Bakgrunden för studien är den diskussion som sedan länge funnits kring standardalgoritmer. Frågan är om standardalgoritmerna främjar elevernas matematiska utveckling eller inte. Inom skolan har denna beräkningsmetod används i varierande utsträckning genom åren, från att vara självklar till att ifrågasättas totalt och näst intill uteslutas från undervisningen i skolan. Studiens syfte är att ta reda på vilken av de skriftliga beräkningsmetoderna skriftlig huvudräkning och standardalgoritmer som elever har lättast för vid beräkning av tvåsiffriga tal inom addition och subtraktion, samt vilken metod de föredrar att använda. I anslutning till detta är syftet också att ta reda på i vilken utsträckning lärarens perspektiv har betydelse för elevernas resultat och vilken metod de föredrar. För att undersöka detta innehåller studien ett elevtest med matematikuppgifter som beräknas med hjälp av de två aktuella metoderna samt en enkät och en lärarintervju. Resultatet av dessa undersökningar visar att den aktuella klassen har lättast för att beräkna matematikuppgifter med hjälp av standardalgoritmer och att det främst är subtraktion med växling som eleverna har svårt för. Enkäterna visar också att det är standardalgoritmerna som förespråkas av eleverna, vilket stämmer överens med testresultatet. Klassens lärare förespråkar också standardalgoritmer men har arbetat med båda metoderna i klassen. Läraren har arbetat mer aktivt med standardalgoritmer i klassrummet, vilket gör att eleverna har fått mer träning i att använda standardalgoritmer, vilket kan vara en förklaring till att eleverna har större förtrogenhet för den metoden. Elevernas testresultat kan genom detta test inte ge en korrekt bild av vilken metod som är lättast för elever generellt, utan visar främst att dessa elever har betydligt större förtrogenhet för standardalgoritmer. Testresultaten kan bero på hur mycket tid som lagts ner på respektive metod, men det är också möjligt att standardalgoritmerna är en enklare metod.