I en studie utförd av jobbhälsobarometern har de funnit att psykisk ohälsa bland kvinnor under 30 år ökat de senaste tre åren 2010 till 2013. Syftet med studien var att få en förståelse för kvinnornas upplevelse och tankar kring fenomenet ohälsa, och därmed valdes en kvalitativ analys med semistrukturerade intervjuer av fyra kvinnor i åldrarna 20-26 år. Teorin som användes var symbolisk interaktionism med fokus på socialisationsprocessen som är en livslång process i hur människan lär sig att vara en social varelse. Kvinnorna i studien förklarade hur de själva anpassar sig efter andra människor och situationer för att passa in. De trodde att ohälsan orsakades av de normer som finns och reproduceras i media, att alltid påminnas om hur de ska vara och se ut för att passa in och att känna stor press att sträva efter lycka och status. Idealet idag gör att de ställer för höga krav på sig själva som i sin tur leder till ohälsa. Slutsatsen var att kvinnorna försöker leva upp till kraven trots att de mår dåligt av det för att de är rädda för att hamna utanför gruppen, att samhörigheten är viktigare än själva välmåendet i sig.

In one of the work health studies it has been shown that mental illness amongst women under the age of 30 has increased during 2010 to 2013. The purpose of the study was to understand the experience and thoughts of women concerning this issue. A qualitative analysis with semistructured interviews of four young women in the ages 20-26 was chosen. The theory used was symbolic interactionism with a focus on the socialization process, which is a lifelong process in how people learn how to be a social human being. This process was efficient and explains how they were able to adapt to other people in different situations. They thought that mental illness comes from norms that is reproduced in social media; to always be reminded how they should be as a person and look like in order to fit into society, and furthermore to feel a pressure to gain status and success. The ideals of today makes them put to high demands on themselves which in turn leads to poor health. The conclusion was that the women try to live up to the demands despite the fact that it makes them feel bad about themselves because they are afraid of being left outside the group, that solidarity is more important than well-being in itself