Bakgrund: Upprinnelsen till den här studien var ett intresse av att undersöka hur pedagoger tänker om och använder sig av utomhuspedagogik som en resurs i barns lärande. Vad är då utomhuspedagogik? Det finns olika syn på vad utomhuspedagogik egentligen innebär. Enligt Szczepanski och Dahlgrens (1997) studie kan utomhuspedagogik omfatta all verksamhet som förekommer utanför förskolelokalerna. I pedagogiskt arbete utomhus kan man enligt Thulins (2006) avhandling få in flera olika ämnesområden i barns lärande. Exempelvis naturvetenskap, matematik, språk med mera. De teoretiska kunskaperna kan göras mer konkreta för barnen utomhus där de kan använda alla sina sinnen praktiskt. Deras förkunskaper blir dessutom bekräftade med hjälp av utomhuspedagogik. Enligt Engdahls (2014) avhandling har utomhuspedagogiken stor betydelse för barns lärande, de kan där använda sin kreativitet, fantasi och skapa egna lekar som leder till samspel, lärande och utveckling.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka pedagogers förhållningssätt till och uppfattning om utomhuspedagogik.

Metod: Studien bygger på en kvalitativ metod där vi har valt att intervjua nio stycken pedagoger i tre olika förskoleverksamheter.

Resultat: Pedagogerna upplever bland annat att utomhuspedagogik är betydelsefullt för barns lärande och de önskar mer tid och kunskap för detta. Utomhusmiljön är språkligt och motoriskt utvecklande samt främjar användandet av olika sorters material. Pedagogerna uttrycker även att samspel och kommunikation ökar medan konflikterna minskar utomhus. Något som framkom specifikt var betydelsen av att kombinera inomhusmiljön med utomhusmiljön för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för barns lärande. De hinder som framkommer är brist på kunskap, säkerhet, resurser och pedagogers tid vad gäller planering av utomhusvistelsen.