Bakgrund: Uppsatsen handlar om den Augustprisvinnande ungdomsromanen Pojkarna som handlar om de tre vännerna Kim, Bella och Momo som av omgivningen könas som flickor tills de finner en magisk blomma som förvandlar deras kroppar så att de könas som pojkar. Detta verk valdes då det kan hävdas att det är viktigt att undersöka just litteratur med teman relaterade till transpersoner, då detta är en fråga som ofta glöms bort av HBTQ-rörelsen, feminismen samt queerteoretiska akademiker.

Syfte: Syftet är att avgöra hur de tre vännernas könstillblivande porträtteras, om det finns skillnader i hur ciskön och transkön framställs och till vilken grad detta sker på ett respektfullt sätt.

Metod: Metoden baserar sig på den hermeneutiska spiralen som fokuserar på pendelrörelsen mellan del och helhet i analysen av texten. Vidare utgörs analysen av den "lins" genom vilken texten läses, och denna "lins" är konstruerad av de teorier om kön, litteratur och stereotypiska transframställningar som tas upp i teoriavsnittet. Uppsatsen utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv som anser att litteraturen är med och skapar verkligheten, och i analysen av det litterära verket betraktas karaktärer som mimetiska vilket innebär att de antas säga något om människor eller grupper av människor även utanför litteraturen.

Resultat: Karaktärernas könstillblivande porträtteras som en blandning mellan naturlig utveckling och inlärning av socialt konstruerade könsroller. Den största skillnaden mellan transkön och ciskön tycks vara att ciskön porträtteras som mer naturliga och transkön som mer artificiella, även om båda har drag av båda egenskaperna. Det går inte att påstå att porträtteringen sker på ett helt respektfullt sätt, vilket mest beror på att transkön framställs som mindre naturligt, och transpersoner reduceras till sina kroppar och objektifieras på så sätt.