Då barn som lever med sin frihetsberövade förälder i anstalt, är ett i Sverige, relativt outforskat område, ville vi undersöka personalens erfarenhet av att arbeta med dessa mödrar och barn.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur personalen beskriver sina erfarenheter av att arbeta med intagna kvinnor och deras medföljande barn. Syftet är även att undersöka och diskutera hur personal i anstalt beskriver sina eventuella resurser för att hantera mödrar och deras medföljande barn i anstalt.

Studien är en kvalitativ studie som utförts genom att samla in empiri i intervjuer. Vi utförde nio halvstrukturerade intervjuer med personal på en anstalt i södra Sverige under en veckas tid. Därefter har intervjuerna transkriberats samt analyserats genom meningskoncentrering. Den vetenskapliga utgångspunkten var hermeneutiken som vi använt som ett redskap genom hela vår analysdel för att tolka samt förstå den insamlade datan. De teoretiska utgångspunkterna är anknytningsteorin samt det socialpedagogiska perspektivet.

Vårt huvudresultat i studien är att kriminalvårdspersonalen saknar resurser på olika nivåer i bemötandet och hanterandet av intagna mödrar och deras medföljande barn. Vissa känner oro för att de äldre barnen blir understimulerade och att de förlorar en social interaktion och stimulans som de hade fått om de hade vistats utanför murarna. När det kommer till de riktigt små barnen, så upplever personalen inte att dilemmat är lika stort, men i båda fallen så använder man sig av anknytningsteorin som förklaringsmodell till varför barnen ändå skall vistas i anstalt. Vad resultatet ändå visar på är att trots dilemmat med barn i anstalt så anser personalen att lösningen är kanske ändå den bästa utav två onda ting, det vill saga att barnen befinner sig där med sina mödrar. Då alternativet skulle innebära en separation mellan barnen och mödrarna.

Vad som också framkom i vårt resultat utifrån personalens beskrivning är att frågan om barn skall vistas i anstalt eller ej, möjligtvis inte hade varit ett problem om man inte såg barn och mor som en enhet. Detta visar tydligt på att barnens respektive mödrarnas individuella behov inte ses som separata och att de individuella behoven därför inte kan tillgodoses. De problem som uppstår i vardagen blir då att mödrarna inte har möjligheter att delta i behandling och utbildning på anstalten utan att det blir mer likt en förvaring där de bara "sitter av" sitt straff. För barnen får detta konsekvenser i att de äldre barnen löper risk att bli understimulerade och går miste om social interaktion med andra barn samt stimulans som är anpassad efter deras behov. För de små barnen verkar inte problematiken vara lika överhängande

.

Resultatet pekar på bristen av resurser för personalen i att kunna hantera intagna mödrar och deras medföljande barn i anstalt

. Det finns en efterfrågan hos personalen i en resurs som är specialiserad inom området barn och familj, vilket hade löst mycket av de utmaningar som personalen förväntas hantera i mötet med mödrarna och barnen.

A qualitative study of the experience of correctional treatment specialists working with incarcerated women and their accompanying children

As children living with their incarcerated parent in correctional treatment, is in Sweden a relatively undiscovered area, we wanted to examine the experience of correctional treatment specialists working with these mothers and children.

The purpose of the study was to analyse and discuss the experience of correctional treatment specialists working with incarcerated mothers and their children. The purpose was also to examine and discuss how the specialists at the institution characterise their potential resources to treat and support these mothers and children.

This qualitative study was conducted by collecting experience through interviews. We conducted nine semi-structured interviews with correctional treatment specialists at an institution in southern Sweden during one week. We deploy the methodology of critical hermeneutics to examine the collected data and theoretically we subscribe to the attachment theory and the principles of social pedagogy.

Our major discovery is a lack of resources among correctional treatment specialists in relation to incarcerated mothers and their children. Some are concerned that the older children are under stimulated and lose the social interaction and stimulation of the outside world. Even though these concerns are not fully applied to infants, having children at the institution is in all cases motivated by the attachment theory. According to the correctional treatment specialists having children with their incarcerated mothers is better than the alternative separation between the mothers and their children.

We also found that the question of having children at the institution or not, might not have been an issue if mother and child were perceived as a unit. The result clearly shows that the individual needs of the children and their mothers respectively, are not considered separately and therefore not provided for. Consequently the mothers are prevented from participating in treatment and education, reducing their penalty to preventive detention or simply "doing time". Meanwhile the older children are at risk of being under stimulated and losing out on social interaction with other children, and stimulation adapted to their needs. For infants the issue does not seem to be as great.

The result also shows a lack of resources for treating and supporting mothers and children at the institution. There is a requirement among the correctional treatment specialists for a resource specialised in children and families, which would have resolved many of the issues the specialists are currently expected to manage in relation to the mothers and their children.