Bakgrunden till den här studien är bland annat en ökning av mångkulturalitet i bemärkelsen olika nationaliteter. En annan del av bakgrunden till denna studie är skolans roll i möten mellan livstolkningar och uppfattningar av omvärlden, med religionsundervisningen som en central arena för dessa möten. Utifrån dessa möten är det värdefullt att undersöka hur lärare agerar i förhållande till elevernas livstolkningar, religiösa praktiker och identiteter och hur de planerar sin undervisning. Studien visar även hur lärare resonerar kring uppmärksammandet av olika högtider och traditioner i religionsundervisningen. Studien bygger på intervjuer med fem lärare som arbetar i årskurs 1-6. Resultatet visar på att lärarna använder de muslimska eleverna som kunskapskälla och tolkar elevernas religiösa livstolkningar som kunskap om islam. Lärarna presenterar religionernas högtider och praktiker som enhetliga och homogena. Analysen synliggör hur lärare avvisar föräldrars oro för påverkan genom att hänvisa till religionsundervisningen som faktaförmedling. Det synliggörs även hur lärare konstruerar "normal-muslimer" och "normal-svenskar", där muslimerna framförallt reduceras till kunskapsbärare om islam. Av intervjuerna framgår även att kristendomen har en prioriterad roll i religionsundervisningen och uppfattas som en outtalad norm.