När en gemensamhetsanläggning införs sker det via anläggningslagen. I anläggningslagen finns det möjligheter att skapa gemensamhetsanläggningar för ett flertal olika ändamål såsom väg, parkering, vatten och avlopp med mera. Att införa en sådan anläggning innebär att en ansökan från en sakägare skickas in till Lantmäteriet som sedan handlägger ärendet på det sätt som lagen kräver. Denna rapport undersöker användandet av ett speciellt förfarande som innebär att preliminärfrågan i anläggningslagens 25 § används. Preliminärfrågan innebär att förrättningslantmätaren kan ta ett anläggningsbeslut innan värderingar eller tekniska arbeten har utförts. Detta är rekommenderat om det råder oklara förhållanden med gemensamhetsanläggningens lokalisering eller om det finns tvist mellan ett flertal sakägare och det råder risk för överklaganden.

Syftet med rapporten är att kartlägga hur många förrättningar där preliminärfrågan har förekommit och om det finns några tydliga mönster för situationer och ändamål. Vidare undersöks förrättningslantmätarnas egna åsikter om preliminärfrågan. Slutligen genomförs en undersökning kring formkravet för hur preliminärfrågan redovisas i de akter där förfarandet har använts. Studien är avgränsad geografiskt och tidsmässigt till att enbart granska akter ifrån Västra Götalands, Skåne och Blekinge län år 2014. Under arbetets gång har två metoder använts, en statistisk kartläggning och en intervjumetod. Den statistiska metoden valdes för att kunna kartlägga användandet av preliminärfrågan i Västra Götaland, Skåne och Blekinge län på ett tydligt sätt.

Det statistiska resultatet visar att anläggningsbeslut som meddelats som preliminärfråga i en anläggningsförrättning inte är vanligt förekommande. Studien visar att det endast i 2,2 % av fallen används anläggningslagens 25 §. Det går även se att det absolut vanligaste ändamålet för en gemensamhetsanläggning är väg. Resultatet ifrån intervjuerna påvisar att paragrafen används vid nybyggnation av gemensamhetsanläggningar för att underlätta vid handläggning av förrättningen. Dessutom visar resultatet att lantmätarna som intervjuades upplever att paragrafen används vid komplicerade förrättningar. Det här resulterar mer praktiskt i att en lantmätare som är relativt nyutbildad inte kommer i kontakt med paragrafen tidigt i karriären. Efter att ha granskat över 500 akter går det att konstatera att det inte finns ett entydigt sätt att redovisa i förrättningsakten när anläggningslagen 25 § har nyttjats i samband med en förrättning. Slutsatsen med rapporten är att preliminärfrågan enligt anläggningslagen används i liten utsträckning, endast 2,2 % enligt vår undersökning. Ett väl nyttjande av preliminärfrågan leder till en förenklad och mer tidsekonomisk handläggning av komplicerade ärenden. Den används vid invecklade förrättningar när utsikterna av förrättningen är osäkra samt vid nybyggnation. Författarna upplever paragrafen som väldigt användbar efter genomförandet av studien

This report examines the use of a special procedure whereby preliminary decision according to the Swedish law called "anläggningslagen" is used. Preliminary decision means that the surveyor can take a decision before the joint facility is valuated or technical work has been done. This is recommended if there is an unclear relationship in the location of the joint facilities or if there is a dispute between a number of interest parties leading to a risk of appeal(s). When a joint facility is introduced it is done so by the law "anläggningslagen". In "anläggningslagen", there are opportunities to create joint facilities for a variety of purposes such as roads, parking lots, water and sewage system and more. To create such a joint facility involves an application by an interested party submitted to The Swedish Mapping, Cadastral and Land Registration Authority (Lantmäteriet) which then handles the case in the manner required by law. The report aims to identify the number of cadastral procedures that make use of preliminary decision, and if there are any clear patterns in situations or purposes. Furthermore the study examines the surveyors own opinions about the preliminary decision. And finally a survey is conducted on the form requirements of the preliminary decision and how it is reported in the cadastral documents in which the proceeding has been used.

The study is limited both geographically and in time to only examine cadastral documents from Västra Götaland, Skåne and Blekinge County in 2014. During the study, a statistical survey and an interview method have been used. The statistical method was chosen to identify the usage of the preliminary decision in Västra Götaland, Skåne and Blekinge County in an easily distinguishable way. The statistical results show that the usage of a preliminary decision is uncommon, and that it is only used in 2.1 % of the cadastral procedures. The study also shows that the most common purpose of a joint facility is roads. The results from the interviews indicates that the aforementioned section regarding preliminary decision is used in the construction of joint facilities to be a way to simplify handling of the cadastral procedures. In addition, the results show that the surveyors that were interviewed experience that the section is used more commonly in complicated cadastral procedures. After studying over 500 cadastral documents, it is to note that there is not a clear way in how the usage of preliminary decision is presented in the cadastral documents.

The conclusion of the report is that the usage of the preliminary decision is very rare. A well-utilization of the preliminary decision will lead to a simplified and more time-economical management of complex cases. It is used primarily in complex cadastral procedures when the prospect of the procedure is uncertain and in new construction cases. This specific section is perceived as very useful by the authors after the conclusion of the study.