Att använda språktolk i samband med vårdmöten där patienten är icke svensktalande är viktigt för att öka förståelsen och delaktigheten för patienten. Användningen av en språktolk i vårdmötet ställer krav på språktolken men även på vårdpersonalen i samtalet. Språktolken har tydliga riktlinjer att rätta sig efter i sitt uppdrag, men även tolkanvändaren har tillgång till föreskrifter kring hur ett tolksamtal bör gå till. Att ändamålsenligt kunna förmedla det som sägs som språktolk kan vara en utmaning då hinder kan uppstå såsom missförstånd eller att bli misstrodd i sin tolkning.

Syfte: Att beskriva språktolkens erfarenhet av att vara ett redskap i ett vårdmöte. Metod: Studien är av kvalitativ ansats där intervjuer skett med elva språktolkar varefter dataanalysen skett utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Språktolken upplevde sitt arbete som givande med ett stort ansvar att förmedla ett budskap mellan parter korrekt. Trots korrekt tolkning kunde språktolken ibland uppleva en misstro från vårdpersonal eller patient om korrekt översättning har skett. Det upplevdes som svårt att utföra en fullgod tolkning då kunskapen om språktolkens roll var bristande hos vårdpersonal och patient. Kvaliteten i tolksamtalet ansågs öka avsevärt om både språktolken och vårdpersonalen hade erfarenhet av tidigare språktolkning enligt de språktolkar som intervjuats. Slutsats: Det råder en ovisshet kring hur språktolkar inom vården ska användas enligt de intervjuade språktolkarna. Trots att det finns föreskrifter och riktlinjer kring hur man ska gå till väga vid ett tolksamtal så har vårdpersonal knapp vetskap om vad som är vårdpersonalens roll och vad som är språktolkens roll i mötet.

It is important to use a language interpreter in health care meetings where patients do not speak Swedish to increase the understanding and participation among the patients. The use of a language interpreter in the health care meeting requires the interpreter and the caregiver to follow the regulations and guidelines at hand. It is a challenge for the language interpreters to be able to efficiently convey whatever is said during the meeting since there can be obstacles such as for the interpreter to be misunderstood or mistrusted in their job.

Aim: To describe the language interpreter´s experiences of being a tool in the health care meeting. Methods: A qualitative study where interviews have been made with eleven language interpreters. The interviews have been analyzed by qualitative content analysis. Result: The language interpreter found his or her work rewarding with a great responsibility in conveying messages correctly between the parts. In some cases the language interpreter experienced that the caregiver or the patient didn't trust the interpretation to be correct. It was found hard to perform a proper interpretation when the caregiver or the patient lacked knowledge of the interpreter's role. According to the informants, the quality of the interpreted conversation increased significantly if both the language interpreter and the caregiver had experience in language interpretation. Conclusion: There is doubt about how to use a language interpreter in the health meeting according to the interviewed language interpreters. Even though there are regulations on, and guidelines to, how to conduct a meeting where a language interpreter is used, there are few caregivers who have knowledge about what their own role and the language interpreter role should be in the health care meeting.