government began for the first time to describe teachers as 'professionals' in articulations of its educational policy. Further, the rhetoric of teachers as 'professionals' is also emphasised in the policy texts drawn up at the time of the teacher education reform in 2001. At the same time one of the teacher unions, 'Lärarförbundet', launched a high profile campaign under the banner 'Teachers lift Sweden´(Lärarna lyfter Sverige) aimed at professionalizing the teaching profession and enhancing the status of the profession.

This article has its focus on the rhetoric of the 'professional' teacher and adopts a critical policy sociological perspective inspired by Stephen J. Ball (1994, 2007, 2008). My aim has been to study how the teachers, through discursive, naturalizing and normalizing practices, are represented as 'professionals' and, consequently, are disciplined through governmental technologies, including performative technologies (Ball 1994, 2002, 2003, 2007, 2008; Foucault 1977, 1991, 2003). I also make visible the discursive transition to which the professional' teacher is submitted in the policy texts during the time span between 1995 and 2008. The producers of the empirical material are both the Swedish government (government bills and proposals) and policy texts from the largest teacher union in Sweden, 'Lärarförbundet'. Altogether, five governmental and seven policy texts from thethe teacher union are analysed.