Syftet med denna forskning är att undersöka hur en grupp unga i åldrarna 18-25 år uppfattar och lär av sin situation som nyanländ i Sverige. Vi har använt oss av semistrukturerande intervjuer, metoden är kvalitativ och inspirerad av metodansatsen innehållsanalys. Respondenterna bor på två olika asylboenden i Västsverige och har flytt från olika länder i Mellanöstern.

Våra frågeställningar var:

• Vilka känslor upplevs under första mötet med Sverige och hur ser vardagen ut?

• Hur sker mötet med det svenska samhället och hur lär man det?

• Hur ser man på framtiden och vilka drömmar har man?

Resultatet visade att deltagarna upplevde blandande känslor i första mötet med Sverige. De var i en svår situation, kände en ensamhet och frustration över att inte ha något att göra. Samtidigt kände de en lättnad av att få komma och söka asyl i ett tryggt land samt att ha Migrationsverket som en trygghet att få hjälp med anvisning till boendet. Språket lyftes som en svårighet och att se sig själv som en främling i ett annat land upplevdes påfrestande. Samtidigt kände många deltagare att det var en lättnad att lämna sitt land på grund av dess oroligheter. Flera gånger i veckan studerade respondenterna det svenska språket på olika sätt, gjorde volontärarbete eller var på praktik medan någon hade extrajobb. Att hålla sig sysselsatt sågs som en viktig del i vardagen genom olika aktiviteter eller annan sysselsättning. Majoriteten av deltagarna ansåg att det var svårt att träffa svenskar och såg det som ett problem för integrationen. Språket ansågs vara det viktigaste att i dagsläget lära sig och nästan alla deltagare ville fortsätta sina studier. Respondenterna såg även en framtid i Sverige, att bilda en familj, en bostad och ett jobb så att man kan försörja sig.

The purpose of this research is to investigate how a group of young people between 18-25 years perceive and learn of their situation as a refugee in Sweden. We used semi-structured interviews, the method is qualitative and inspired by "content analysis". Our respondents are living in two different places for asylum seekers in West Sweden and have moved from different countries in the Middle East.

Our questions were:

• What kind of emotions were experienced during the first encounter with Sweden and how do they experience everyday life?

• How is the encounter with the Swedish society and how is it acquired?

• What do they think about their future?

The results showed that the participants experienced different emotions in their first meeting with Sweden. They were in a difficult situation, they felt lonely and had nothing to do. At the same time, they felt relieved to come and seek asylum in a safe country, and to have the "Immigration Service" as a security. The lack of knowledge of the Swedish language was a big deal, sometimes feeling like a stranger made it tough. Many respondents felt that it was a relief to leave their country because of the hard situation. Several times a week they study the Swedish language in different ways, did volunteer work or internship while someone had an extra job. It was important for them to keep themselves busy by having different kinds of activities or other stuff to do. The majority of the participants felt that it was difficult to meet Swedish people and they saw that as a problem for the integration. The language was considered the most important thing to learn and almost all participants wanted to continue their studies. They saw a future for themselves in Sweden, to get a job for income and later on, build a family.