An optimal design of a geodetic network can fulfill the requested precision and reliability of the network, and decrease the expenses of its execution by removing unnecessary observations. The role of an optimal design is highlighted in deformation monitoring network due to the repeatability of these networks. The core design problem is how to define precision and reliability criteria. This paper proposes a solution, where the precision criterion is defined based on the precision of deformation parameters, i. e. precision of strain and differential rotations. A strain analysis can be performed to obtain some information about the possible deformation of a deformable object. In this study, we split an area into a number of three-dimensional finite elements with the help of the Delaunay triangulation and performed the strain analysis on each element. According to the obtained precision of deformation parameters in each element, the precision criterion of displacement detection at each network point is then determined. The developed criterion is implemented to optimize the observations from the Global Positioning System (GPS) in Skåne monitoring network in Sweden. The network was established in 1989 and straddled the Tornquist zone, which is one of the most active faults in southern Sweden. The numerical results show that 17 out of all 21 possible GPS baseline observations are sufficient to detect minimum 3 mm displacement at each network point. © 2018 Walter de Gruyter GmbH, Berlin/Boston.

I detta examensarbete har två olika etableringsmetoder jämförts vid fri stationsetablering.Dessa metoder är den traditionella med kända punkter, och den integrerade med GNSS.Syftet är att undersöka vilken av dessa metoder som är mest lämplig, och i vilka situationersom deras styrkor och svagheter kan komma fram. En del teoretisk bakgrund till vad de olika metoderna och tekniken innebär förklaras även inledningsvis. I undersökningen har endast noggrannheten för metoderna jämförts, och inte den tid som respektive metod tar för att etablera. Detta för att intresset främst fanns av att hitta den metod som ger minst standardosäkerhet, och att det ansågs för omfattande att även mäta och jämföra åtgången tid. Etableringsmetoden med kända punkter utgår från att man använder sig av redan koordinatbestämda punkter för att ta fram positioneringen för totalstationen, alltså utgångspunkten för de mätningar som utförs i ett arbete. Medan den andra etableringsmetoden, den integrerade metoden, utgår från att både totalstation och en GNSS-mottagare används för att säkerställa positionen, och att nya punkter, så kallade bakåtobjekt, används för att ta fram positioneringen av totalstationen. I arbetet tas även upp de felkällor som de olika metoderna kan frambringa, samt vikten av ett stabilt stomnät.Vilket består av de koordinatbestämda punkter i plan och höjd, som finns runt omkring ilandet, och kan se ut på olika sätt och komma i olika former.

Det sammanställda resultatet från ett flertal mätningsomgångar vid olika tillfällen jämförs sedan och analyseras, där en djupare inblick görs i den mätdata som behandlas och sammanställs i tabeller för att underlätta förståelsen och möjligheten för jämförelse mellan metoderna. Resultatet har i denna studie visat på att den integrerade metoden, vid användning av fem eller fler bakåtobjekt, är den metoden som gav den bästa kvaliteten på etableringarna. De felkällor som påverkade vardera etableringsmetod undersöks närmare iförhållande till de förutsättningar som de haft under studiens gång. Studien har även kommit till att det finns en osäkerhet i stomnätet för Trollhättans stad, och det skulle vara nödvändigt att utföra en kontroll av dessa punkter, för att försäkra att det är möjligt att använda dessa i framtida arbeten.

Slutsatsen som dras är att etablering med den integrerade metoden, där fem eller fler bakåtobjekt används är den etableringsmetod som ger det mest önskade resultatet. Kvalitén på stationsetableringen med den integrerade metoden var mellan 0,002 m och 0,004 m i plan medans den traditionella metoden med kända punkter fick en kvalité på mellan 0,004m och 0,013 m i plan. Båda metoderna fick en standardosäkerhet som ligger under den förväntade standardosäkerheten enligt HMK (integrerad metod 0.008 m i plan, traditionellmetod 0.014 m i plan).

Till stor del bygger samhällsplanering på förändring och utveckling av den fysiska miljön, vilket närboende kan ha olika synpunkter på. För att uppnå acceptans vid en förändring är det viktigt att berörda känner delaktighet i processen samt att informationen är tydlig och begriplig även för den som inte är kunnig inom området. Vid framtagande av en detaljplan ska planbeskrivningen ange de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som krävs för dess tänkta genomförande. För att de berörda fastighetsägarna ska kunna läsa och förstå hur de påverkas av en detaljplan måste planbeskrivningen tydligt och begripligt redovisa det tänkta genomförandets konsekvenser.

Syftet med studien är att få svar på i vilken omfattning konsekvensredovisning av genomförandefrågor förekommer och om kraven i 2011 års Plan- och bygglag (PBL) kan anses vara uppfyllda. PBL-kommittén konstaterar år 2005 att beskrivningarna av genomförandet av detaljplaner många gånger är bristfälliga eller saknas helt. Införandet av en ny PBL den 2 maj år 2011 syftade bland annat till att stärka genomförandefrågornas status. I studien undersöktes omfattningen av redovisningen med avseende på organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga frågor samt om redovisningen sker summariskt eller fastighetsvis. Studien omfattar 84 detaljplaner från Västra Götalands och Stockholms län som var i granskningsskedet under vecka 14 och 15, år 2014. För att få en bild av tillämpningen av 2011 års PBL 4:33 § skapades 19 frågor. Till dessa frågor togs ett antal kategorier/svarsalternativ fram som användes för att klassificera innehållet i planbeskrivningarna. Resultatet visar att det förekommer en stor variation på omfattningen av konsekvensredovisning i planbeskrivningen. Ett genomsnittligt värde på hur vanligt det är med bristfällig konsekvensredovisning (i de applicerbara fallen) i respektive huvudgrupp ger följande resultat:

 Organisatoriska frågor: 49 %

 Tekniska frågor: 30 %

 Ekonomiska frågor: 68 %

 Fastighetsrättsliga frågor: 13 %

Studien visar också att fastighetsvis redovisning förekommer i mycket begränsad omfattning. Med ovanstående resultat är det tveksamt om ett flertal av detaljplanerna uppfyller lagens krav på redovisning och skulle klara en prövning i domstol

Jordskred är ett naturfenomen som ställer till förödelse och orsakar stora ekonomiska konsekvenser för samhället. Göta Älvdalen är ett av Sveriges mest skredutsatta område där kvickleran på sina håll är utbredd. Kvickleran har en god hållfasthet men vid vibrationer eller annan störning blir den flytande som filmjölk. Sveriges Geologiska Institut, SGI, har kartlagt hela älvdalen där de mest utsatta områdena pekats ut och ett av dessa områden är Lilla Edets tätort. En del av det förebyggande arbetet är övervakning av älvdalsområdet för att på ett tidigt stadium kunna vidta åtgärder för att förhindra att skred uppstår.

Syftet med studien är att titta närmare på möjligheterna att använda terrester laserskanning,under ett kort mätintervall, för jordskredsövervakning i Göta Älvdalen. Området som valts ut i Lilla Edets tätort ligger i direkt anslutning till älven och skannades vid tre tillfällen med en veckas intervall. För georeferering används sfärer och tennisbollar, denna del genomfördes i Trimbles programvara Real Works och de tre punktmolnen jämfördes i sin tur i programvaran Cloud Compare. 

Det granskade resultatet visar inte på markrörelser i området men eftersom sista skanningen genomfördes efter lövsprickning ledde det till att växtligheten ställde till problem. Samma problematik avseende växtlighet belyses i flera andra studier i litteraturgranskningen. Terrester laserskanning är med stor sannolikhet en användbar metod för denna typ av studie men kräver rätt förutsättningar och rätt förarbete.

Detta examensarbete behandlar begreppet ”mindre avvikelse” inom detaljplan. I 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, FBL återfinns definitionen av när en sådan avvikelse får göras och syftar till fastighetsbildningsåtgärderna fastighetsreglering, sammanläggning, klyvning samt avstyckning. Åtgärder som dessa medförande mindre avvikelse inom detaljplan eller områdesbestämmelser kan ske endast om det inte är i strid mot plan och är förenliga med dess syfte.

En mindre avvikelse tillkommer genom en slutförd lantmäteriförrättning där lantmäteriet är sista instans och har ansvar för att besluta om den mindre avvikelsen bör godtas eller ej. Syftet med examensarbetet är att belysa eventuella olikheter mellan statligt och kommunalt lantmäteri i förhållande till slutförda förrättningar där mindre avvikelse inom detaljplanelagt område gjorts. Vidare har vi undersökt vad dessa skillnader kan bero på och vad som kan göras för att minska antalet avvikelser inom detaljplanelagt område. Underlag för denna studie har varit förrättningsakter från Göteborgs kommunala lantmäteri, inkomna och slutförda under en tvåårsperiod samt från Kungsbackas och Eskilstunas statliga lantmäterier, inkomna och slutförda under en fyraårsperiod. Sammanlagt har vi gått igenom 2099 förrättningsakter med fastighetsbildningsåtgärder där 551 stycken berörde 3 kap. 2 § FBL samt var belägna inom detaljplanelagt område. Av dessa var det i sin tur sammanlagt 49 stycken som innehöll en mindre avvikelse. Denna studie visar att det oftare förekommer mindre avvikelser i förrättningar handlagda inom det statliga lantmäteriet. Detta beror huvudsakligen på att det statliga lantmäteriet inte har samma möjligheter att medverka i planprocessen i samma utsträckning som den kommunala lantmäterimyndigheten. För att minska antalet mindre avvikelser från detaljplan är ett tätare samarbete mellan dem som upprättar planerna och lantmäteriet som genomför dem, en bra utgångspunkt. Det är också viktigt att lantmäteriet inte godtar förrättningar som resulterar i mindre avvikelse, vilket gör att antalet mindre avvikelser minskar. Om mer arbete läggs på genomförandefrågorna när detaljplanen upprättas kommer det leda till ett snabbare genomförande. Ett snabbt genomförande innebär kortare handläggningstid för  förrättningslantmätaren, vilket är en fördel för fastighetsägaren som är den som får betala för fastighetsbildningsförrättningen