Krisen på 1990-talet drabbade Sverige hårt och en av de grupper som beskrivits som krisens förlorargrupp är de unga vuxna. Unga vuxnas situation på arbetsmarknaden har sedan dess beskrivits som svår i form av hög arbetslöshet, låg sysselsättningsgrad och en genomsnittsålder för arbetsmarknadsinträde som höjts. En av tio unga vuxna var år 2016 helt utan sysselsättning. För att fånga upp denna grupp har det utvecklats arbetsmarknadspolitiska insatser inom något som kallas "Jobbgarantin för ungdomar" med syfte att hjälpa unga vuxna till arbete eller studier. På grund av det faktum att många unga står utanför arbetsmarknaden och den gemenskap ett arbete innebär, anser vi att detta är ett område för oss att studera då socialpedagogikens syfte mångt och mycket handlar om att hjälpa individen tillbaka in i samhällsgemenskapen.

Syftet med vår studie är att undersöka ungdomars upplevelser av arbetslöshet och av att delta i en arbetsmarknadspolitisk insats. Studien utgår från sex ungdomar som deltar i en insats kallad Ungdomssatsningen i en medelstor svensk kommun. Vi utgår från teorin Känslan av sammanhang, KASAM, samt begreppen individualisering och socialt kapital med fokus sociala kontakter. Vi vill studera om och i så fall hur insatsen kan ge stöd för att skapa KASAM och därmed verka hälsofrämjande samt om och i så fall hur individualiseringen och sociala kontakter synliggörs i ungdomarnas beskrivningar. Då vi ville få en djupare och mångfacetterad förståelse av ungdomars upplevelser ansåg vi att kvalitativ metod var den metod som var mest lämpad. Som datainsamlingsmetod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer då dessa ger informanterna ett stort utrymme att utforma sina svar och för intervjuaren att utforma följdfrågor anpassade efter dessa.

Det som framkommit i vår studie är att den aktuella arbetsmarknadspolitiska insatsen förvisso bidrar till känsla av sammanhang men att den på grund av sin bristande individanpassning inte bidrar till lika hög grad av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet för alla ungdomar som ingår i den. Det är tydligt att ungdomarna har påverkats av samhällsutvecklingen präglad av individualisering då de anammat åsikten om att arbetslöshet beror på individuella faktorer. Däremot visar vårt resultat att ungdomarna inte i lika stor utsträckning som forskningen visar anser att det sociala kapitalet i form av sociala kontakter är viktigt för att få ett arbete.

The crisis of the 1990s hit Sweden hard and one of the groups described as the losing group of the crise are young adults. Young adults situation in the labor market has since described as severe in the form of high unemployment, low employment rate and the average age of labour market entry has been raised. One in ten young adults were in 2016 without employment. In order to capture this group labour market policy measures have developed in something called "Jobbgarantin för ungdomar " with the aim of helping young adults to work or study. Due to the fact that many young people are outside the labour market and the community that work means, we think this is an area for us to study because the purpose of social pedagogy is very much about helping individuals back into the community.

The aim of our study is to investigate young people's experiences of unemployment and of participating in a labour market initiative. The study is based on six young people who participate in an operation called Ungdomssatsningen into a medium-sized Swedish municipality. We start from the theory of sense of coherence, SOC, and the concepts of individualization and social capital focused on social contacts. We want to study if and if so, how the initiative could give support to create SOC and thus promote health, and if so how individualization and social contacts are made visible in the young people's descriptions. As we wanted to get a deeper and multifaceted understanding of young people's experiences, we felt that the qualitative method was the method that was most suited. As data collection method we used semi-structured interviews as they give informants a large space to develop their answers and the interviewer to develop follow-up questions tailored to them.

What emerged in our study is that the current labour market initiative effort certainly contributes to sense of coherence but because of its lack of personalization it doesn´t contribute to the same degree of manageability, comprehensibility and meaningfulness of all young people involved in it. It is clear that young people have been affected of the community developement who is charactarized by individualization when they embraced the view that unemployment is due to individual factors. In contrast, our results show that young people do not in the same extent as the research shows believe that social capital in the form of social contact is essential to getting a job.