Denna studie handlar om människor som avtjänar ett fängelsestraff och är på väg ut i samhället. Nya regler trädde i kraft under årsskiftet 2007 gällande utslussning av intagna. Ändringen gjordes för att förbättra övergången från ett liv i fängelse till ett liv ute i samhället. Beslutsfattarna önskade fler alternativ som var individanpassade efter vilka behov den intagne skulle behöva vid återanpassning. Ett av dessa utslussningsalternativ var att erbjuda vistelse i halvvägshus. Tankar kring halvvägshus var att de som suttit i fängelse en längre tid och var i behov av boende, sysselsättning och personalstöd skulle kunna ansöka om detta alternativ. Regeringen ansåg att detta skulle göra anpassningen till samhället efter frigivning lättare samt att risken för att återfalla i brott skulle minska (www.regeringen.se).

Vi har besökt ett halvvägshus i Södra Sverige och intervjuat fem personer som bor där just nu. Återanpassningen ska vara en förlängd arm ut i samhället vilket innebär att miljön i ett halvvägshus blir extra viktig. Uppmuntran till att påverka sin egen situation väger tungt i val som den intagna kommer att göra efter tiden i halvvägshuset.

Studien bygger på en kvalitativ ansats med fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Vi vill förstå de sociala fenomenen, inte nödvändigtvis förklara dem. Datainsamlingen till studien har utförts av semi-strukturerade intervjuer.

Resultaten som vi har kommit fram till är att inre motivation och empowerment har en stor betydelse över hur återanpassningen ut i samhället kommer att fungera. Vidare visar resultatet på hur viktig gemenskap är för att minska känslan av stigmatisering, kunna bättra på sin självbild och fortsätta att leva ett liv utan kriminalitet efter det att vistelsen i halvvägshuset är avslutad.