Bakgrund: En av förskolans många uppgifter är att fånga upp de barn som på något vis far illa, och att anmäla detta till kommunens Socialtjänst. I dagens samhälle finns det många barn som på något vis lever i en miljö som inte är lämplig för ett barn. Förskolan är en av verksamheterna som har goda chanser att fånga upp dessa barn, men hur ser det egentligen ut kring arbetet med dessa barn på förskolor? Denna uppsats bygger på att titta närmare på hur förskollärare i praktiken upplever anmälningar och hur samarbetet mellan förskolan och Socialtjänsten fungerar utifrån förskollärarnas upplevelser.Syfte: Syftet med c-uppsatsen är att undersöka förskollärares erfarenheter av rutiner och beredskap när förskolepersonal fattar misstanke om att barn far illa.Metod: Jag har utfört en kvalitativ intervju studie, där sju verksamma förskollärare från tre olika förskolor intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har spelats in och sedan transkriberats.Resultat: Resultatet av undersökningen på min första frågeställning visar att anmälningsplikten hanteras utifrån två olika handlingsmönster; affektiva handlingar och värderationella handlingar. Resultatet tyder även på att det är fler värderationella handlingar som når Socialtjänsten än affektiva handlingar. Resultatet jag fått på min andra frågeställning är att samarbetet mellan förskolan och Socialtjänsten på förskolorna där jag intervjuat sker i vad jag vill kalla det en småskalig nivå.