Inför räkenskapsåret 2014 infördes ett uttalat krav på komponentavskrivning av materiella anläggningstillgångar i Sveriges kommuner av Rådet för Kommunal Redovisning (RKR). Kravet har till stor del införts för en ökad harmonisering med de kommunala bolagen. Rekommendationerna från rådet är ett principbaserat regelsystem, vilket innebär att kommunerna får göra egna tolkningar av mindre detaljerade regler. Detta kan leda till att kommuner gör olika tolkningar av kravet på komponentavskrivning och möjligtvis kunna leda till att jämförbarheten minskar mellan kommuner.

Syftet med studien har varit att få en ökad kunskap om hur kommuner ett år efter att kravet på komponentavskrivning införts, har tolkat kravet på komponentavskrivning av byggna-der och vilka svårigheter som de upplevt i implementeringsprocessen. Vidare har syftet även varit att studera om jämförbarheten mellan kommuner minskar med införandet, då det inte finns några specifika regler för hur indelningen i komponenter ska göras.

Studien har utgått från en kvalitativ metod, och personliga intervjuer har genomförts med ekonomer från fyra kommuner i Västsverige. Teorin som ligger till grund för stu-dien har baserats på institutionell teori, som betonar förändringsprocesser i organisat-ioner samt varför organisationer tenderar att efterlikna varandra.

Resultatet av studien visade att ett fåtal kommuner påbörjat själva komponentavskrivningen. Dock framgår att kommunerna förmodligen kommer använda sig av en liknande komponentmodell då de utgår från information och vägledning från samma normgivande organ i arbetet med komponentavskrivning. De största svårigheterna som kommunerna generellt sätt upplevt är framför allt den bristande vägledningen i tolkningen av rekommendationerna samt hur detaljerad komponentindelningen ska vara. Att hälften av kommunerna inte påbörjat komponentavskrivning i tid kan möjligtvis förklaras av att budgetprioriteringar i regel varit överordnad redovisningsprinciper i svenska kommuner, men även tyda på att kommunerna vill undvika kostsamma misstag och därför inväntar reaktioner från andra kommuner. Det kan även ha sin förklaring i det motstånd som uppstått i enstaka kommun. Detta kan dels förklaras av att det generellt sett anses svårare att genomföra en förändring som inte går emot etablerade regler och rutiner i en organisation, men också av kommunens specifika särart där budgeten spelar stor roll. Kommunerna har även tittat mycket på hur andra kommuner har hanterat frågan, vilket bör resultera i liknande modeller och minska risken för att jämförbarheten minskar.

Prior fiscal year 2014 an explicit requirement for component depreciation for fixed assets was introduced in Swedish municipalities by the standard setting body Council for Municipal Accounting (CMA). The requirement has largely been introduced due to increased harmonization with the municipal companies. Recommendations from the Council is a principle-based regulatory system, which means that municipalities may make their own interpretations of less detailed rules. This could result in different interpretations of the requirement for component depreciation among the municipals. This could possibly lead to reduced comparability.

The purpose of the study was to gain a better understanding for how municipalities one year after the requirement for component depreciation was introduced, have interpreted the requirement of component depreciation of buildings, and what difficulties encountered in the implementation process. Furthermore, the aim was also to examine whether the comparability is reduced by the introduction, where there are no specific rules for the classification of components to be made.

The study was based on a qualitative approach, and personal interviews were conducted with respondents from four municipalities in western Sweden. The theory underlying the study was based primarily from institutional theory, which emphasizes the processes of change in organizations, and why organizations tend to resemble each other.

The results of the study showed that a few municipalities began the component depreciation method. However, the municipalities will probably use a similar component model as they use information and guidance from the same regulatory body in the working process of component depreciation. The main difficulties that the municipalities generally experiencing is primarily the lack of guidance in the interpretation of the recommendations and how detailed the component depreciation should be. That half of the municipalities have not begun component depreciation in time can possibly be explained by the budget priorities that generally have been superior to accounting principles in Swedish municipalities, but also indicate that the municipalities want to avoid costly mistakes and awaiting responses from other municipalities. It can also be explained by the resistance that occurred in a single municipality. This can partly be explained by that it is generally considered more difficult to implement a change that does not go against the established rules and practices of an organization, but also of the municipal specific uniqueness where the budget plays a major role. The municipalities are also looking much on how other municipalities have handled the issue, which should result in similar models and decrease the risk of reduced comparability.