Sammanfattning: Vi har med vår undersökning tagit reda på hur pedagoger på mellanstadiet ser på IKT som hjälpmedel i undervisningen när det kommer till elever med dyslexi.

Bakgrund: Vi har inriktat oss på användningen av IKT (Informations-och kommunikationsteknologi) för elever med dyslexi då nyare forskning säger att detta gynnar elevernas utveckling och hjälper dem till jämlikt lärande klasskamrater emellan. Vi vill undersöka vad pedagogerna på mellanstadiet anser om att använda IKT som hjälpmedelför elever med dyslexi.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger med olika erfarenheter upplever användandet av IKT som hjälpmedel för elever med dyslexi. För att komma fram till det har vi utgått från följande frågeställningar.

• Hur ser erfarenheterna av IKT ut hos pedagogerna på mellanstadiet?

• Hur ser användandet av IKT som pedagogiskt hjälpmedel ut i samband med läs- och skrivinlärning hos elever med dyslexi?

• Hur upplever pedagogerna användningen av IKT i samband med läs- och skrivinlärning för elever med dyslexi?

Metod: I vår studie har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer då detta innebär att vi ställer frågor till pedagogerna för att få reda på vad de tycker om IKT i undervisningen när det kommer till elever med dyslexi. Vi har dessutom använt oss av deltagande observationer för att komplettera den data vi har fått in av intervjuerna. Detta för att undersöka om pedagogerna verkligen gör det dem berättar för oss under intervjuerna.

Resultat: Utifrån vår undersökning har vi kommit fram till att IKT som hjälpmedel i undervisningen när det kommer till elever med dyslexi ses som ett bra hjälpmedel av pedagogerna. De anser att det är ett stort stöd för eleverna, men känner sig osäkra i hanteringen. Pedagogerna pratar om att det är ett stort användningsområde, men att de vill ha mer kunskaper för att kunna arbeta med det på bästa sätt. Tillsammans är alla pedagoger överens om att en balans mellan personlig kontakt och IKT är det bästa för elevens läs– och skrivutveckling.