Bakgrund: I Lpfö98/10 (Skolverket, 2010) står att pedagoger ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att konstruera med olika material och tekniker samt att förskolan ska motverka traditionella könsmönster. Vi har i tidigare forskning läst om att pojkar och flickor leker bygg- och konstruktionslekar på olika sätt samt att pedagoger ofta bemöter barn könsstereotypt. I konstruktionsleken utvecklar barnen sin rumsuppfattning som är grundläggande för deras matematiska tänkande. Frågan väcktes om det kan vara så att flickor konstruerar i mindre utsträckning än pojkar och hur pedagoger i så fall arbetar för att locka även flickor till att konstruera. Med stöd av läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) menar vi att pojkar och flickor bör få lika möjligheter till att utveckla lärandet i design.

Syfte: Undersökningens syftet är att ta reda på vilka designaktiviteter som förekommer på förskolan och på vilka sätt pedagoger förhåller sig till flickors och pojkars designaktiviteter betraktat ur ett genusperspektiv. Metod: Vi har gjort en kvalitativ studie av pedagogers förhållningssätt till flickors och pojkars designaktiviteter samt vilka designaktiviteter barn ägnar sig åt på förskolan betraktat ur ett genusperspektiv. För att ta reda på syftet och frågeställningarna använde vi oss av en icke deltagande observation som metod. Med hjälp av en observationsmall observerade vi flickors och pojkars designaktiviteter och pedagogernas förhållningssätt till dessa.

Resultat: Våra resultat visar att pojkar i högre grad än flickor ägnade sig åt designaktiviteter. Flickor och pojkar lekte var för sig med material som såg olika ut. Vid två tillfällen såg vi könsöverskridanden, ena tillfället var då två pojkar försökte få tillträde till flickornas lek men blev ignorerade. Det andra tillfället var då en pojke uppvisade ett beteende som förknippas med flickor. Våra resultat visar därmed på att även barnen bidrog till att göra kön på förskolan. Många gånger positionerade de sig könsstereotypt utefter genussystemets principer om isärhållningen och hierarkin. Pedagogerna förhöll sig olika till flickors och pojkars designaktiviteter under de flesta av våra observationstillfällen. Genom att samtala olika med flickor och pojkar samt låta pojkar ta ett större utrymme både verbalt och fysiskt synliggörs genussystemet, hierarkin och isärhållningen. På detta sätt skiljer pedagogerna på flickor och pojkar och detta bidrar till att forma könen samt återupprepar könsmönster. De flesta designaktiviteter skedde under den fria leken på förskolan, pedagogerna var vid dessa tillfällen inte närvarande.