Bakgrund: Förskrivningsrätt infördes för distriktssköterskor 1994. En uppföljning av socialstyrelsen 2004 visade att förskrivningsrätten inte användes i sin fulla potential. Det har nu passerat tio år sedan denna uppföljning och det vore därför intressant att undersöka utvecklingen på detta område eftersom det kan ses som en fördel för patienten om distriktsköterskan integrerar begreppen omvårdnad och botande, där läkemedelsförskrivning är en del.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur distriktsköterskan på vårdcentralen använder sin förskrivningsrätt av läkemedel.

Metod: Studien genomfördes med kvantitativ metod där enkäter använts. Totalt 130 enkäter skickades ut till samtliga vårdcentraler i Fyrbodal. Svarsfrekvens var 79,3 % och bortfall 1%

Resultat: Det framkom inte någon signifikant skillnad avseende förskrivningsfrekvens och antal år i yrket. Alla distriktsköterskor använder sin förskrivningsrätt. Majoriteten av studiedeltagarna anser att det finns fördelar med förskrivningsrätten, men att antalet läkemedel som får förskrivas är alltför begränsat.

Slutsats: Alla distriktssköterskor i föreliggande studie använder sin förskrivningsrätt av läkemedel, men i varierande omfattning. Majoriteten av studiedeltagarna anser att det finns fördelar med förskrivningsrätten, men att antalet läkemedel som får förskrivas är alltför begränsat.

Background: Prescribing rights were introduced for district nurses in 1994. A follow-up by the National Board of health and welfare in 2004 showed that the prescribing right was not used to its full potential. It has now passed 10 years since this follow-up and it would therefore be interesting to examine developments in this area as it can be seen as an advantage for the patient if the district nurse integrate concepts of nursing care and curative, where prescription is a part.

Aim: The aim of the study was to investigate how the nurse at the Health Center uses her prescribing right of medicines.

Method: The study was conducted with quantitative method in which questionnaires were used. A total of 130 questionnaires were sent out to all health centres of Fyrbodal. Response rate was 79,3% and failure1%.

Results: There was no sigificant difference in the frequency of prescribing medicine and number of years in the profession. All district nurses were using their prescription right. The majority of study participants believe that there are benefits of having prescribing right, but that the number of drugs that may be prescribed is too limited.

Conclusion: All district nurses in this study uses their prescribing right of medicines, but in varying degrees. The majority of study participants believe that there are benefits of having prescribing right, but that the number of drugs that may be prescribed is too limited.