Västra Götalandsregionen (VGR) har implementerat videoteknik hos samtliga sjukhus i regionen för att underlätta vård- och omsorgsplaneringsmöten. Det finns färdiga lathundar och systemet är färdigt för användning. Videotekniken används inte i den mån som VGR räknat med när de valde att implementera den. I denna studie har problemet undersökts med en kvalitativ forskningsmetod, där sju personer som har erfarenhet av vård-och omsorgsplanering deltagit i semistrukturerade intervjuer. Inför intervjuerna sammanställdes en intervjuguide bestående av frågor utifrån tidigare forskning och den teoretiska modellen TAM2. Intervjuerna sammanställdes och tematiserades utifrån TAM2 och tidigare forskning, vilket ledde oss fram till ett resultat. Resultatet av denna studie som konstaterats är att attityderna till videotekniken bland sjukhuspersonalen är positiv. Dels upplevs distansmöten vara kortare än personliga möten och flera parter som annars inte brukar kunna delta har nu möjlighet att kunna delta. Det blir även bättre för patienten eftersom att patienten får informationen direkt från samtliga berörda parter. Däremot upplever inte sjukhuspersonalen att distansmöten är lika tidseffektiva för dem på sjukhuset, jämfört med personliga möten. Distansmöten är tidskrävande för sjukhuspersonalen eftersom att det är brist på lediga rum, elektronisk utrustning måste förberedas inför distansmötet och dokumentation måste utföras efter distansmötet. En ytterligare påverkande faktor som vi identifierade i denna studie är att sjukhuspersonalen upplevde att utbildningen inte var tillräcklig. Sjukhuspersonalen hade istället önskat en mer praktisk utbildning, för att de ska kunna känna sig trygga och bekväma vid användningen av videotekniken.

Västra Götalandsregionen have implemented video technology for all hospitals in the region to facilitate care planning meetings. There are templets available and the system is ready for use, although the system is not used that much like VGR wants. In this study, the problem has been examined by a qualitative research method, in which seven people with experience of care planning took part in semi-structured interviews. Before the interviews an interview guide was compiled composed of questions based on previous research and theoretical model The interviews were compiled and categorized on the basis of previous research and TAM2, that brought us to the results. The results of this study found that attitudes towards video technology among the hospital staff are positive. The results of this study found that attitudes towards video technology among the hospital staff are positive. On the other hand, the hospital staff experienced distance meetings to be shorter than face-to-face meetings and a number of participants that would otherwise not usually be able to participate now have the opportunity to do that. It gets even better for the patient because the patient receives information directly from all participants. The hospital staff does not experience distance meetings to be time-efficient for them comparatively with face-to-face meetings. There is a lack of available meeting rooms, the equipment must be prepared before the distance meeting and documentation must be carried out after a distance meeting, therefore distance meetings are time consuming for the hospital staff. Another influencing factor that we identified in this study is that the hospital staff felt that the training was not sufficient. The hospital staff would have preferred a more practical training to be able to feel comfortable in the use of video technology.