Bakgrund:

Under 1970-talet bestämde många förskolor i Sverige, till följd av den pågående debatten om Vietnam-kriget, att krigsleksaker skulle rensas bort från förskolans verksamhet. Barns lekar skulle inte innehålla krig och våld utan i förskolan skulle det demokratiska samhället representeras. Det finns forskare som hävdar att förskolorna dock är mer toleranta idag när det gäller krigslekar. Människor föds inte med speciella egenskaper men forskningen tyder på att det främst är pojkar som leker krigslekar.

Syfte:

Syftet med studien är att undersöka vilket förhållningssätt pedagoger i förskolans verksamhet har gentemot krigslekar bland barnen på förskolan. Vi ville även ta reda på hur resonemanget ser ut hos pedagoger angående leksaksvapen. Dessutom ville vi ta reda på om både flickor och pojkar leker denna form av lekar.

Metod:

Vi har valt den kvalitativa metoden eftersom det sättet riktar sig mot individers uppfattningar och förhållningssätt. För att få en inblick i pedagogers förhållningssätt till krigslekar valde vi att intervjua elva pedagoger som vi i förväg skickat ett så kallat case till (se bilaga 1). Vi utförde även observationer på två olika förskolor på 39 barn från tre till fem år.

Resultat:

Resultatet av vår studie visar att det råder olika förhållningssätt till krigslekar bland pedagoger i verksamheten. Det som framkommit ur studien är att begreppet krigslek tenderar till att väcka olika känslor hos vuxna. Dessa, tillsammans med pedagogens personliga definition av begreppet, avgör vilket förhållningssätt man som pedagog har till krigsleken. Vad som framkommit ur litteratur, observationer och intervjuer är att det främst är pojkar som leker krigslekar.