Syftet med studien är att belysa pedagogers interaktion och kommunikation med barnen på förskolan ur ett genusperspektiv samt se hur det kan påverka de stereotypa könsmönstren som råder. Tidigare forskning visar på att barn bemöts olika utifrån deras kön och att detta sedan i sin tur kan resultera i att de uppfattar manligt och kvinnligt på olika sätt. Med vår studie vill vi bidra till forskningen genom att belysa pedagogens kommunikation och om den kan skilja sig mellan pojkar respektive flickor. Kön och genus är ständigt närvarande i dagens samhälle och blir därigenom även av stor vikt att kritiskt granska. Den metod vi valde för att söka svar på våra forskningsfrågor var icke-deltagande observationer, genom fältanteckningar och videoinspelningar. Vårt resultat har sedan jämförts med den tidigare forskningen samt analyserats utifrån våra analysverktyg. Det vi kunde utläsa utifrån vår empiri var att pojkar tenderade att få mer uppmärksamhet, negativ såsom positiv. Pojkar och flickor sökte i stort sett lika mycket kontakt med pedagogerna men pojkarna tenderade att få mer och utvecklad respons, medan flickorna i många fall fick kämpa för den. Vi kunde även utläsa en skillnad i hur barnen fick kommunicera och hur de blev tillsagda, där flickor ofta fick tillsägelser för det pojkarna tilläts att göra. Flickorna lyssnade även på dessa tillsägelser oftare än pojkarna. Hur mycket respons barnen fick var i vår empiri beroende av kontexten och det var huvudsakligen en liten grupp, till mestadels pojkar, som fick mest uppmärksamhet. Vi önskar att denna studie ska medverka till att öka intresset för forskning om pedagogers kommunikation och hur den kan påverka barnen i förskolan.