Bakgrund: Som yrkesaktiv förskollärare i förskolan under två decennier, har jag tagit del av åtskilliga förändringar på förskolans arena, bl.a. vad gäller förskolans styrdokument. På senare tid har mitt intresse för hur jämställdhet och genus faktiskt fungerar i barns liv, aktualiserats och spelat en central roll, vilket ligger till grund för mitt val av föreliggande undersökning.

Syfte:

Det övergripande syftet är att undersöka och beskriva hur pedagogers svar på små barns handlande och delaktighet, kan bidra till att förändra eller befästa de rådande genusmönster i förskolan?

Metod: Jag har genomfört en kvalitativ, deskriptiv observationsstudie. Studien har en etnografisk ansats och som deltagande observatör har jag försökt tolka och förstå ett fenomen ur barns perspektiv. Då barnen var små har jag inte kunnat intervjua dem, utan genom videoobservationer försökt beskriva hur barnen handlade och blev delaktiga utifrån barns perspektiv. På grund av barnens låga ålder, hade de flesta utav barnen inget "färdigt" utvecklat verbalt språk, vilket innebär att jag försökt tolka och förstå vad barnen uttryckt med kroppen, gester, mimiker, etcetera. Med hjälp av mina tolkningar om hur barnen själva "berättat", har de fått komma till tals och visat hur de handlade och blev delaktiga.

Resultat: Studien har avgränsats till att behandla de små barnen i förskolan, men även pedagogerna. Det intressanta i analysen är att det som fick störst betydelse, var pedagogernas närvaro/icke-närvaro och den fysiska miljöns utformning, vilket påverkade barnens handlanden och delaktighet. När barnen har handlat och gjort sig delaktiga har det visat sig att de förändringar som sker eller inte sker beror på pedagogerna, om de tar till vara och möter barnens handlanden eller inte. På så sätt kan det ges möjligheter till barnen att handla på ett könsöverskridande eller på ett traditionellt sätt. De sekvenser där barnen vistades själva eller i grupp utan att pedagogerna var närvarande, verkade barnen få en större möjlighet att skapa andra regler, inta andra positioner och roller, etcetera. Detta skedde både med kroppsspråket (ögonkontakt, ansiktsuttryck, mimiker och gester) och med det verbala språket. Detta inträffade både på ett individuellt och på ett kollektivt sätt. Det hände i lek, undermåltider, vid påklädning, och i andra återkommande situationer/rutinsituationer på förskolan. I de situationer där pedagogerna var fysiskt närvarande, upplevdes dessa försöka eskortera barnen tillbaka in i de könsstereotypa rollerna.

Background: As a professional active preschool teacher in preschool for two decades, I have taken note of several changes in the preschool arena, including terms preschool documents. More recently, my interest in how gender equality and gender actually work in children's lives raised and played a central role, which is the basis for my choice of the present study.

Objective: The overall objective is to explore and describe how teachers' responses to young children's behavior and participation, can contribute to change or consolidate the prevailing gender patterns in preschool?

Methods: I conducted a qualitative, descriptive, observational study. The study has an ethnographic approach, and is designed in a special way to write about young children in preschool. What I mean by special way, these transfers about my role as a participant observer and how I tried to interpret and understand a phenomenon from the perspective of children. When the children were small, I have not been able to interview them, but through video observations attempted to describe how the children did their part from the child's perspective. Because of the children's young age, most had children out of nothing "completely" developed verbal language, so I tried to interpret and understand what the children expressed through body language, gestures, mimickers, and etcetera. With the help of my interpretations of how the children "told" with their non-verbal language, they've got "tell" about how they experienced the phenomenon from their perspective.

Results: The study has been limited to treating the young children in preschool, but also educators. What is interesting in the analysis, is that the most importance was the educators presence / non-presence and the physical environment design, which affected children acts and participation. When the children have acted and made their selves involved have shown that the changes that occur or not occur depends on the teachers, if they take advantage of and meet the children's acts or not. In this way, it provides opportunities for children to act in a transgender or in a traditional way. The sequences where children spent time on their own or in groups without the teachers were present, the children seamed to been given a greater opportunity to create other rules, occupy other positions and roles, etcetera. This was done both with body language (eye contact, facial expressions, and gestures) and with verbal language. This occurred both individually and in a collective manner. It happened in the game, during meals, when dressing, and other recurring situations / routine situations in preschool. In situations where teachers were physically present, perceived them trying to escort the children back into the gender-stereotypical roles.