Sedan år 1974 finns en lagstadgad möjlighet för föräldrar i Sverige att vara hemma från arbetet med sitt barn efter födseln. Föräldraförsäkringen är både individuell och könsneutral vilket synliggör att lagstiftaren anser att båda föräldrarna har lika stort ansvar för barnets omsorg och försörjning (Försäkringskassan 2014). Uttaget av föräldraledigheten är dock inte jämställt mellan föräldrar, utan kvinnor tar ut huvuddelen av föräldraledigheten. Till följd av en lång föräldraledighet etableras tidigt en uppdelning av hem- och omsorgsarbete och kvinnan åläggs en större börda för det obetalda arbetet. En lång frånvaro från arbetsmarknaden medför också att kvinnor och män inte har lika arbetsmarknadsvillkor (Alsarve & Boye 2012). Enligt ett av regeringens jämställdhetsmål skall kvinnor och män ta samma ansvar för hem- och omsorgsarbetet (Prop. 2014/15:124; Regeringen 2016).

Mot bakgrund av ovanstående problemområde syftar studien till att undersöka hur samhälls- och genusnormer påverkar föräldrar när de planerar föräldraledighet i ett samhälle som uppmanar föräldrar att dela uttaget jämnt. Studien ämnar undersöka hur normer inom föräldrarelationen och normer för/på arbetssituationen/arbetsplatsen påverkar föräldrarna när de planerar föräldraledighet. En kvalitativ metod har valts för att genom semistrukturerade intervjuer med föräldrar skapa förståelse för vilken betydelse samhälls- och genusnormer har när föräldrarna planerar ledigheten. Studiens teoretiska utgångspunkter utgår ifrån socialkonstruktivistiskt perspektiv, genusteori samt centrala begrepp som normer, performativt kön och doing gender. Datamaterialet har analyserats genom en tematisk analys utifrån studiens teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning.

Studiens resultat visar att det finns ett glapp mellan den politiska målsättningen om mannens önskade uttag av föräldrapenningen och hans faktiska uttag. Föräldrarna hamnar i ett dilemma mellan en önskan om att fördela föräldraledigheten jämnt i en livssituation som det inte är förenligt i p.g.a. att traditionella könsmönster består, där kvinnor har huvudansvar för hem- och omsorgsarbete och män fortsätter arbeta. För åstadkommande av ett jämställt uttag av föräldraledigheten krävs därför åtgärder som verkar i de sammanhang som försäkringen uttrycker.