Bakgrund: För att definiera och diagnostisera autism används diagnosmaterialet DSM i olika versioner. Man har fram till januari 2013 då DSM-5 publicerades talat om flertalet olika diagnoser för dessa barn så som autistiskt syndrom (Kanners syndrom eller infantil autism), Aspergers syndrom, desintegrativ störning, atypisk autism (autismliknande tillstånd) och Retts syndrom. I och med publiceringen av DSM-5 har man slopat de olika diagnoserna och slagit ihop detta till en enda diagnos, "Autism Spectrum Disorders", ASD, och som på svenska benämns som "Autismspektrumtillstånd", AST. Barn med autismspektrumtillstånd har, sammanfattningsvis, svårigheter i den sociala interaktionen och kommunikationen samt ett repetitivt beteendemönster. När för höga krav på dessa funktioner ställs av omgivningen uppstår ett motstånd hos barnet. Barn med autismspektrumtillstånd kan även ha perceptionsstörningar, ätstörningar och sömnstörningar vilket leder till oro, stress och ångest. För att hantera den uppkomna stressen, oron och ångesten krävs strategier för att klara av vardagen. Dessa strategier kan vara förebyggande/undvikande, hanterande eller problemskapande.

Syfte: Syftet med studien är att genom observationer och intervjuer undersöka vad tre elever med autismspektrumtillstånd på en högstadieskola anser att motstånd, stress, oro och ångest innebär för dem samt hur de reagerar och vilka strategier de tillämpar när de möter detta i skolsituationer.

Metod: Observation och intervju.

Resultat: Eleverna i studien har svårt att formulera vad motstånd, stress, oro och ångest innebär för dem. Motstånd ses inte som en känsla de möter utan snarare en reaktion eller strategi vid stress, oro och ångest enligt eleverna. Stress beskrivs som en känsla av att ha bråttom, att vara sen till något eller att man måste göra en massa saker väldigt fort. Oro beskrivs som en rädsla över att inte klara av något men visade sig även ta sig uttryck i en oro över andra människor eller samhället så som politiska frågor. Ångest uppstod när eleverna utsattes för något som de inte själva kunde påverka. Elevernas reaktioner på motstånd, stress, oro och ångest varierar på ett spektrum från att ställa många frågor till att vägra att delta i undervisnings och klassrumssituationer. En gemensam strategi som eleverna har för att hantera motstånd, stress, oro och ångest är att undvika att tänka på det som utlöser dessa känslor genom att "bita ihop", fantisera eller att bara tänka på den utlösande faktorn i korta stunder.