Syftet med denna studie var att undersöka vilka upplevelser personalen har som behandlar och bemöter de ensamkommande flyktingbarnen som kommer till Sverige. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, där vi har utgått ifrån semistrukturerade intervjuer. Vi har även tillämpat litteraturstudier för att få mer djupgående svar på vårt arbetes frågeställningar. De semistrukturerade intervjuerna har genomförts med 10 deltagare. Det samlade materialet har sedan analyserats med hjälp av en fenomenologisk metod, Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Resultaten har sedan presenterats i sex teman: "Förundran över barnens kapacitet till läkning", "Att skapa mening i arbete", "Dålig samverkan mellan myndigheterna", "Stödjande miljö", "Egna behov" och "Ovisshet". De huvudteman som framkom under intervjuerna och i analysen var hur personalen upplever barnens situation och vilka förutsättningar de har för att få en bra framtid i det nya landet, Sverige. Ytterligare ett tema som framkom var hur komplex barnens situation är samt barnens förmågor att hantera denna komplexitet. Personalen lyfte fram en beundran inför barnens förmågor att klara av flyktens svåra omständigheter samt förmågan till återhämtning efter traumatiska upplevelser. Vidare betonade personalen även barnens förmåga att skapa relationer till nya människor. Studien lyfter även fram problematiken kring ovissheten. En oviss situation omkring barnen gör det svårt att tillfredsställa deras behov av trygghet, tillit och framtidstro. Det lyfts upp i intervjuerna att den långa asylprocessen samt bristande samarbete mellan olika myndigheter är ett stort hinder i återhämtningsprocessen. Deltagarna lyfte fram att det är viktigt att skapa mening i sitt arbete, ha tillgång till kunskap samt känna sig trygg i sin roll. Vår studie visade även att handledning kring arbetet med ensamkommande barn är av stor betydelse och tas väl tillvara på av personal, där kunskap och utveckling har en betydande roll.