Bakgrund: Miljö och hållbar utveckling är ämnen som är högst aktuella i dagens globaliserade samhälle. Världen står inför en klimatutmaning och världens politiska ledare lyckas inte komma överens om människans miljöpåverkan. Enligt United Nations (2015) beskrivs miljöproblematik som ett kunskapsproblem och ett attityd- och livsstils problem. Skolan har en central roll i behandlandet av dessa problem, då utbildning är en nyckelfaktor till en hållbar samhällsutveckling (Naturskyddsföreningen, 2014). Gymnasieskolans miljömässiga uppdrag innebär att upplysa elever om människans miljöpåverkan samt göra det möjligt för elever att själva medverka i miljöfrågor (Skolverket, 2011). Läroboken har fortfarande en avgörande roll i klassrummet, en roll som konstituerar hur undervisningen ser ut och vilka ämnen som behandlas (Selander, 1988). Detta gör läroboken till ett intressant analysmaterial. Denna studie ämnar undersöka hur läroböcker bygger upp kapitlet om miljö och vilka diskurser och agentskap som reproduceras i kapitlet, för att analysera lärobokens erbjudande om miljö och hållbar utveckling till elever. Syfte: Denna studie har som syfte att undersöka vilka miljödiskurser som reproduceras och hur agentskap konstrueras i lärobokens miljökapitel i samhällskunskap på gymnasienivå.Metod: Denna studie tillämpar en diskursanalytisk ansats. För att kunna undersöka och analysera läroböckers miljödiskurser och agentskap kommer en kritisk diskursanalys genomföras på både text och bild. Text- och bildanalysen kommer att analyseras separat, och kommer att sammanföras som en del av sammanfattningen. Bildanalysen kommer att bestå av principer skapade genom en kritisk sociosemiotisk ansats. Dryzeks (2005) miljödiskurser används för att avgöra läroböckernas diskursordning i miljökapitlet. Resultat: Resultatet visade att läroböckerna använder sig av diskurserna survivalism, promethean, administrativ rationalism, hållbar utveckling och ekologisk modernisering. Diskursen hållbar utveckling var den dominanta i den ena läroboken, medan survivalismen dominerande i den andra. Läroböckerna konstruerar agentskap utifrån ett top-down perspektiv, där globala, internationella och nationella aktörer är mest väsentliga. Elevernas möjlighet till medverkande i miljöfrågor är obefintlig i och med att individperspektivet behandlas i liten utsträckning. Läroböckernas miljökapitel utgår inte alls från elevers egna erfarenheter eller idéer utan behandlar främst förbestämda normer och paket från experter. Eleverna positioneras således som passiva aktörer, medan politiker och experter blir de som aktivt agerar på den miljöpolitiska arenan. Detta innebär att lärare får komplettera med fler nyanser av miljöproblem och mer arbete med elevernas egna erfarenheter och medverkande i miljöfrågor, om eleverna skall kunna uppnå gymnasieskolans miljömässiga mål.