Tidigare forskning indikerar att psykologisk påverkan är effektivt i avsikt att öka bältesanvändningsfrekvensen inom kollektivtrafik (Young, m.fl., 2008). Studiens hypotes är att busschaufförer kan påverka passagerare psykologiskt till att använda säkerhetsbälten vid färd med kollektiv busstrafik med hjälp av uppmaningar. Frågeställningarna involverar huruvida busschaufförer kan påverka med en neutral, påtryckande och/eller humoristisk uppmaning samt hur bältesanvändningen ser ut inom olika åldersgrupper, om det är skillnad mellan kvinnors respektive mäns bältesanvändning och om människors vana påverkar bältesanvändningen. Fyra undersökningsgrupper användes för att testa de olika uppmaningsformerna, varav en av dessa var kontrollgrupp. Deltagarna var resenärer mellan städerna Lidköping och Skövde. Det var 93 passagerare som observerades och 40 av dessa intervjuades. Observationer av bältesanvändningen utfördes innan och efter utdelad uppmaning. Intervjuer rörande passagerares bältesanvändning utfördes efter utdelad uppmaning. Resultaten från observationerna visade inte på någon signifikant skillnad i bältesanvändningen efter utdelad uppmaning. Likaså fanns det ingen signifikant skillnad mellan kvinnors respektive mäns användning av säkerhetsbälte eller mellan passagerares aktuella bältesanvändning och vanan att använda säkerhetsbälte. Resultaten från intervjuerna visade på signifikanta skillnader mellan olika åldersgruppers bältesanvändning. Vid intervjuerna framkom det att uppmaningar troligen skulle öka bältesanvändningen bland passagerare, även om undersökningens resultat från observationerna inte var signifikanta. Det framgick även att bältesanvändningen troligen skulle öka om säkerhetsbältena var bekvämare och mer flexibla. Undersökningen indikerade att bältesanvändningen bland unga passagerare var lägre än bältesanvändningen bland medelålders passagerare och fokus bör därmed troligen läggas på att få de yngre passagerarna att använda säkerhetsbälte mer vid färd med kollektiv busstrafik.

Previous research indicates that it is possible to psychologically affect people to increase their seat belt use on public transport (Young, et al., 2008). The study's hypothesis is that bus drivers can affect passengers' psychologically to use seat belts on public transport by delivering requests. The research questions are whether drivers can affect passengers with a neutral, pressuring, and/or humoristic request, how the seat belt usage appears within different age groups, if there is a difference between the sexes in seat belt usage, and if passengers' habits influence their seat belt usage. Four experimental groups were observed, one of which was the control group. The participants were passengers on a bus traveling from Lidköping to Skövde. 40 participants of the 93 observed were interviewed. Observations of the participants' seat belt use were conducted before and after the delivered request. The results of the observations showed no significant difference in seat belt use after the given request. Neither was there a significant difference in seat belt use between the sexes or a difference between the passengers' seat belt use at the time of the interviews and their habits of using the seat belt on public transport. The results of the interviews showed a significant difference between age groups in seat 2belt use. It was suggested that requests from the bus driver would increase the seat belt use, although the observational results were not significant. Furthermore if the seat belts were more comfortable and flexible the seat belt use might increase. Young adults use seat belts less than middle aged adults; therefore, focus should possibly be on increasing the seat belt use of young adults.