Bakgrund:

Omkring 10% av de nyblivna mammorna får depressionssymtom första tiden efter förlossningen. Hur omfattande symtomen beror till stor del med vilket stöd familjen eller samhället kan ge mamman. Då postpartumdepression förutom psykisk ohälsa hos mamman kan påverka anknytningen till barnet är det av intresse att tidigt identifiera de mammor som visar tecken på postpartumdepression och åtgärda detta. Syfte: Att belysa BVC-sjuksköterskans erfarenheter av att upptäcka och åtgärda tecken på postpartumdepression hos nyblivna mammor. Metod: Datainsamlingen utfördes genom kvalitativa intervjuer med öppna frågor. Tio BVC-sjuksköterskor i Västra Götalandsregionen intervjuades individuellt. Datamaterialet analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvud-kategorier som handlar om att upptäcka och åtgärda tecken på postpartumdepression: 1) Att möjliggöra en adekvat bedömning. 2) Att få stöd för sin bedömning. 3) Att vidta lämpliga åtgärder utifrån behov. Genom att skapa en förtroendefull relation till mamman ökar BVC-sjuksköterskans möjligheter att kunna identifiera tecken på postpartumdepression hos mamman och därefter sätta in lämpliga åtgärder. Hembesöket spelar stor roll för att lära känna mamman. BVC-sjuksköterskans erfarenhet påverkar hennes bedömning av tecken på postpartum-depression. EPDS-screeningen fungerar som ett bra verktyg och komplement till BVC-sjuk-sköterskans bedömning av mamman. Då en mamma visar tecken på postpartumdepression sätter BVC-sjuksköterskan in åtgärder anpassade efter den specifika mamman och situationen, ofta handlar det om att stödja och bekräfta mamman och genom det stärka mammans egenvårdsförmåga och därmed psykiska hälsa. Konklusion: Genom tidigt insatta åtgärder i samband med tecken på postpartumdepression i syfte att stärka mammans egenvårdförmåga kan mammans psykiska hälsa bibehållas eller förbättras.

Background:

About 10% of mothers get symptoms of depression during their first postpartum period. How extensive the symptoms become have largely to do with what support the mother is given by her family or community. Because a postpartum depression can affect how the mother bonds to the child it is of interest that in an early stage identify mothers who show signs of postpartum depression and to rectify the situation. Aim: The aim of this study was to illuminate the experiences of the child health nurse in discovering and rectifying signs of postpartum depression in postpartum mothers. Method: Collection of data was made through qualitative interviews with child health nurses using open questions. ten nurses in the region of Västra Götaland were interviewed individualy. The data were analyzed with a qualitative manifest content analysis. Results: The results revealed three main categories where identification and rectifying signs of postpartum depression could be observed: 1) To enable an adequate assessment. 2) To gain support for its assessment. 3) To take the appropriate measures based on needs. A trustful relationship with the postpartum mother increases the child health nurse's ability to identify the signs of postpartum depression in the mother and assert the appropriate action. Visits to the home play a large role in getting to know the mother. The previous experiences of the child health nurse affect her ability to assess the signs of postpartum depression. EPDS-screening serves as a sufficient tool and a complement to the child health nurse's assessment of the mother. When a postpartum mother is showing signs of postpartum depression, the child health nurse can then act according to the specific situation and individual, thus supporting and confirming the postpartum mother. This strengthens the postpartum mother´s self-care ability, thus strengthening her mental health. Conclusion: Early interventions of the child health nurse in signs of postpartum depression will strengthen the mother's self-care ability. This will maintain or improve mother's mental health.